Vanliga frågor om högskoleantagningsreformen

Principen är att högskoleutbildningen på olika områden dimensioneras utifrån behoven på arbetsmarknaden och i samhället i stort. De ungas önskemål och samhällets utbildningsbehov överensstämmer inte helt. Därför är det många som inte kan börja studera just det de helst vill.

Dimensionering av högskoleutbildning är i sista hand ett politiskt beslut. Utbildningsstyrelsen har ett ansvar för att förutse utbildningsbehoven. Undervisnings- och kulturministeriet och högskolorna avtalar om de kvantitativa examensmålen på olika områden utifrån prognoserna och de utbildningspolitiska målen. På basis av detta beslutar högskolorna självständigt om antalet nybörjarplatser.

Om förutseende av kompetensbehov, se Prognostiseringsforum för kunnande (PFK).

Behörigheten för högskolestudier, dvs. vilken grundutbildning som ger möjlighet att söka till högskolestudier i Finland, regleras i yrkeshögskolelagen och universitetslagen. Till högskolestudier kan antas den som har avlagt eller fullgjort

• studentexamen,
• yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen, eller
• utländsk utbildning som i landet i fråga ger behörighet för motsvarande högskolestudier.

Behörig för yrkeshögskolestudier är också

• den som (endast) fullgjort gymnasiets lärokurs.

Vid antagningen får sökande delas in i grupper på grundval av olika utbildningsbakgrund. Detta innebär t.ex. att man får tillämpa olika antagningsgrunder för sökande med studentexamen, sökande med yrkesinriktad examen och sökande som tidigare fullgjort högskolestudier. Det finns olika behörighetskrav för universitetsstudier från och med magisterstadiet, för doktorandutbildning och för studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen.

Se 37 § i universitetslagen och 25 § i yrkeshögskolelagen.

Enligt lagen är det högskolorna som antar studerande och beslutar om antagningsgrunderna.

Högskolorna och undervisnings- och kulturministeriet har dock avtalat om att utveckla antagningen.

Man har enats om en ram för utvecklingen: huvuddelen, dvs. över hälften av alla sökande, ska från och med 2020 antas på basis av betyg, antagningen på basis av totalpoäng slopas och urvalsproven förblir ett viktigt antagningssätt. Högskolorna beslutar självständigt om betygsvärderingen, t.ex. poängsättningen av vitsord i studentexamen och detaljerna i urvalsprov.

För yrkeshögskolornas del utarbetar rektorsrådet Arene rf rekommendationer om antagningsgrunderna och dessa följs i stor utsträckning av yrkeshögskolorna. På många områden bedriver universiteten också samarbete och använder gemensamma poängsättningar och urvalsprov.

Generellt kan man säga att studentexamina med olika provkombinationer och yrkesinriktade examina i olika branscher ger en uppfattning om olika slags kunskaper och kompetens. Vilka grundläggande kunskaper och färdigheter som behövs för att påbörja högskolestudier varierar dock något på de olika studieområdena.

Man kan säga att högskolorna försöker utforma antagningsgrunderna så att

1. framgång i antagningen säkerställer de grundkunskaper man behöver för att påbörja studier på området i fråga,
2. framgång i antagningsgrunderna sätter sökandena i rangordning med tanke på studieframgången och lämplighet så att de bästa för området i fråga antas,
3. antagningsgrunderna gör tillräcklig åtskillnad så att sökande inte hamnar på samma poäng särskilt ofta.

Vid betygsbaserad antagning säkerställs de grundkunskaper som behövs genom krav på tillräckliga vitsord i vissa studentexamensprov (och alternativt för yrkeshögskolornas del gemensamma studier i yrkesinriktade grundexamina). I anslagsgrunderna kallas dessa ofta för tröskelkriterier. Poängsättningen betonar dessutom ofta relevanta ämnen för området i fråga.

Vid antagning på basis av urvalsprov säkerställs motsvarande kunskapsnivå genom provet. De senaste åren har över hälften av universitetens studieplatser funnits på områden där urvalsprovet helt eller delvis baserats på gymnasiets lärokurser (handelsvetenskap, medicin, farmaci, teknik, ICT, naturvetenskap, språkämnen i humanistiska branscher). På dessa områden används ovannämnda tröskelkriterier ofta även vid betygsbaserad antagning. Detaljerna framgår av antagningsgrunderna för den sökta utbildningen.

Högskolorna har minskat mängden övrigt material som krävs vid urvalsprov.

Lämplighetstester, som intervjuer, används också inom vissa ämnesområden.

Dessutom förutsätter högskolorna tillräckliga språkkunskaper för påbörjande av studierna (finska, svenska eller engelska beroende på undervisningsspråk).

De senaste åren har endast en av tre studenter fortsatt sina studier omedelbart efter avläggandet av studentexamen.

Enligt OECD-rapporten Education at a Glance 2019 finns det stora skillnader mellan länderna i fråga om hur stor andel av de sökande som kommer in ett enskilt år. I Finland blir årligen två tredjedelar av de sökande utan plats på högskolan. Procentuellt är andelen den högsta bland de jämförda länderna.

Genom reformen slopas en dyr och tungrodd modell där nästan alla sökande behöver delta i något av de hundratals olika urvalsprov som anordnas. Modellen avviker också internationellt och leder delvis till oönskade mellanår som fördröjer studiestarten. Många unga beger sig också utomlands för att studera eftersom antagningen är enklare i många länder. Enligt lagen ger dels studentexamen, dels olika yrkesinriktade examina behörighet för högskolestudier. Studieframgången på andra stadiet ger en bra uppfattning om förutsättningarna att bedriva högskolestudier.

1. Bara en av nyutexaminerande studenter fortsätter sina studier direkt, trotts att 75 % söker sig till studier (2015).
2. Andelen studenter som inte fortsätter studera har på tio år stigit från 58 till 68 procent (2015).
3. I Finland tar det länge innan man fortsätter studera: den genomsnittliga åldern för att inleda fortsatta studier är 24 år.
4. Ingen gagnas av oönskade mellanår.
5. Vårt urvalssystem är tungrott internationellt sett.
6. Unga söker sig utomlands för att studera, eftersom det är lättare att komma in där.
7. Högskolorna använder mycket pengar på att ordna urvalsprov.
8. Studentexamen mäter gymnasieelevernas kunnande nationellt och på ett enhetligt sätt.
9. Gymnasiets sista år är oskäligt tungt p.g.a. flera överlappande prov.
10. Personer som avlagt en yrkesexamen bör också på ett smidigt sätt kunna fortsätta studera: 40 % av alla YH-studerande har en yrkesexamen i bagaget.

Nej.

Studerande kommer att antas genom urvalsprov även efter 2020. Betygsbaserad antagning blir dock den huvudsakliga vägen till högskolestudier eftersom något över hälften av platserna ska fyllas på basis av betygsvitsord. Antagningen på basis av totalpoäng för urvalsprov och betyg slopas. Urvalsproven utvecklas i riktning mot att långa förberedelser inte längre behövs.

Reformen gäller alla studieområden utom konst, kultur och idrott samt utbildning till kontakttolk och teckenspråkstolk på yrkeshögskolan Diakonia. På vissa områden anordnas också lämplighetsprov för framgångsrika sökande i den betygsbaserade antagningen eller som en del av urvalsprovet.

Från och med 2018 bör det inte krävas långvariga förberedelser inför urvalsprov. Från och med 2020 är betygsbaserad antagning den huvudsakliga vägen till studier, i praktiken fylls något över hälften av platserna på basis av betyg.

Också därefter kan sökande som inte antas på basis av betyg delta i urvalsprov. Oftast innebär detta att sökanden saknar lämpligt betyg eller att vitsorden inte är tillräckligt bra.

På alla områden antas studerande på basis av studentexamen samt enligt högskolans beslut även på basis av vitsorden i yrkesinriktad grundexamen. Reformen gäller inte konst-, kultur- eller idrottsområdet. Vitsord för enstaka kurser i gymnasiet (avgångsbetyget) används inte i antagningen. Gymnasiediplom kan fortfarande vara en del av antagningen.

Varje högskola beslutar om den antar studerande på basis av studentexamen eller vitsorden i både studentexamen och yrkesinriktad grundexamen.

Yrkeshögskolorna håller på att införa antagning på basis av vitsord i yrkesinriktad grundexamen på alla områden där studerande även antas på basis av studentexamen.

Information om yrkeshögskolornas och universitetens kriterier för betygsbaserad antagning 2020 finns på Studieinfo.fi -tjänsten:

• Poängsättningsmodeller för betygsbaserad antagning till yrkeshögskolor 2020
• Poängsättningsmodeller för betygsbaserad antagning till universitet 2020

Avsikten är att i fortsättningen alltid meddela antagningsgrunderna i så god tid att de är kända då studierna på andra stadiet inleds framförallt med tanke på utnyttjandet av betyg.

Detta måste bedömas genom att de kommande antagningsgrunderna jämförs med de tidigare.

Enligt jämförelsen vill framförallt universiteten i framtiden liksom tidigare säkerställa att sökande har relevanta färdigheter för studier på området i fråga genom att vid antagningen kräva vitsord över en viss nivå i studentexamensprov eller alternativt genom urvalsprov testa sökandens kunskaper inom den för området relevanta gymnasielärokursen.

De senaste åren har över hälften av universitetens studieplatser funnits på områden där urvalsprovet helt eller delvis baserats på gymnasiets lärokurser (handelsvetenskap, medicin, farmaci, teknik, ICT, naturvetenskap, språkämnen i humanistiska branscher). Vid betygsbaserad antagning på dessa områden kommer det allmänt att krävas vitsord från vissa studentexamensprov.

På en del områden har man inte angett några liknande tröskelkriterier och även urvalsproven har baserats på annat material än gymnasiets lärokurser. När antagningen baserats på totalpoäng för vitsord i studentexamen och för urvalsprov har man kunnat få olika poäng för olika studentexamensprov, t.ex. mer poäng för provet i lång matematik eller en lång lärokurs i språk än för det korta alternativet.

I framtiden liksom tidigare är kunskaper i vissa gymnasieämnen en förutsättning för framgång vid antagningen på ett stort antal områden. Liksom tidigare kan sökande skaffa sig de kunskaper högskolorna förutsätter på olika områden även efter utbildningen på andra stadiet och visa detta genom att avlägga urvalsprov eller ta om studentexamensprov.

Det är universiteten och yrkeshögskolorna som bestämmer poängsättningen, så frågan måste ställas till dem.

Utbildningsplatser erbjuds i samma omfattning som tidigare trots att antagningsgrunderna förändras. Målet är att en större del av högskoleplatserna än tidigare ska gå till förstagångssökande och att övergången till studier sker snabbare än i dag. I praktiken krävs det redan nu bra betyg för merparten av platserna: hösten 2016 antog universiteten endast en tredjedel av de studerande på basis av enbart urvalsprov.

Tidigare har också sökanden med goda vitsord ofta varit tvungna att delta i urvalsprov. Därmed har det i praktiken varit omöjligt att söka till flera alternativa områden samma år. Här är det fråga om överlappande test, som kan skapa ett tryck att skjuta upp deltagandet i urvalsprov till påföljande år efter att studierna på andra stadiet har avslutats. 

I framtiden – precis som nu – lönar det sig att studera på andra stadiet. De prestationer som krävs för att bli antagen vid betygsbaserad antagning beror såsom tidigare på hur populärt ett visst område är.

• Blogginlägg om universitetens och yrkeshögskolornas antagningssätt 2018, 2019 och 2020 (på finska)
• Fakta om antagningssätt

Betygsbaserad antagning är från och med 2020 den huvudsakliga vägen till högskoleutbildning. Högskolorna beslutar mer specifikt om förhållandet mellan antagningssätten på olika områden.

• Poängsättningsmodeller för betygsbaserad antagning till yrkeshögskolor 2020
• Poängsättningsmodeller för betygsbaserad antagning till universitet 2020

Detaljer om antagningen till utbildningarna finns på Studieinfo.fi -tjänsten.

Avsikten är att i fortsättningen meddela grunderna för den betygsbaserade antagningen så att de är kända redan när studierna på andra stadiet inleds framförallt med tanke på utnyttjandet av betyg. Minskningar av högskoleplatserna planeras inte.

Här finns olika praxis. Det är yrkeshögskolorna och universiteten som beslutar om detta. På vissa områden gäller den betygsbaserade antagningen bara förstagångssökande. Information om reserverade platser för förstagångssökande i betygsbaserad antagning finns på Studeinfo.fi -tjänsten vid antagningsgrunderna för varje utbildning.

Yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen ger såsom tidigare behörighet för högskolestudier. Vilka antagningssätt som erbjuds sökande med sådan examen beror på högskolan och den sökta utbildningen.

Yrkeshögskolorna antar studerande på basis av yrkesinriktad grundexamen i huvudsak på samtliga områden där även studentexamen används i den betygsbaserade antagningen.

I varje fall kommer man att erbjuda urvalsprov som antagningssätt.

Högskolorna beslutar själva om de antar studerande på basis av studentexamen eller både studentexamen och yrkesinriktad grundexamen.

Yrkeshögskolorna har beslutat att använda yrkesinriktad grundexamen i betygsbaserad antagning på samtliga områden där även studentexamen används i betygsbaserad antagning.

När den betygsbaserade antagningen ökar slopas den antagning som baseras på totalpoäng och som universitet och yrkeshögskolor bara erbjudit studenter eftersom vitsord i studentexamensprov har utnyttjats vid antagningen.

Även framöver fördelas en ansenlig mängd platser enbart genom urvalsprov. Dessa platser på universiteten kommer i själva verket att öka.

Merparten av de studerande inom yrkesutbildning avlägger en yrkesinriktad grundexamen. Därutöver finns det yrkesexamina och specialyrkesexamina. Även dessa ger behörighet för högskolestudier men inte vitsord som skulle kunna användas vid betygsbaserad antagning.

För personer som avlagt yrkesexamen eller specialyrkesexamen är urvalsprov eller den öppna högskolan möjliga vägar även framöver. I praktiken går deras väg till fortsatta studier ofta via arbetslivet. I antagningen till yrkeshögskolornas flerformsutbildning har man kunnat få poäng för arbetserfarenhet. Att efter yrkesinriktad examen övergå till arbetslivet och därifrån till fortsatta studier är en viktig utbildningsväg som kommer att upprätthållas även framöver.

Från och med 2018 bör urvalsproven vara sådana att de inte förutsätter långa förberedelser. Detta kan t.ex. innebära materialprov eller andra uppgifter som utförs i provsituationen. Framöver minskar antalet prov ytterligare när gemensamma prov tas fram på ett flertal områden så att flera studieplatser kan sökas genom ett enda prov.

Yrkeshögskolorna införde ett gemensamt urvalsprov hösten 2019.

Våren 2020 och 2021 anordnas merparten av högskolornas urvalsprov så att sökandena hunnit få besked om den betygbaserade antagningen före provet.

Studentexamensresultaten blir tillgängliga för antagningen något före mitten av maj. Den betygsbaserade antagningen sker efter mitten av maj precis innan universitetens urvalsprov börjar. Det är alltså bara några dagar mellan resultaten från den betygsbaserade antagningen och universitetens urvalsprov. Yrkeshögskolornas gemensamma urvalsprov anordnas i juni så att det finns en rimlig tid mellan det och studentexamensresultaten.

Det vore ändamålsenligt med mer tid mellan de färdiga resultaten från den betygsbaserade antagningen och urvalsproven. UKM söker efter lösningar på detta tillsammans med studentexamensnämnden och högskolorna.

Trots tidsutmaningen ger den betygsbaserade antagningen möjlighet att söka till flera områden utan att behöva delta i urvalsprov.

Den öppna vägen utvecklas bl.a. i TRY-projektet vid Jyväskylä universitet, se. Toinen reitti yliopistoon (TRY).

Antagningsreformen främjar lika möjligheter eftersom syftet är att säkra studieplatser för så många som möjligt. Alla har likvärdiga möjligheter att börja studera.

Enkelt uttryckt är indikationen i nuläget att kvinnor klarar sig bättre i studentexamensproven och att män klarar sig något bättre i urvalsproven. Det som också påverkar mäns och kvinnors tillträde till högskoleutbildning är att manliga och kvinnliga gymnasieelever ofta studerar olika ämnen och avlägger olika prov i studentexamen samt att kvinnor och män ofta söker sig till olika områden.

Antagningsreformen kan bedömas öka motivationen hos samtliga att lära sig mer på det andra stadiet när vitsordens betydelse ökar. Det är viktigt att utvecklingen följs upp.

Enligt Finlands grundlag ska man säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet få även annan än grundläggande utbildning samt att utveckla sig själv. Detta ska ske enligt vars och ens förmåga och särskilda behov.

Den nuvarande antagningsmodellen har skapat en marknad för preparationskurser inför urvalsprov och kursernas pris och tillgänglighet kan styra sökandenas val av område. Preparationskurser har blivit mycket vanliga på vissa områden: bland de som svarade på Eurostudent VI -utredningens enkät hade var fjärde universitetsstuderande och var åttonde yrkeshögskolestuderande gått en preparationskurs. Deltagande i preparationskurser är vanligast inom juridik, medicin och ekonomi.

Då man i praktiken kan förbereda sig för urvalsprov först efter studentexamen eller avslutade studier måste en ny sökande konkurrera med såväl andra nya sökande som med personer som har haft råd att använda en längre tid, ibland flera år, till att förbereda sig. Ett system som baserar sig på urvalsprov kan anses missgynna unga som t.ex. av ekonomiska orsaker inte har möjlighet att använda mycket tid för långa förberedelser inför urvalsprov eller delta i preparationskurser.

Undervisnings- och kulturministeriet följer upp hur antagningen av studerande utvecklas i samarbete med högskolorna.

Det är inte möjligt att förbjuda tillhandahållande av olika slags kurser eller deltagande i dem. Gymnasiet är ändå den bästa preparationskursen för studentexamensproven. En abiturient som förbereder sig för studentexamensproven får stöd av hela gymnasieundervisningen samt lärarna, studiehandledarna och övriga elever i gymnasiet som studerar för samma prov. Situationen är annorlunda vid urvalsprov, där sökanden kanske gör förberedelserna ensam eller deltar i en preparationskurs. Preparationskurser tillhandahålls inte i alla delar av Finland. Dessutom kan gymnasieelever i praktiken inte börja förberedelserna inför urvalsproven förrän efter studentexamensproven. Trycket kan öka ytterligare av att man tvingas konkurrera om studieplatsen med studenter från tidigare år som kanske haft mycket längre tid att förbereda sig.

Att använda urvalsproven som motivationsindikator är problematiskt på många sätt. I ett system som baseras på urvalsprov är det nödvändigtvis inte ens rationellt för unga att söka till en motiverande utbildning, om chanserna att komma in på önskeområdet bedöms vara för dåliga, utan i stället mer rationellt att söka en mindre motiverande men lättåtkomligare studieplats.

Vid betygsbaserad antagning är det inte någon nackdel att ha sökt en viss utbildning när man söker till andra utbildningar och därmed finns det ingen orsak att avstå från att söka till en utbildning man vill ha. Vid urvalsprov måste sökanden fördela sin tid på förberedelser inför olika urvalsprov och förberedelsetiden inför ett prov går inte att använda för ett annat. Det har ofta visat sig omöjligt att förbereda sig för flera urvalsprov samtidigt.

En motiverad sökande satsar på framgång utifrån antagningsgrunderna vare sig dessa är studentexamensprov eller separata urvalsprov. Här är det viktigt att komma ihåg att motivationen i ansökningsskedet inte nödvändigtvis säger något om motivationen under studiernas gång.

Även den som fått en studieplats via urvalsprov kan vilja byta studieinriktning senare.

Det är sant att man blir bekant med ämnesområdet och måste sätta sig in i det vid förberedelserna inför urvalsproven. Då får man en uppfattning om innehållen på ett område. Här kan man dock tänka sig att det vore bättre att bekanta sig med flera olika områden redan innan ansökningsbeslutet så att det ger uppfattning om studieområdena och det påföljande yrkeslivet.

Enligt lagen ger dels studentexamen, dels olika yrkesinriktade examina behörighet för högskolestudier. Högskolornas antagning av studerande borde därför i regel grunda sig på kunskaper från utbildning på andra stadiet i stället för högskolestudiernas innehåll, som t.ex. kan studeras med hjälp av provlitteraturen. Vitsorden i studentexamen liksom yrkesinriktade examina och där ingående bedömningar ger en uppfattning om sökandens kunnande.

Man har enats om en ram för utvecklingen: huvuddelen, dvs. över hälften av alla sökande, ska från och med 2020 antas på basis av betyg, antagningen på basis av totalpoäng slopas och urvalsproven förblir ett viktigt antagningssätt. Inom ramen beslutar högskolorna själva om utveckling av antagningen och om t.ex. poängsättningen.

Högskorna beslutar självständigt om hur betygen poängsätts. Undervisnings- och kulturministeriet deltar inte utformningen av poängsättningen och styr inte arbetet med att utveckla den.

Vitsord i studentexamen har värderats på mycket varierande sätt av högskolorna. Studerande på andra stadiet och studiehandledare har haft svårt att skaffa sig en helhetsbild av situationen. Det vore ändamålsenligt att minska antalet modeller. Ministeriet har finansierat utvecklingsprojekt där högskolor tagit fram en gemensam poängsättning.

Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupp har lämnat en rapport som tar upp de effekter poängsättningen av studentexamen har på antagningen av gymnasieelever. Rapporten lyfter särskilt fram nuläget för matematik- och språkstudierna och högskolornas möjligheter att påverka det.

Rapporten går också igenom möjliga sätt att öka vitsordens jämförbarhet (se Valmiina valintoihin s. 58–60). I högskolornas projekt har man dock gjort egna avgöranden om utveckling av poängsättningen via betygsvärdering och större jämförbarhet.

Poängsättningen har utvecklats i två utvecklingsprojekt som finansieras av undervisnings- och kulturministeriet och koordineras av Helsingfors universitet och yrkeshögskolan Metropolia. I båda projekten utvecklas modeller för poängsättning av studentexamen.

I Metropolias projekt utvecklas också poängsättning för utnyttjande av yrkesinriktad grundexamen och ett för yrkeshögskolor gemensamt urvalsprov.

• Utvecklingsprojekt för universitetens antagning av studerande – vanliga frågor (på finska)
• Utvecklingsprojekt för yrkeshögskolornas antagning av studerande (på finska)

Poängsättningen hittar du på Studieinfo.fi -tjänsten:

• Poängsättningsmodeller för betygsbaserad antagning till yrkeshögskolor 2020
• Poängsättningsmodeller för betygsbaserad antagning till universitet 2020

Universiteten poängsätter 4–6 ämnen och yrkeshögskolorna alltid 5 ämnen i sin betygbaserade antagning och alltså är det ganska uppenbart att man då ofta inte klarar sig enbart med bra vitsord i lång matematik. Det lönar sig inte att lägga all tid på att läsa matematik och ingen borde sprida ett sådant budskap.

Likaså är det bra att komma ihåg att merparten av examinanderna får vitsord på medel- eller hjälplig nivå i matematikprovet. Detta följer av metoden för fördelning av vitsord. Alla får inte bra vitsord. Med vitsord på medel- eller hjälplig nivå i lång matematik får sökanden knappt något försprång mot andra.

När en gymnasieelev vill granska poängsättningen i förhållande till ämnesvalen är det bra att t.ex. fundera på vilka ämnen som är intressanta och i vilka man kan klara sig bra.

Det är också bra att tänka på att många urvalsprov till universiteten kommer att baseras på gymnasiets lärokurser precis som före reformen.

Å andra sidan har sökande med lång matematik tveklöst klarat sig genomsnittligt bättre vid antagningarna än sökande med kort matematik eller sökande som inte alls avlagt prov i matematik. Sökande som avlagt prov i lång matematik är koncentrerade till vissa områden, t.ex. naturvetenskap, teknik och medicin.

Från och med examenstillfället hösten 2019 kan ett underkänt prov tas om tre gånger under avläggandet av examen.

Från och med examenstillfället hösten 2019 kan ett godkänt prov tas om utan begränsning. Alla som avlagt studentexamen kan ta om prov oberoende av när examen ursprungligen avlagts. Ett kompenserat underkänt prov som eventuellt ingår i studentexamen kan tas om utan begränsningar efter avlagd examen.

Den som avlagt studentexamen kan även komplettera med prov i läroämnen som inte ingår i examen och med prov på annan nivå än de prov som ingår i examen. Komplettering kan ske efter det att examen har avlagts, i övrigt är tidpunkten inte begränsad.

Mer information finns i studentexamensnämndens anvisning: Allmänna föreskrifter och anvisningar.

Nej, eftersom vitsordsgränserna för provtillfället bara sätts utifrån deltagare som gör provet för första gången.

Det beror på när examen påbörjas, dvs. när man deltar i det första prov som ingår i examen.

Om examen påbörjas senast vid examenstillfället hösten 2021 krävs minst fyra prov, varav modersmål och litteratur är obligatoriska för alla. Examinanden ska välja tre andra obligatoriska prov bland följande fyra prov: prov i andra inhemska språket, i ett främmande språk, i matematik och i ett realämne. Examinanden kan också inkludera ett eller flera extra prov i examen. Prov på olika nivå i samma läroämne får inte ingå i examen.

Den som avlagt studentexamen kan komplettera med prov i läroämnen som inte ingår i examen och prov på annan nivå än de prov som ingår i examen.

Närmare information om vilka prov som krävs finns på studentexamensnämndens webbplats: Allmänna föreskrifter och anvisningar.

Om examen påbörjas vid examenstillfället 2022 eller senare ska fem prov avläggas. Bland dessa fem ska det ingå prov i modersmål och litteratur samt efter examinandens val minst tre prov från en grupp med prov i matematik, i andra inhemska språket, i ett främmande språk och i ett realämne. Dessa fem ämnen kan inte innehålla prov på olika nivå i samma läroämne, t.ex. lång och kort matematik. Utöver dessa fem kan examen inkludera extra prov, även prov på olika nivå i samma läroämne (t.ex. lång och kort matematik).

Examen ska också inkludera minst ett prov med högre svårighetsgrad (lång matematik, prov som bygger på lång lärokurs i andra inhemska språket eller i något annat språk), prov i modersmål och litteratur för examinander med svenska eller finska som modersmål i stället för prov i andra inhemska språket eller prov i modersmål och litteratur på samiska i stället för prov i ett främmande språk.

Kvoteringen syftar till att öka andelen för verkligt nya högskolestuderande som ännu inte har någon studieplats på en högskola. Avsikten med kvoteringen är att trygga de kulturella rättigheterna enligt 16 § i grundlagen genom att tillförsäkra så många som möjligt en studieplats.

Därtill ska kvoteringen också förbättra möjligheterna att slutföra studierna: fler kommer sannolikt att fullgöra sina studier om studieplatsen tas emot inom en utbildning som är motiverande.

Högskolorna beslutar om antalet studieplatser som reserveras för förstagångssökande. Information om kvotplatserna finns på Studieinfo.fi -tjänsten vid antagningsgrunderna för de olika utbildningarna.

Studieplatserna är i första hand avsedda för dem som vill avlägga ifrågavarande examen. Om du tar emot en studieplats utan att ha för avsikt att avlägga examen kan det hända att någon som vill avlägga just den examen fråntas en studieplats. Ta alltså bara emot studieplatsen, om du verkligen tänker avlägga examen.

Ifall du tar emot platsen men senare vill byta studieinriktning erbjuds det sökmöjligheter och vägar till andra utbildningar. I regel ska den som studerar vid en högskola eller har avlagt examen ha möjlighet att söka och bli antagen till samtliga utbildningar som också tillhandahålls förstagångssökande. Även om studieplatser reserveras i syfte att förbättra förstagångssökandenas ställning, får dina möjligheter att bli antagen inte vara oskäligt sämre än deras (grundlagsutskottets utlåtande 23/2012).

Med tanke utbildningssystemets funktion och hela samhället är det bäst om nybörjarplatser i utbildningar som leder till examen bara tas emot av personer som verkligen har för avsikt att bedriva studier på det området. Om du tar emot platsen blir någon annan utan.

Först lönar det sig att gå igenom lämpliga alternativ tillsammans med studiehandlaren. Du kan söka och ta emot en plats inom ett område som intresserar dig. Om du senare upptäcker att du vill byta studieinriktning, kommer du att finna sökmöjligheter och vägar till andra områden. Även om studieplatser reserveras i syfte att förbättra förstagångssökandenas ställning får dina möjligheter att bli antagen inte vara oskäligt sämre än deras. Samma syfte har bl.a. flexibla studievägar, flexibla studierätter, tillgodoräknande av studier och antagning av överflyttande studerande.

Förstagångssökande är personer som inte har tagit emot någon studieplats som leder till examen och som inte har avlagt examen vid en finländsk högskola. Undantaget är personer som har inlett sina studier före hösten 2014 och inte har högskoleexamen.

Ställningen som förstagångssökande påverkas endast av studieplatser som har tagits emot och examina som har avlagts inom det finländska högskolesystemet. En avlagd examen eller mottagen studieplats vid en utländsk högskola fråntar inte rätten att söka till utbildningar som förstagångssökande i Finland.

Nej.

Nej. Den som har tagit emot en studieplats i en utbildning som påbörjats hösten 2014 eller därefter räknas inte längre som förstagångssökande.

Utöver den gemensamma antagningen anordnar högskolor och universitet separata antagningar till exempelvis utbildningar på magisternivå. Studieplatser i utbildningar på magisternivå reserveras inte för förstagångssökande.

Utöver detta har högskolorna antagningar av överflyttande studerande så att man kan byta inriktning utan att på nytt använda sig av gemensam ansökan. Antagningen av överflyttande studerande grundar sig på en tidigare studierätt samt på högskolestudier som har avlagts inom samma eller ett närliggande studieområde. I sammanhanget beaktar man också studieframgången.

Här lönar det sig t.ex. att fundera på om studierna kan inriktas på ett bättre sätt för en själv, t.ex. genom inkludering av studier på andra högskolor eller områden. Studieinriktningen kan bytas inom högskolan eller inom fakulteten.

Om detta inte är möjligt genom överflyttning kan man använda sig av gemensam ansökan för att söka till utbildningen. En annan naturlig tidpunkt för byte av inriktning är efter avläggandet av lägre högskoleexamen. Det finns ofta flera lämpliga examina som kan ge tillträde till studier på magisternivå.

Den gemensamma antagningen, separata antagningar och förfaranden som tillämpas vid byte från ett studieområde till ett annat under studiernas gång ska granskas som en helhet. Högskolorna bör bättre än i dag göra det möjligt att påbörja studier utgående från tidigare studier eller tidigare avlagda examensdelar samt ta fram flexibla möjligheter för dessa personer såväl inom högskolan som mellan högskolorna.

Som helhet ska man se till att den som har avlagt en högskoleexamen eller tagit emot en studieplats på en högskola inte hamnar i ett oskäligt sämre läge än personer som ansöker om sin första studieplats. Också framöver måste det vara möjligt att avlägga en ytterligare högskoleexamen och att byta studieinriktning.

Frågan handlar om utkomstskyddet för arbetslösa och har inte direkt med högskolorna att göra. Närmare information om villkoren för arbetslöshetsförmåner finns på arbets- och näringstjänsternas webbplats.

Efter högskolereformerna 2010–2015 gjordes det en konsekvensanalys Studerandeurval och snabbare högskolestudier.

Efter reformen 2018–2020 kommer det också att göras en uppföljande studie.