Vanliga frågor om yrkesutbildning

Enligt regeringens proposition har en studerande inom yrkesutbildningen lagstadgad rätt att i olika inlärningsmiljöer få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att nå de krav på yrkesskicklighet och kompetensmål som ingår i grunderna för examen eller utbildningen. Därtill har en studerande rätt att få personlig och annan behövlig studiehandledning.

Avsikten är att med en statsrådsförordning utfärda närmare bestämmelser om gemensamma examensdelar och delområden som ingår i yrkesinriktad grundexamen. Studie- och karriärplaneringsfärdigheter har planerats som ett delområde i examensdelen samhälls- och arbetslivskunskap. I praktiken handlar delområdet om att utveckla dessa färdigheter genom studiehandledning.

Utbudet av utbildningsplatser varierar enligt landskapet, men i varje landskap finns det tillräckligt med nybörjarplatser för dem som gått ut grundskolan. Alla kan dock inte komma in på de mest populära studieområdena och i det egna landskapet finns det inte nödvändigtvis det studieområde eller den examen man önskar, så en liten del av de unga söker sig längre bort för att studera.

Ja. På bedömarna tillämpas förvaltningslagens bestämmelser om jäv, enligt vilka jäv uppkommer till exempel på basis av släktskap, ett uppdragsförhållande eller om avgörandet i ärendet medför nytta eller skada eller om opartiskheten av någon annan orsak äventyras. Även på andra utbildningsnivåer, såsom i den grundläggande utbildningen, i gymnasieutbildningen och i högskoleutbildningen är det den egna läraren som bedömer den studerandes kunnande.

Varje person som gått ut grundskolan garanteras en studieplats på andra stadiet. Framöver utarbetas för alla en individuell plan för avläggandet av studierna. I planen kommer man överens om ett sätt att studera och få stöd och handledning under studietiden som lämpar sig för den unga och som motiverar honom eller henne.

Framöver kan man söka till utbildning året om, vilket gör det möjligt att erbjuda en utbildningsplats mitt under året för dem som riskerar att marginaliseras och behöver en ny riktning.

Den nya finansieringsmodellen sporrar utbildningsanordnarna att minska avbrotten i studierna och att se efter varje studerande.

Framöver kan man söka till yrkesutbildning året om, vilket gör det möjligt att erbjuda en utbildningsplats mitt i året, till exempel till invandrare direkt efter integrationsutbildningen.

Det nya examenssystemet ger fler möjligheter till individuella val inom examen och möjliggör flexibla studievägar. Den studerande kan avlägga hela examina eller examensdelar, eller en examensdel. En invandrare kan till exempel avlägga examen stegvis, om det till en början känns som ett för stort mål att avlägga hela examen.

I alla yrkesinriktade grundexamina ingår gemensamma examensdelar med hjälp av vilka man säkerställer att den som avlagt yrkesinriktad grundexamen har de grundfärdigheter som behövs i livet och arbetet, gemensamt kunnande som behövs i alla branscher samt lika möjligheter till fortsatta studier och livslångt lärande. Gemensamma examensdelar är kommunikations- och interaktionskompetens, matematisk-naturvetenskaplig kompetens samt samhälls- och arbetslivskunskap. En invandrare kan inkludera i sin examen som valfria delar t.ex. studier i finska eller svenska eller samhälls- och arbetslivskunskap och på det sättet stärka sina förutsättningar att klara sig på arbetsmarknaden i Finland.

Framöver utarbetas för varje studerande en individuell plan för avläggandet av studierna och då kan man beakta invandrares individuella behov och hitta det mest motiverande sättet att studera för dem. Vid behov kan man som en del av examensutbildningen ordna studier som stöder studiefärdigheterna genom vilka den studerande kan stärka till exempel sina språkkunskaper, matematiska kunskaper och datatekniska färdigheter eller sin studieteknik.

Den arbetskraftspolitiska utbildningen som leder till examen och en del av utbildningen som inte leder till examen blir en del av den nya yrkesutbildningen från början av 2018. Anordnare av yrkesexamina och yrkesutbildning kan beviljas rätt att ordna yrkesinriktade examina och yrkesinriktad utbildning som arbetskraftspolitisk utbildning.

En viss andel av studerandeårsverkena för yrkesutbildning som bestämts i statsbudgeten riktas till arbetskraftspolitisk utbildning. På motsvarande sätt reserveras en del av studerandeårsverkena hos en utbildningsanordnare som beviljats rätt att ordna arbetskraftspolitisk utbildning för arbetskraftspolitisk utbildning. Utbildningsanordnaren ordnar utbildningen för klienter som arbets- och näringsmyndigheten anvisar.

I den arbetskraftspolitiska utbildningen som blir en del av den nya yrkesutbildningen iakttas huvudsakligen yrkesutbildningslagstiftningen. Avvikelser från yrkesutbildningslagstiftningen görs dock bl.a. vid antagningen av studerande och planeringen av utbildningstjänster. Vid antagning av studerande bevaras arbets- och näringsmyndighetens arbetskraftspolitiska bedömning. Därtill förutsätts att utbildningsanordnaren vid riktandet av den arbetskraftspolitiska utbildningen samarbetar med arbets- och näringsförvaltningen samt regionerna. När utbildningen genomförs ska anordnaren konsultera arbets- och näringsförvaltningen.

Ansvaret för arbets- och näringspolitiken stannar fortfarande hos arbets- och näringsförvaltningen och likaså besluten och lagstiftningen som gäller rättigheterna och skyldigheterna i fråga om arbets- och näringsförvaltningens personkunder. Utbildningsförvaltningen ansvarar för utbildningens genomförande, kvalitet och finansiering i fråga om den arbetskraftspolitiska utbildning som övergår till undervisningsförvaltningens område.

Ja. Framöver kan utbildningsanordnaren sälja alla yrkesexamina och examensdelar som ingår i tillståndet och examensutbildning som förbereder för dessa utanför EU/EES-området. Därtill kan utbildningsanordnaren sälja examina, examensdelar och examensutbildning som förbereder för dessa som uppdragsutbildning till studerandegrupper och ordna utbildningen var som helst om de studerande är medborgare i länder utanför EES-området. Utbildning som inte leder till examen har man kunnat exportera redan tidigare, och det är alltså möjligt också efter reformen.

Oppisopimuksen ja koulutussopimuksen sisältö perustuu lakiin ja asetuksiin, jotka ovat valtakunnallisia ja ovat jo päätettyjä. 1.1.2018 lukien voimaan tulevan lainsäädännön mukaisesti tehtävät oppisopimukset sekä koulutussopimukset tehdään sisällöllisesti lainsäännön edellyttämällä tavalla. Sekä oppisopimuksessa että koulutussopimuksessa sovittavista asioista säädetään laissa ammatillisesta koulutuksesta (531/2017) ja valtioneuvoston asetuksessa ammatillisesta koulutuksesta (673/2017).

Tarkoitus on luoda yhtenäistä toimintamallia oppisopimuksiin ja koulutussopimuksiin Parasta palvelua -hankkeessa, jonka toimintakausi on 1.11.2017-31.12.2019. Hankkeen alkuvaiheessa keskitytään sopimusprosessin yhdenmukaistamiseen ja erityisesti lainsäädännön edellyttämään sisältöön, jolloin yhtenäiset sopimusmallit olisivat valmiit vuoden 2017 loppuun mennessä, tämänhetkisen tiedon mukaan 15.12.2017 mennessä.

Henkilökohtaistamisesta ja henkilökohtaisen osaamisen kehittämissuunnitelman (HOKS) laadinnasta ja sisällöstä säädetään laissa (531/2017, luku 5) ja valtioneuvoston asetuksessa (673/2017, luku 3) ammatillisesta koulutuksesta.

1.1.2018 jälkeen aloittaville opiskelijoille laaditaan henkilökohtainen osaamisen kehittämissuunnitelma uuden lainsäädännön mukaisesti. HOKS:iin merkittävistä tiedoista säädetään asetuksen 9 §:ssä.

Ministeriö on asettanut eHOKS-työryhmän, jonka tavoitteena on laatia vuoden 2017 loppuun mennessä 1) henkilökohtaistamisprosessin ja -toimintamallin kuvaus, 2) tietosisältö ja käsitteistö yhteentoimivuuden takaavalla tasolla, 3) suunnitelma digitaalisen henkilökohtaisen osaamisen kehittämissuunnitelman valmistelua ja käyttöönottoa varten sekä 4) selvitys mahdollisista säädösmuutoksista.

Tavoitteena on saada henkilökohtaistamisprosessin ja -toimintamallin kuvaus sekä tietosisältö ja käsitteistö valmiiksi viikolla 50, käytännössä 15.12.2017 mennessä. Muilta osin hankeryhmän työ valmistuu vuoden 2017 loppuun mennessä.

Ammatillista osaamista syventävässä tai täydentävässä koulutuksessa ei ole tarkoitus käyttää osaamispisteitä, vaan koulutusten laajuus on tarkoitus kuvata muulla tavoin, ensisijaisesti koulutuksen kestona.

Hallintopäätöstä ei tarvitse tehdä, jos opiskelija itse ilmoittaa koulutuksen järjestäjälle eroamisestaan kirjallisesti. 

Sen sijaan silloin, jos opiskelija katsotaan eronneeksi seuraavin perustein, hallintopäätös on aina tehtävä:

1. on ilmeistä, että opiskelijan tarkoituksena ei ole osallistua henkilökohtaisen osaamisen kehittämissuunnitelman mukaiseen opetukseen ja näyttöihin tai muuhun osaamisen osoittamiseen eikä opiskelija ole esittänyt poissaololleen perusteltua syytä
2. opiskelija ei ole suorittanut valmentavaa koulutusta säädetyssä ajassa.

1.1.2018 jälkeen opintonsa aloittavat suorittavat iästä riippumatta myös yhteiset tutkinnon osat, jos haluavat suorittaa koko tutkinnon. Tämä on ollut erityisesti työelämän järjestöjen toive, sillä monilla aikuisilla työllistymisen tai työuralla etenemisen esteenä ovat nimenomaan puutteelliset perustaidot, ei niinkään ammattiosaaminen.

Henkilöstökoulutuksella tarkoitetaan tietyn työnantajan henkilöstölle järjestettävää koulutusta, joka on osin työnantajan rahoittamaa ja osin opetus- ja kulttuuritoimen rahoituksesta annetun lain mukaisesti rahoitettua.

Henkilöstökoulutus eroaa muusta ammatillisesta koulutuksesta siten, ettei siihen ole vapaata hakeutumisoikeutetta, vaan työnantaja päättää opiskelijoiden valinnasta yhteistyössä koulutuksen järjestäjän kanssa. Työnantaja voi edellyttää, että henkilöstökoulutukseen sisältyy työnantajan tarpeiden mukaisia sisältöjä.

Tutkintotavoitteisen henkilöstökoulutuksen opiskelijavuosista ei myönnetä perusrahoitusta, mutta suoritus- ja vaikuttavuusrahoitusosuuksissa henkilökoulutuksen suoritteet otetaan huomioon täysimääräisinä. Henkilöstökoulutuksessa koulutuksen järjestäjällä on oikeus kerätä maksuja työnantajalta. Henkilöstökoulutuksen julkinen rahoitusosuus on 50 prosenttia laskennallisesta rahoituksesta.

Ammatillisesta koulutuksesta annetun lain mukaan opiskelijalla on oikeus saada eri oppimisympäristöissä sellaista opetusta ja ohjausta, joka mahdollistaa tutkinnon tai koulutuksen perusteiden mukaisten ammattitaitovaatimusten ja osaamistavoitteiden saavuttamisen sekä tukee opiskelijoiden kehitystä hyviksi, tasapainoisiksi ja sivistyneiksi ihmisiksi ja yhteiskunnan jäseniksi. Lisäksi opiskelijalla on oikeus saada henkilökohtaista ja muuta tarpeellista opinto-ohjausta.

Säännös velvoittaa koulutuksen järjestäjän tarjoamaan tarkoituksenmukaisella tavalla toteutettua opetusta, opinto-ohjausta ja muuta ohjausta ja tukea riittävästi, jotta opiskelijalla voidaan katsoa olevan mahdollisuus saavuttaa tutkinnon perusteiden mukaiset ammattitaitovaatimukset ja osaamistavoitteet.

Lain mukaan koulutuksen järjestäjä päättää koulutuksen toteuttamisesta. Koulutuksen järjestäjän tehtävänä on huolehtia siitä, että sillä on järjestämislupansa mukaisen tehtävän toteuttamiseksi tarvittava osaaminen sekä taloudelliset ja toiminnalliset edellytykset järjestämislupansa mukaisten tutkintojen ja koulutuksen asianmukaiseen järjestämiseen. Koulutuksen järjestäjällä tulee olla koulutuksen järjestämislupansa huomioon ottaen riittävä määrä opettajien virkoja tai työsopimussuhteisia opettajia. Lisäksi koulutuksen järjestäjällä voi olla tuntiopettajia ja muuta henkilöstöä. Opettajien ja opinto-ohjaajien kelpoisuudesta säädetään valtioneuvoston asetuksella (asetus opetustoimen henkilöstön kelpoisuusvaatimuksista, 986/1998).

Lain tarkoituksena on ollut varmistaa opiskelijan saaman opetuksen, ohjauksen ja opinto-ohjauksen laatu. Myös sivistysvaliokunta korostaa mietinnössään pedagogisesti pätevien ja kelpoisten opettajien keskeistä roolia opiskelijan oppimisprosessin suunnittelussa sekä osaamisen hankkimisessa, osoittamisessa ja arvioinnissa.

Tarkoitus on, että opetusta, ohjausta ja opinto-ohjausta antavat pedagogisesti pätevät ja kelpoisuusehdot täyttävät henkilöt. Tästä pääsäännöstä voidaan poiketa silloin, kun opettajan tai opinto-ohjaajan virkaa tai tehtävää hoitaa määräaikaisesti henkilö, joka ei täytä kaikkia kelpoisuusehtoja. Tällainen tilanne voi tulla eteen silloin, kun kelpoisuusehdot täyttävää henkilöä ei ole virkaa tai tehtävää täytettäessä saatavilla. Lisäksi erityisistä syistä ammatillista osaamista syventävässä tai täydentävässä koulutuksessa tarkoituksenmukaisin henkilö tukemaan opiskelijan osaamisen kehittymistä voi olla työelämästä tuleva asiantuntija, joka on suorittanut alan erikoisammattitutkinnon tai jolla muutoin on koulutuksen tai työkokemuksen avulla hankittu korkea ammattitaito.

Ammatillisesta koulutuksesta annetun lain mukaan opiskelijalla on oikeus saada palautetta osaamisensa kehittymisestä tutkinnon suorittamisen tai koulutuksen aikana. Tutkintokoulutuksen tai valmentavan koulutuksen aikana opiskelijan osaamisen kehittymistä arvioivat ja siitä palautetta antavat opetuksesta vastaavat opettajat ja muut opiskelijan opetukseen, ohjaukseen ja tukeen osallistuvat koulutuksen järjestäjän edustajat. Työpaikalla järjestettävän koulutuksen aikana osaamisen kehittymistä arvioi ja siitä palautetta antaa myös työpaikkaohjaaja.

Opiskelijan osaamisen kehittymistä arvioi ja siitä palautetta antaa tavallisesti opetuksesta vastaava opettaja tai opettajat yhdessä. Opetuksesta vastaavan opettajan ohella opetukseen voi osallistua muita koulutuksen järjestäjän edustajia, esimerkiksi erityisopettaja tai työnohjaaja. He voivat arvioida opiskelijan osaamisen kehittymistä ja antaa siitä palautetta siltä osin kuin he osallistuvat opetukseen tai muutoin tukevat opiskelijaa osaamisen hankkimisessa. Työpaikalla järjestettävässä koulutuksessa osaamisen kehittymistä arvioi ja siitä palautetta antaa koulutuksen järjestäjän nimeämä opettaja tai perustellusta syystä muu koulutuksen järjestäjän edustaja sekä opiskelijan vastuullinen työpaikkaohjaaja.

Lain tarkoitus on ollut turvata se, että opiskelijan osaamisen kehittymistä arvioivat ja siitä palautetta antavat pääsääntöisesti pedagogisesti pätevät ja kelpoiset opettajat ja että opiskelija saa palautetta osaamisensa kehittymisestä myös työpaikalla järjestettävän koulutuksen aikana.

Kun aiempi näyttötutkinnon järjestäjä ohjaa opiskelijan toiselle koulutuksen järjestäjälle, opiskelijan opiskeluoikeus ei lain mukaisesti pääty, eli opiskelijaa ei katsota eronneeksi. Hänet on kuitenkin siirtymäsäännöksillä pakotettu vaihtamaan koulutuksen järjestäjää.

Näin ollen opiskelijalla on oikeus suorittaa tutkinto loppuun aiempien tutkinnon perusteiden mukaisesti. Suoritusaikaa on 31.12.2021 asti. Tämän jälkeen opiskelija siirtyy suorittamaan tutkinnon loppuun tuolloin voimassa olevien uusimpien tutkinnon perusteiden mukaisesti.

Opiskelijoita ei siis katsota uusiksi opiskelijoiksi, vaikka he siirtyvät järjestäjältä toiselle ja ovat tätä kautta uusia opiskelijoita uudelle koulutuksen järjestäjälle.

Kaikki ammatilliset tutkinnot tuottavat yleisen jatko-opintokelpoisuuden ammattikorkeakouluihin ja yliopistoihin. Myös mahdollisuus suorittaa lukio-opintoja säilyy, samoin oikeus osallistua ylioppilastutkintoon.

Korkeakoulut päättävät kuitenkin itse opiskelijavalintamenettelyistään ja opiskelijaksi ottamisesta lainsäädännön puitteissa. Opetus- ja kulttuuriministeriö ja korkeakoulut ovat yhdessä käynnistäneet prosessin korkeakoulujen opiskelijavalintojen uudistamiseksi. Lisätietoa löytyy ministeriön internetsivuilta 

Tietoa opiskelijavalintojen uudistuksesta

Jatko-opintovalmiuksia vahvistetaan ammatillisen koulutuksen aikana monin eri tavoin. Ammatillisiin perustutkintoihin sisältyy kaikille opiskelijoille pakollisia yhteisiä tutkinnon osia, joissa vahvistetaan mm. äidinkielen, toisen kotimaisen kielen, vieraiden kielten ja matematiikan osaamista. Lisäksi yhteisiä tutkinnon osia, lukio-opintoja tai muita jatko-opintovalmiuksia parantavia opintoja voisi sisällyttää ammatilliseen perustutkintoon valinnaisina tutkinnon osina. Ammatti- ja erikoisammattitutkinnon opiskelijat voivat suorittaa yhteisiä tutkinnon osia erillisinä tutkinnon osina tarvittaessa. Myös ammatilliset tutkinnon osat ja erityisesti niihin sisältyvät elinikäisen oppimisen avaintaidot vahvistavat jatko-opintovalmiuksia.

I lagen och förordningen om yrkesutbildning har man tagit in spelregler för alla parter. Till exempel avtalar man om utbildningsavtal alltid separat för varje examensdel och till utbildningsavtalet ska man foga den studerandes individuella kompetensutvecklingsplan. Utbildningsavtalet kan ingås också i anslutning till en helhet som är mindre än en examensdel eller för flera examensdelar. Av planen ska framgå de praktiska arbetsuppgifter genom vilka den studerande kan nå den kompetens som ställts som mål. De studerande får handledning och stöd på arbetsplatsen av både arbetsplatshandledare samt av lärare som utnämnts av utbildningsanordnaren eller en representant från annan utbildningsanordnare, ifall det finns befogade skäl. Befogade skäl för att utse en representant från an annan utbildningsanordnare kan vara t.ex. ifall den studerande kompletterar sitt kunnande i form av läroavtalsutbildning och man på heltid befinner sig på arbetsplatsen och utför praktiska arbetsuppgifter.

Med utbildningsavtal kan man i princip studera så mycket av examen som man vill, men arbetsplatsen kan inte anvisa vilka uppgifter som helst till den studerande. Den studerande är på arbetsplatsen för att lära sig de saker som avtalats om i den individuella planen, och han eller hon måste uttryckligen få syssla med arbetsuppgifter där man kan lära sig dessa saker. Därtill ska den studerande få handledning och stöd samt feedback om hur kompetensen utvecklas så att den utvecklas på överenskommet sätt.

Den studerande har rätt att få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att nå kompetensmålen. Utbildningsanordnaren svarar för att det i den personliga utvecklingsplan för kunnandet (PUK) som utarbetas för den studerande finns en individuell plan för de handlednings- och stödåtgärder som den studerande eventuellt behöver. Därtill har utbildningsanordnaren som uppgift att följa upp hur den studerandes kunnande utvecklas.

PUK fogas alltid till avtal som gäller utbildning som ordnas på en arbetsplats. I läroavtalet eller utbildningsavtalet kan man också avtala om nödvändiga ärenden som kan gälla till exempel utbildningsanordnarens stöd till arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ger arbetsplatshandledaren och bedömaren av kunnandet anvisningar för deras uppgifter.

Läroavtalet grundar sig på ett tidsbundet arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, så en läroavtalsstuderande är samtidigt anställd. Den studerande betalas lön och arbetsgivaren får utbildningsersättning. Med läroavtalet kan man förvärva t.ex. allt kunnande som behövs för att avlägga examen, med andra ord kan läroavtalet göras på en gång för hela examen. Läroavtal kan också göras för en examensdel eller en helhet som är mindre än en examensdel.

En studerande som studerar med utbildningsavtal är inte i arbetsavtalsförhållande, dvs. han eller hon är en studerande och får inte lön. Arbetsplatsen får inte heller utbildningsersättning. Utbildningsavtal görs alltid separat för varje examensdel.  

Det är utbildningsanordnarens uppgift att i PUK utgående från den studerandes mål och tidigare förvärvade kunnande planera innehållet i det kunnande som den studerande behöver och tidpunkten när det ska förvärvas.  Med andra ord grundar sig läro- eller utbildningsavtalets längd på innehållet i och den planerade längden för PUK.

Arbetsgivaren eller någon annan företrädare för arbetsplatsen deltar i utarbetandet och uppdateringen av PUK, om utbildningen ordnas som läroavtalsutbildning eller som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal.

Utbildningsarbetsplatsen ska med tanke på utbildningen enligt examensgrunderna eller med tanke på PUK och ordnandet av yrkesprov ha tillräcklig produktions- och serviceverksamhet, nödvändiga arbetsredskap och en personal som är kompetent i fråga om yrkeskunskap, utbildning och arbetserfarenhet.

På den arbetsplats där utbildningen sker ska det för den studerande utses en ansvarig arbetsplatshandledare med tillräcklig yrkesskicklighet, utbildning eller arbetserfarenhet.

Utbildningsavtalets och läroavtalets olika förfaranden i fråga om utbildningsersättningen grundar sig också på att det ska finnas tillräckliga skillnader mellan dessa två avtalsformer så att utbildningsavtalet inte i någon situation ska tolkas som ett arbetsförhållande. En väsentlig skillnad handlar om ersättningarna som betalas till den studerande och till arbetsgivaren.

Därmed har utgångspunkten för den nya lagen varit att det i utbildningsavtalet inte betalas ersättningar till arbetsplatserna för kostnader som orsakas av utbildning som ordnas på arbetsplatsen.  I läroavtalsutbildning ska utbildningsersättning betalas om utbildningen bedöms orsaka kostnader för arbetsgivaren.

Utbildningsersättningen för läroavtalsutbildningen betalas till arbetsgivaren om läroavtalsutbildningen uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren. I ett avtal mellan arbetsgivaren och utbildningsanordnaren kommer man överens om beloppet och betalningsplanen för utbildningsersättningen.

Vid bedömning av de kostnader som läroavtalsutbildningen orsakar för arbetsgivaren beaktas:

• nödvändigt förvärvande av sådan yrkesskicklighet eller sådant kunnande som förutsätts i examensgrunderna eller förvärvande av övrigt kunnande som förutsätts av yrkesutbildningen
• den studerandes kunnande och arbetserfarenhet samt
• eventuella handlednings- och stödåtgärder som den studerande behöver eller särskilt stöd som den studerande får.

I läroavtalsutbildning för en företagare kan utbildningsersättning betalas till en annan arbetsgivare eller person för kostnader som orsakas av handledning och rådgivning till den företagare som får läroavtalsutbildning.

Nej. Utbildningsersättningen betalas till arbetsgivaren om läroavtalsutbildningen uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren.

Arbetsgivaren eller utbildningsavtalsarbetsplatsen:

• planerar och gör det möjligt för den studerande att förvärva yrkesskicklighet i arbetsuppgifter enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet (PUK)
• planerar ordnandet av handledningen och utnämner en arbetsplatshandledare och andra personer som handleder lärandet och som har beredskap och resurser att sköta handledningsuppgiften samt utnämner en företrädare för arbetsplatsen som bedömare av yrkesprovet
• ser till att arbetsplatshandledaren och arbetsplatsens personal är medvetna om planer och arbetsuppgifter som anknyter till den studerandes läro- eller utbildningsavtal och/eller yrkesprov.

I utbildning som grundar sig på utbildningsavtal ska arbetsplatsen därtill följa upp hur den studerandes kunnande utvecklas, rapportera till utbildningsanordnaren om framskridandet och vidta åtgärder när kunnande enligt planen inte kan uppnås.

Utbildningsanordnaren

• svarar för ledningen av läroavtalsutbildningen och den utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och för övervakningen av avtalen
• utnämner en ansvarsperson för den studerandes läroavtal som säkerställer att arbetsplatsen är lämplig för läroavtalet och yrkesprovet
• ser till att arbetsplatshandledarens handledningskompetens säkerställs och ger de uppgifter som behövs om den studerandes startläge
• stöder läroavtalsarbetsplatsen i genomförandet av läroavtalet och yrkesproven
• övervakar/ansvarar för att läroavtalsutbildningen ordnas enligt lagar och förordningar.

Om ett läroavtal eller utbildningsavtal hävs på de grunder som definieras i lagen, ska utbildningsanordnaren ordna möjlighet för den studerande att på något annat sätt förvärva det kunnande som ställts som mål i PUK.

Om studierätten avbryts tillfälligt så avbryts läroavtalsutbildningen eller utbildningen som grundar sig på utbildningsavtal under samma tid.

Ja. I samband med den personliga tillämpningen kan man på motsvarande sätt som i nuläget avtala om annat lärande på arbetsplatsen i praktiska arbetsuppgifter än läroavtalsutbildning eller utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. I dessa fall uppstår inget särskilt handledningsansvar eller några andra förpliktelser för utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren och därför behöver man inte göra ett separat avtal om lärandet på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ansvarar inte för handledningen, innehållet, ledningen eller tillsynen i fråga om sådant lärande på arbetsplatsen, men ser dock till att om kompetens inte förvärvas på arbetsplatsen enligt de gemensamt uppställda målen så har den studerande möjlighet att förvärva den kompetens som saknas i utbildningsanordnarens övriga inlärningsmiljöer.

Arbetsplatshandledaren ska vara kompetent i fråga om yrkesskicklighet, utbildning eller arbetserfarenhet.

Arbetslivets representant som bedömer yrkesprovet ska ha tillräcklig yrkesskicklighet och tillräckligt kunnande i anknytning till den examen som ska avläggas och i synnerhet till den examensdel, det delområde av en gemensam examensdel eller den handledande utbildning som ska bedömas samt tillräcklig förtrogenhet med bedömning och grunderna för den examen som avläggs.

Utbildningsanordnaren ska introducera bedömare som företräder arbetslivet i bedömningen av kunnandet.

Utbildningsanordnaren svarar för ledningen av läroavtalsutbildningen och den utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och för övervakningen av avtalen. Varje studerande har en utsedd ansvarig arbetsplatshandledare på arbetsplatsen. Handledaren styr den studerande i förvärvandet av kunnandet och ger feedback om hur kunnandet utvecklas.

Yrkesskicklighet och kunnande visas genom att praktiska arbetsuppgifter utförs i genuina arbetssituationer och arbetsprocesser (yrkesprov). Yrkesprovet bedöms av två bedömare, varav den ena representerar arbetslivet och den andra är en lärare eller av särskilda skäl någon annan företrädare för utbildningsanordnaren. Genom att ha två bedömare strävar man efter att bedömningen är arbetslivsorienterad och grundar sig på kunnandet och kriterier.

Arbetsgivaren eller någon annan företrädare för arbetsplatsen deltar i utarbetandet och uppdateringen av PUK till de delar som utbildningen ordnas som läroavtalsutbildning eller som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal eller till de delar som kunnandet visas på arbetsplatsen.

Arbetsplatshandledaren ansvarar för handledningen av den studerande och deltar i planeringen, genomförandet och bedömningen av läro- eller utbildningsavtalet och påvisandet av kunnandet (yrkesprovet).

Arbetsplatshandledaren handleder den studerande målinriktat i enlighet med innehållet som planerats i PUK och ger respons om hur den studerandes kunnande utvecklas. Därtill samarbetar arbetsplatshandledaren i styrningen med läroanstalten, läraren och övriga anställda på arbetsplatsen.

Nej. I utbildning som grundar sig på utbildningsavtal får den studerande ingen lön eller kompensation. Ett stipendium kunde leda till att villkoren för ett arbetsförhållande uppfylls även om inget skriftligt avtal gjorts om detta.

Vid utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter svarar arbetsgivaren eller den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen för arbetarskyddet för den studerande i enlighet med arbetarskyddslagen (738/2002).

Utbildningsersättning betalas till arbetsgivaren om läroavtalsutbildningen uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren. I ett avtal mellan arbetsgivaren och utbildningsanordnaren kommer man överens om beloppet och betalningsplanen för utbildningsersättningen.

Vid bedömning av de kostnader som läroavtalsutbildningen orsakar för arbetsgivaren beaktas

• förvärvande av sådan yrkesskicklighet eller sådant kunnande som förutsätts i examensgrunderna eller förvärvande av annat kunnande som utbildningen kräver
• den studerandes kunnande och arbetserfarenhet samt
• eventuella handlednings- och stödåtgärder som den studerande behöver eller särskilt stöd som den studerande får.

I läroavtalsutbildning för en företagare kan utbildningsersättning betalas till en annan arbetsgivare eller person för kostnader som orsakas av handledning och rådgivning till den företagare som får läroavtalsutbildning.

Utbildningsavtalet kan hävas ifall den studerande övergår till att  skaffa det kunnande som är målsättningen inom ramen för utvecklingsplanen för det individuella kunnandet i form av läroavtalsutbildning.

Om arbetsplatsen har efterfrågan på arbetskraft och lämpliga arbetsuppgifter rekommenderas det att man gör ett läroavtal för hela den tiden som kunnande inhämtas på arbetsplatsen så att man med ett avtal kan komma överens om allting.

Om den studerande ändå studerar på arbetsplatsen med ett utbildningsavtal kan han eller hon utföra avlönat arbete på utbildningsavtalsarbetsplatsen under sin fritid. För att de olika parternas ansvar och förpliktelser ska vara klara i sådana situationer är det viktigt att tidsmässigt skilja mellan utbildningen som grundar sig på utbildningsavtal och arbetsförhållandet.

I utbildning som grundar sig på utbildningsavtal utför den studerande på arbetsplatsen arbetsuppgifter som planerats i PUK under en arbetstid som fastställts för dessa uppgifter. Arbetsuppgifter som planerats i PUK ska kunna skiljas t.ex. genom en arbetsskiftsförteckning från arbetsuppgifter som den studerande gör på sin fritid i arbetsförhållande.

Arbetsgivaren ansvarar för att den iakttar arbetslagstiftningen och t.ex. arbetstiden enligt arbetstidslagstiftningen.

I arbetskraftsutbildning genomförs lärande på arbetsplatsen genom utbildningsavtal. Läroavtalsutbildning kan inte genomföras som arbetskraftsutbildning.

Ja. I samband med den personliga tillämpningen kan man på motsvarande sätt som i nuläget avtala om annat lärande på arbetsplatsen i praktiska arbetsuppgifter än läroavtalsutbildning eller utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. Då kan arbetskraftsutbildningen periodiseras under anställningsförhållandets tid och den studerande kan återgå till arbetskraftsutbildningen efter anställningsförhållandet. I dessa fall uppstår inget särskilt handledningsansvar eller några andra förpliktelser för utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren och därför behöver man inte göra ett separat avtal om lärandet på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren svarar inte för handledningen, innehållet, ledningen eller tillsynen i fråga om sådant lärande på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ska dock se till att kompetensen som förvärvats på arbetsplatsen identifieras och erkänns som en del av utbildningen när den studerande återvänder till utbildningen, eller om kompetens inte förvärvas på arbetsplatsen enligt de gemensamt uppställda målen så ska den studerande ha möjlighet att förvärva den kompetens som saknas i utbildningsanordnarens övriga lärmiljöer.

Utbildningsanordnaren ska avtala med TE-byrån om en periodisering av arbetskraftsutbildningen. Den studerande ska alltså inte avsluta arbetskraftsutbildningen och börja den på nytt, utan den ska periodiseras på samma sätt som t.ex. under semestern. Under periodiseringens tid kan utbildningsanordnaren inte anmäla den studerande som grund för basfinansieringen för arbetskraftsutbildning. Dessutom ska den studerande med hjälp av ärendehanteringssystemet meddela TE-byrån om anställningsförhållandet och meddela sina löneinkomster till den som betalar ut arbetslöshetsförmånen (arbetslöshetskassan eller FPA). Om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmån. Aktuell information om utbetalningen av arbetslöshetsförmån och eventuella väntetider efter avslutat anställningsförhållande fås av FPA eller arbetslöshetskassan.

Den studerande kan även övergå från arbetskraftsutbildning till läroavtal (se den separata frågan om läroavtal).

Ja, det kan man. I så fall är det bäst att ingå läroavtal som gäller för hela tiden för förvärvandet av det målsatta kunnandet, och att den studerande inte längre återgår till arbetskraftsutbildningen. 

Om den studerande dock under den tid han eller hon är i arbetskraftsutbildning för en viss tid övergår till läroavtalsutbildning för att förvärva ett visst kunnande och sedan återgår till arbetskraftsutbildning för att förvärva något annat kunnande där, kan man periodisera arbetskraftsutbildningen för den tid den studerande är i läroavtalsutbildning. Anordnaren av arbetskraftsutbildningen ska avtala med TE-byrån om en periodisering av arbetskraftsutbildningen. Den studerande ska alltså inte avsluta arbetskraftsutbildningen och börja den på nytt, utan den ska periodiseras på samma sätt som t.ex. under semestern.   Därtill ska utbildningsanordnaren observera att den studerande alltid ska antecknas i Koski-systemet som grund för finansieringen enligt det faktiska utfallet, antingen i arbetskraftsutbildning eller i ”normal” yrkesutbildning.

Dessutom ska den studerande med hjälp av ärendehanteringssystemet meddela TE-byrån om anställningsförhållandet och meddela sina löneinkomster till den som betalar ut arbetslöshetsförmånen (arbetslöshetskassan eller FPA). Om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmån. Aktuell information om utbetalningen av arbetslöshetsförmån och eventuella väntetider efter avslutat anställningsförhållande får den studerande av FPA eller arbetslöshetskassan.

Ett läro- eller utbildningsavtal kan inte göras om andelslagets personal endast består av andra studerande. I ett andelslag som ägs av studerande uppfylls inte förutsättningarna för läroavtalsutbildning t.ex. i fråga om den ansvariga arbetsplatshandledarens yrkesskicklighet, utbildning eller arbetserfarenhet.

Läroavtalsutbildningen är ett sätt att förvärva yrkeskunnande, och är därmed inte ett hinder för att avlägga dubbel examen. Några saker är dock bra att tänka på:

På minderåriga tillämpas lagen om unga arbetstagare, och därför lönar det sig alltid att på förhand utreda vilka begränsningar som finns i nämnda lag och därmed möjligheterna att arbeta under gymnasieutbildningen. Om även alla villkor för läroavtalsutbildning uppfylls kan läroavtal göras för en studerande.

Om den studerande har inlett gymnasieutbildningen före yrkesutbildningen kan den studerande räknas som grund för basfinansieringen endast i gymnasieutbildningen. Om den studerande däremot har inlett yrkesutbildningen före gymnasieutbildningen räknas den studerande som grund för basfinansieringen endast i yrkesutbildningen.

Examensdelar och examina som en läroavtalsstuderande har avlagt beaktas som grund för prestationsfinansieringen oavsett om den studerande redan räknas som grund för finansieringen i någon annan utbildning som omfattas av tillämpningsområdet för finansieringslagen (t.ex. gymnasieutbildning). En läroavtalsstuderande beaktas även som grund för genomslagsfinansieringen.

I den individuella kompetensutvecklingsplanen avtalar man om bl.a. identifierandet och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande, vilket kunnande som ska förvärvas och hur det ska ske, yrkesprov och andra sätt att påvisa kunnandet samt vilken handledning och vilket stöd som behövs, inklusive särskilt stöd.

Avsikten är att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas så tidigt som möjligt när en examen eller utbildning börjar avläggas. Någon exakt tidpunkt för när planen uppgörs har man inte föreskrivit.

I fråga om läroavtalsutbildning ska planen dock i tillämpliga delar utarbetas för sökanden redan innan utbildningen börjar, eftersom planen ska kunna fogas till läroavtalet när avtalet ska godkännas.

Jos opiskelijalla on puuttuvaa osaamista, jota hän hankkii HOKSin mukaisesti ennen näyttöä tai muuta osaamisen osoittamista, HOKSin laadinta voi olla osa opiskelua ja HOKSia voidaan tehdä rinnan alkuvaiheen opiskelun kanssa.

Tarkoituksena on, että HOKS laaditaan mahdollisimman aikaisessa vaiheessa tutkinnon suorittamisen tai koulutuksen alkaessa. Oppisopimuskoulutuksessa tai koulutussopimukseen perustuvassa koulutuksessa HOKS tulee olla laadittuna ennen sopimusten hyväksymistä. 

Ratkaisevaa opiskelijavuosien ja -päivien laskennan näkökulmasta on opiskeluoikeuden alkamispäivä, sillä opiskelija otetaan huomioon perusrahoituksen perusteena opiskeluoikeuden alkamispäivästä siihen päivään asti, kun opiskeluoikeus päättyy (pois lukien ne päivät, kun opiskelijan opiskeluoikeus on väliaikaisesti keskeytetty tai kun HOKSissa on sovittu, että opiskelija ei opiskele kaikkina säännönmukaisina päivinä).

Jos opiskelija suorittaa tutkinnon tai tutkinnon osan ilman tutkintokoulutukseen osallistumista eli osallistumalla pelkkään näyttöön, koulutuksen järjestäjä saa tämän opiskelijan osalta vain suoritus- ja vaikuttavuusrahoituksen, vaikka opiskelijalle tulee laatia HOKS. HOKSin laadintaan käytetty aika ei näissä tapauksissa kerrytä perusrahoituksen opiskelijapäiviä.

HOKSin allekirjoittamisesta ei säädetä laissa. Myöskään siitä ei säädetä, että HOKS on tehtävä paperilla.

HOKSin hyväksyminen on kuitenkin voitava todentaa, joten on suositeltavaa käyttää allekirjoitusta tai vahvaa tunnistautumista HOKSia ensikertaa hyväksyttäessä.

HOKSiin myöhemmin tehtävät  muutokset voidaan hyväksyä sähköisissä järjestelmissä käyttäjätunnuksen avulla tai muutoin allekirjoitusta tai vahvaa tunnistautumista kevyemmällä menettelyllä.

Se, miten alaa vaihtavan opiskelijoiden aiemmin suorittamat toisen ammatillisen tutkinnon osat voidaan huomioida osaamisen tunnustamisessa, riippuu käytännössä siitä, mitä suoritettavan ammatillisen tutkinnon voimassa olevat tutkinnon perusteet mahdollistavat.

Jos aiemmin suoritetut ammatillisen tutkinnon osat eivät ole voimassa olevien tutkinnon perusteiden mukaisia vaan suorittamisesta on jo aikaa, koulutuksen järjestäjän nimeämät arvioijat vertaavat aiemmin suoritettujen tutkinnon osien sisältöjä suoritettavan ammatillisten tutkinnon tutkinnon osien ammattitaitovaatimuksiin tai yhteisten tutkinnon osien osa-alueiden osaamistavoitteisiin.

Vertailun perusteella arvioijat arvioivat, onko osaaminen ajantasaista ja miltä osin se vastaa suoritettavan tutkinnon tutkinnon perusteissa edellytettyä osaamista. Niiltä osin kuin aiempi osaaminen vastaa tutkinnon perusteita, arvioijat tunnustavat osaamisen osaksi suoritettavaa tutkintoa. Tarvittaessa opiskelija voidaan ohjata osoittamaan osaamisensa näytössä tai muulla tavoin.

Osaamisen tunnustamisessa oleellista on osaamisen vastaavuus. Osaamispisteet ovat täydentävää tietoa tutkinnon tai sen osan laajuudesta, joten niillä ei ole merkitystä ilman niitä vastaavaa osaamista. Opintoviikkojen muuntamiseen osaamispisteiksi ei ole olemassa kaavaa, koska opintoviikot ja osaamispisteet eivät ole osaamisen laajuuden näkökulmasta keskenään suoraan verrattavia mittayksiköitä.

Säädökset lähtevät siitä, että koulutuksen järjestäjän nimeämillä arvioijilla on tarvittava asiantuntemus ajantasaisuuden arviointiin. Osaamisen arvioijilla tulee olla riittävä suoritettavaan tutkintoon ja erityisesti arvioitavaan tutkinnon osaan, yhteisen tutkinnon osan osa-alueeseen tai valmentavaan koulutukseen liittyvä ammattitaito ja osaaminen sekä riittävä perehtyneisyys arviointiin ja suoritettavan tutkinnon tai valmentavan koulutuksen perusteisiin. Ajantasaisuuden arvioinnissa voidaan ottaa huomioon esimerkiksi se, miten henkilö on ylläpitänyt hankkimaansa osaamista työkokemuksen tai harrastustoiminnan kautta.

Laissa ei ole säännöksiä siitä, kuinka vanhoja tutkinnon osia voidaan tunnustaa. Keskeistä on arvioida, onko opiskelijan aiemmin hankkima osaaminen (esim. 1980-luvulla suoritettu ammatillisen tutkinnon osa) ajantasaista arviointihetkellä.

Osaamisen tunnustamista koskevat säädökset eivät edellytä sitä, että opiskelijan aiemmin hankkima osaaminen on osoitettu näytössä.

Koulutuksen järjestäjän tehtävänä on määritellä tunnustettavan tutkinnon osan laajuus, jos laajuutta ei ole tai laajuus on määritelty muussa yksikössä kuin osaamispisteinä.

Tunnustettavan osaamisen laajuus määräytyy suoritettavan tutkinnon perusteissa määrätyn tutkinnon muodostumisen ja ammatillisten tutkinnon osien tai ammatillisen perustutkinnon yhteisten tutkinnon osien osa‐alueiden laajuuksien mukaisesti.

Jos osaamista tunnustetaan perustutkinnon ammatillisiin valinnaisiin tutkinnon osiin sisältyviin korkeakouluopintoihin, koulutuksen järjestäjä määrittelee laajuuden osaamispisteinä osaamisen kattavuuden, vaikeusasteen ja merkittävyyden mukaan suhteessa perustutkinnossa edellytettyyn osaamiseen. Tarvittaessa korkeakouluopintojen arvosanat muunnetaan ammatillisen koulutuksen arviointiasteikon mukaiseksi.

Se, mitkä korkeakouluopinnot tai muut opinnot tai muiden ammatillisten tutkintojen osat on mahdollista tunnustaa osaksi ammatillista tutkintoa, riippuu siitä, mitä kyseisen tutkinnon perusteet mahdollistavat.

Jos tutkinnon perusteissa ei ole rajattu valinnaiseksi ammatilliseksi tutkinnon osaksi soveltuvia korkeakouluopintoja mihinkään tiettyyn alaan tai tutkintoon, vaan puhutaan "ammatillista osaamista tukevista korkeakouluopinnoista", tunnustettavat korkeakouluopinnot voivat olla muultakin alalta kuin edellä mainituilta aloilta. Niiden on kuitenkin hyvä tukea sosiaali- ja terveysalan perustutkinnon tuottamaa ammatillista osaamista eli lähihoitajuutta.

Kun arvioijat tunnustavat osaamista korkeakouluopinnoista, suositellaan käytettäväksi kursseja tai jaksoja, joiden tavoitteet ja sisältö on selkeästi määritelty ja löydettävissä. Kurssin ja jakson valinnasta ja laajuudesta sovitaan opiskelijan kanssa henkilökohtaistamisessa. Kasvatustieteen aineopintoja ei tunnusteta kokonaisuutena, vaan aineopintoihin sisältyviä kursseja sen verran, että laajuus on yhteensä riittävä.

Ammatillisten tutkintojen lainsäädännössä määritelty tutkinnon laajuus on tutkinnon minimilaajuus. Opiskelijan on kerrytettävä osaamispisteitä tutkinnon muodostumissääntöjen mukaisesti niin, että hän saa esim. ammatillista perustutkintoa suorittaessaan vähintään 180 osaamispistettä.

Korkeakouluopinnot on mitoitettu opintopisteillä, joiden määrittelyn lähtökohta ei täysin vastaa ammatillisten tutkintojen osaamispisteitä. Tästä syystä korkeakoulun opintopisteitä ei voi suoraan siirtää tutkinnon osien laajuuksiksi osaamista tunnustettaessa. Eurooppalaisessa määrittelyssä on kuitenkin yhteneväisyyksiä, joten opintopisteitä voi hyödyntää sen varmistamisessa, että tunnustettava kokonaisuus on riittävän laaja valinnaiseksi ammatilliseksi tutkinnon osaksi. Jos opintopistemäärä on pieni, tarvitaan useampi yliopiston kurssi kyseisen valinnaisen tutkinnon osan paikalle.

Ulkomailla hankittua osaamista on mahdollista tunnustaa osaksi ammatillista tutkintoa esim. silloin, kun opiskelija on vaihdossa ulkomailla ja suorittaa sinä aikana opintoja ulkomaisessa yhteistyöoppilaitoksessa. Tällöin on varmistettu ennalta osaamisen vastaavuus ja se, että kyseessä on toimivaltainen viranomainen.

Myös muuta osaamista on mahdollista tunnustaa ulkomaisista todistuksista. Todistusten pitää olla virallisesti käännettyjä. Lisäksi olisi hyvä olla/nähdä myös alkuperäinen todistus. EU-maiden oppilaitosten antamien todistusten ja muiden maiden oppilaitosten antamien todistusten välillä ei ole eroa suhteessa siihen, voiko osaamista tunnustaa vai ei.

Hankaluutena osaamisen tunnustamisessa ulkomaisesta todistuksesta on se, että osaamista tunnustavan pitää itse varmistaa, että kyseessä on kyseisessä maassa toimivaltainen viranomainen. Lisäksi osaamista tunnustavan on usein lähes mahdotonta tai erittäin vaikeaa varmistaa ulkomaisen todistuksen perusteella, mitä osaamista opiskelija oikeasti on hankkinut ja osoittanut. Hänen pitäisi nähdä todistusten lisäksi myös opetussuunnitelmat tai koulutusten sisällöt ja tavoitteet. Myös arviointiasteikot voivat poiketa toisistaan niin, ettei muuntotaulukkoa ulkomaisen arvosanan muuntamiseksi ole olemassa.

Tällöin parhaimmaksi vaihtoehdoksi jää osaamisen tunnistaminen ja huomioon ottaminen osaamisen hankkimisen suunnittelussa sekä osaamisen osoittaminen näytössä, jotta se voidaan luotettavasti arvioida.

Opetushallituksella ei ole kattavaa luetteloa ulkomaisista ja toimivaltaisista viranomaisista, jotka arvioivat ja todentavat ammatillista osaamista ja lukio-opintoja. Lisätietoja toimivaltaisista ulkomaisista korkeakouluista ja yliopistoista saa Opetushallituksen tutkintojen tunnustamisen yksiköstä.

Jos kyseessä on toimivaltainen viranomainen, osaaminen voidaan tunnistaa asiakirjojen perusteella, mutta aina suhteessa jonkin ammatillisen tutkinnon osan ammattitaitovaatimuksiin (voi olla myös paikallisiin ammattitaitovaatimuksiin vastaava tutkinnon osa) tai yhteisen tutkinnon osan osa-alueen osaamistavoitteisiin. Osaaminen on pystyttävä arvioimaan suoritettavan tutkinnon perusteen mukaisella osaamisen arviointiasteikolla.

Toimivaltaisiksi viranomaisiksi katsotaan sellaiset koulutuksen järjestäjät/oppilaitokset, joilla on ammatillisen koulutuksen järjestämislupa tai muu vastaava ministeriön lupa tai esim. ulkomaalaisten oppilaitosten osalta akkreditointi kyseisessä maassa.

Jos kyseessä ei ole toimivaltainen viranomainen, osaamista ei voida todistuksen tai asiakirjojen perusteella suoraan tunnustaa. Osaaminen voidaan kuitenkin tunnistaa ja ottaa huomioon esim. niin, että opiskelija voidaan ohjata suoraan tutkinnon osan näyttöön osoittamaan osaamisensa, jos 4H-toiminnassa hankittu osaaminen vastaa sisällöltään jotakin suoritettavaan tutkintoon pakollisena tai valinnaisena kuuluvaa tutkinnon osaa.

Arvioijien tekemä arviointipäätös on hallintopäätös, johon opiskelija voi pyytää tarkistamista tai oikaisua. Hallintolain mukaan hallintopäätös on tehtävä kirjallisesti, ja kirjalliset päätökset vahvistetaan yleensä allekirjoituksella (tai vahvalla sähköisellä tunnistautumisella). Tältä osin tilanne ei ole muuttunut uuden lainsäädännön myötä.

Tutkinnon osan osaamisen arvioinnin voi suorittaa vain kyseiseen tutkintoon järjestämisluvan saanut koulutuksen järjestäjä ja koulutuksen järjestäjän nimeämät osaamisen arvioijat. Osaamisen arviointi on julkinen hallintotehtävä. Koulutuksen järjestäjän nimeämät osaamisen arvioijat päättävät osaamisen arvioinnista tutkinnon osittain yksimielisesti.

Silloin kun opiskelijan suorittamat voimassa olevien tutkinnon perusteiden mukaiset tutkinnon osat tai yhteisten tutkinnon osien osa-alueet voidaan tunnustaa suoraan osaksi suoritettavaa tutkintoa suoritettavan tutkinnon perusteiden mukaisesti, laissa tarkoitettua varsinaista osaamisen arviointia ei tehdä. Näissä tapauksissa ei tarvitse tehdä hallintopäätöstä, sillä kysymyksessä on lainsäädäntöön perustuva siirto, johon ei liity opiskelijan tarkistamispyyntö-, oikaisupyyntö- tai valitusoikeutta.

Ammatillisen koulutuksen lainsäädännössä ei puhuta opiskeluajasta, vaan opiskeluoikeudesta. Opiskelijan opiskeluoikeus alkaa koulutuksen järjestäjän päättämänä ajankohtana ja päättyy, kun opiskelija on suorittanut sen tutkinnon tai tutkinnon osan tai osat tai koulutuksen, johon hänet on otettu opiskelijaksi. Opiskeluoikeus päättyy myös silloin, kun opiskelija on katsottu eronneeksi. Opiskelija suorittaa näytöt opiskeluoikeuden voimassaoloaikana.

Jos opiskelija hankkii näyttöjen suorittamiseksi tarvittavaa osaamista esim. oppisopimuskoulutuksessa, oppisopimus voi päättyä aiemmin. Opiskeluoikeus voi jatkua oppisopimuksen päättymisen jälkeen, kuitenkin enintään siihen saakka, kun opiskelija on suorittanut hyväksytysti sen tutkinnon tai tutkinnon osan tai osat taikka koulutuksen, johon hänet on otettu opiskelijaksi.

Tarkoitus on, että näyttöjen arvioinnista ei maksettaisi erikseen. Koulutuksen järjestäjä voi kuitenkin halutessaan maksaa työelämän arvioijille näyttöjen arvioinnista. Sitä ei ole säädöksissä kielletty samaan tapaan kuin esim. koulutuskorvauksen maksamista koulutussopimukseen perustuvassa koulutuksessa.

Yksittäisen opiskelijan näytöt suunnitellaan osana henkilökohtaistamista ja opiskelijan henkilökohtaista osaamisen kehittämissuunnitelmaa. Lainsäädäntö ei velvoita erillisen näyttösuunnitelman laatimiseen. Lisäksi koulutuksen järjestäjä laatii osana laadunhallintajärjestelmäänsä suunnitelman osaamisen arvioinnin toteuttamisesta tutkinto- tai koulutuskohtaisesti. Muita osaamisen osoittamiseen ja arviointiin liittyviä suunnitelmia ei säädöksissä edellytetä.

Koska näyttötutkintoja ei uudessa lainsäädännössä enää ole, ei koulutuksen järjestäjän tarvitse laatia näyttötutkintojen järjestämissuunnitelmiakaan.

Koulutuksen järjestäjän tulee kuitenkin laatia osana laadunhallintajärjestelmäänsä uuden lainsäädännön edellyttämä suunnitelma osaamisen arvioinnin toteuttamisesta tutkinto- tai koulutuskohtaisesti (ne tutkinnot ja koulutukset, jotka järjestäjällä on järjestämisluvassaan).

Näyttöjen sisältö kuvaa sitä, mitä osaamista kyseisessä näytössä on tarkoitus osoittaa ja minkälaisissa työtilanteissa tai työprosesseissa osaaminen osoitetaan.

Varsinainen tutkinnon suorittaminen eli osaamisen osoittaminen, arviointi ja todentaminen on opiskelijalle maksutonta. Opiskelijalta ei voi periä maksuja (omavastuuosuutta) näyttöjen järjestämisestä. Opiskelijalta ei peritä myöskään aiempaa tutkintomaksua vastaavaa maksua, joka oli tarkoitettu tutkintotoimikuntien toiminnan rahoittamiseen ja erityisesti todistusten myöntämiseen.

Koulutuksen järjestäjä saa ilman tutkintokoulutusta näyttöä suorittamaan tulevista opiskelijoista suoritus- ja vaikuttavuusrahoituksen, jonka on tarkoitus kattaa näyttöjen kustannukset.

Ammatti- ja erikoisammattitutkintokoulutuksen opiskelijalta voi periä opiskelijamaksua, joka voi olla enintään 25 prosenttia koulutuksen järjestäjän arvioimista koulutuksen järjestämisestä aiheutuvista keskimääräisistä kustannuksista. Maksua voi periä vain varsinaisesta tutkintokoulutuksesta eli tutkinnon suorittamiseksi tarvittavasta osaamisen hankkimisen järjestämisestä, ei näyttöjen järjestämisestä.

Avsikten med yrkesutbildningen är att möjliggöra särskilt stöd för studerande såväl i examensutbildning som i handledande utbildningar. Det särskilda stödet är avsett för studerande som på grund av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning, sjukdom eller någon annan orsak behöver långvarigt eller regelbundet särskilt stöd för lärandet och studierna i syfte att uppnå kraven på yrkesskicklighet och kompetensmålen enligt grunderna för examen eller utbildningen.

I grundläggande yrkesutbildning kan man vid behov anpassa bedömningen eller avvika från kraven på yrkesskicklighet eller kompetensmålen om det är nödvändigt med beaktande av den studerandes personliga mål och färdigheter.

Anordnare av yrkesutbildning ska alltid tillhandahålla det särskilda stöd den studerande behöver. Finansieringen som behövs för att ordna särskilt stöd har beaktats i viktkoefficienterna i finansieringen av utbildningen.

Avsikten med yrkesutbildningen är att erbjuda varje person med funktionsnedsättning som gått ut grundskolan möjlighet till yrkesutbildning enligt personliga mål antingen i handledande utbildning eller i examensutbildning.

Om sökandens mål är att avlägga yrkesexamen kan han eller hon vid behov stärka sina färdigheter för att söka till och avlägga yrkesinriktad examensutbildning i utbildning som handleder för yrkesutbildning (VALMA-utbildning).

När målet inte är att avlägga en examen eller en examensdel utan att förbereda sig för ett så självständigt liv och arbetsliv som möjligt kan den studerande förvärva och stärka dessa färdigheter i utbildning som förbereder för arbete och ett självständigt liv (TELMA-utbildning).

Rätt till krävande särskilt stöd har studerande med grava inlärningssvårigheter eller en svår funktionsnedsättning eller sjukdom som gör att den studerande behöver individuellt, omfattande och mångsidigt särskilt stöd.

Krävande särskilt stöd kan ordnas endast av anordnare av yrkesutbildning som har detta som uppgift i sitt tillstånd. Finansieringen som behövs för att ordna krävande särskilt stöd har beaktats i viktkoefficienterna i finansieringen av utbildningen.

Statsrådets förordning om ändring av förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (431/2018) trädde i kraft den 11 juni 2018. I förordningen föreskrivs om behörigheten för dem som ger särskilt stöd och krävande särskilt stöd.

Ändringen innebar ingen ändring av hur man tolkar speciallärarens ställning, och behörighetsvillkoren motsvarar dem som gällde behörigheten för speciallärare innan den nya förordningen trädde i kraft. Behörig att ge särskilt stöd och krävande särskilt stöd är den som har sådan behörighet för lärare i yrkesinriktade eller gemensamma examensdelar som föreskrivs i denna förordning och som har slutfört studier för speciallärare inom yrkesutbildningen i en omfattning av minst 60 studiepoäng eller minst 35 studieveckor eller som har slutfört sådana studier enligt 19 § 1 mom. 3 punkten i statsrådets förordning om examina och specialiseringsutbildningar vid universitet (794/2004) som ger yrkesfärdigheter för uppgifter inom specialundervisning.

Behörig att ge särskilt stöd eller krävande särskilt stöd i samband med undervisning i gemensamma examensdelar är, trots vad som föreskrivs i 14 § 1 mom., även den som har avlagt lämplig högre högskoleexamen och som har slutfört de studier för speciallärare som anges i 1 mom.

Om ändamålsenliga arrangemang inom särskilt stöd eller krävande särskilt stöd kräver det kan särskilt stöd eller krävande särskilt stöd trots vad som föreskrivs i 1 mom. ges även av någon annan lärare som avses i detta kapitel som en del av hans eller hennes övriga undervisning. Studerande som har rätt till särskilt stöd studerar vanligtvis tillsammans med övriga studerande. För undervisningen och för särskilt stöd ansvarar därmed läraren tillsammans med de lärare som uppfyller de behörighetsvillkor som anges i 16 § i förordningen.

Krävande särskilt stöd ordnar endast de utbildningsanordnare som tilldelats denna uppgift tillståndet att ordna utbildning. I så fall har utbildningsanordnaren i anslutning till den uppgiften inga andra studerande än sådana som har rätt till krävande särskilt stöd, vilket innebär att läraren alltid ska uppfylla de villkor som anges i 16 §.