Vanliga frågor om yrkesutbildning

En studerande inom yrkesutbildningen har lagstadgad rätt att i olika inlärningsmiljöer få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att nå de krav på yrkesskicklighet och kompetensmål som ingår i grunderna för examen eller utbildningen. Därtill har en studerande rätt att få personlig och annan behövlig studiehandledning.

Bestämmelserna om gemensamma examensdelar och delområden som ingår i en yrkesinriktad grundexamen föreskrivs genom förordning av statsrådet. Ett delområde i examensdelen kunnande om samhälle och arbetsliv är färdigheter i studie- och karriärplanering. I praktiken handlar delområdet om att utveckla dessa färdigheter genom studiehandledning.

Utbudet av utbildningsplatser varierar enligt landskapet, men i varje landskap finns det tillräckligt med nybörjarplatser för dem som gått ut grundskolan. Alla kan förstås inte få en studieplats inom de populäraste studieområdena, och det är inte heller alltid sagt att det studieområde eller den examen man hoppas på erbjuds inom ens eget landskap. Därför söker sig en liten del unga längre bort för att studera.

Riksdagen behandlar som bäst regeringens proposition med förslag till läropliktslag. Syftet med lagen är att är alla som slutfört den grundläggande utbildningen ska övergå till studier på andra stadiet och avlägga en yrkesinriktad examen eller studentexamen.

Ja, det kan de. På bedömarna tillämpas förvaltningslagens bestämmelser om jäv, enligt vilka jäv uppkommer till exempel på basis av släktskap, ett uppdragsförhållande eller om avgörandet i ärendet medför nytta eller skada för läraren eller arbetsplatshandledaren  eller om dennes opartiskheten av någon annan orsak äventyras. Även på andra utbildningsnivåer, såsom i den grundläggande utbildningen, i gymnasieutbildningen och i högskoleutbildningen är det den egna läraren som bedömer den studerandes kunnande.

Var och en som gått ut grundskolan garanteras en studieplats på andra stadiet. För varje studerande som inleder en yrkesutbildning utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnandet. I planen kommer man överens om ett sätt att studera och få stöd och handledning under studietiden som lämpar sig för den unga och som motiverar honom eller henne.

Man kan söka till yrkesinriktad utbildning året om, vilket gör det möjligt att erbjuda en utbildningsplats mitt under året för dem som riskerar att marginaliseras och behöver en ny studieplats.

Den nya finansieringsmodellen för yrkesinriktad utbildning sporrar utbildningsanordnarna att minska avbrotten i studierna och att se efter varje studerande.

Man kan söka till yrkesinriktad utbildning året om, vilket gör det möjligt att erbjuda en utbildningsplats mitt under året, till exempel så att en invandrare erbjuds den direkt efter integrationsutbildningen.

Det nya examenssystemet ger fler möjligheter till individuella val inom ramen för en examen och möjliggör flexibla studievägar. Den studerande kan avlägga hela examina eller examensdelar, eller en examensdel. En invandrare kan till exempel avlägga examen stegvis, om det till en början känns som ett för stort mål att avlägga hela examen.

I alla yrkesinriktade grundexamina ingår gemensamma examensdelar med hjälp av vilka man säkerställer att den som avlagt yrkesinriktad grundexamen har de grundfärdigheter som behövs i livet och i arbetet, sådant gemensamt kunnande som behövs i alla branscher samt lika möjligheter till fortsatta studier och livslångt lärande. Gemensamma examensdelar är kommunikations- och interaktionskompetens, matematisk-naturvetenskaplig kompetens samt samhälls- och arbetslivskunskap. En invandrare kan i sin examen inkludera som valfria delar t.ex. studier i finska eller svenska eller samhälls- och arbetslivskunskap, och på det sättet stärka sina förutsättningar att klara sig på arbetsmarknaden i Finland.

För varje studerande utarbetas det en personlig plan för avläggandet av studierna, vilket innebär att man kan beakta en invandrares individuella behov och hitta det mest motiverande sättet att studera för honom eller henne. Vid behov kan man som en del av examensutbildningen ordna studier som stöder studiefärdigheterna, med vars hjälp  den studerande kan stärka till exempel sina språkkunskaper, matematiska kunskaper eller it-färdigheter eller sin studieteknik.

Examensinriktad arbetskraftsutbildning och en del yrkesinriktad arbetskraftsutbildning  som inte leder till examen ordnas inom ramen för yrkesutbildningen. Man söker alltid till arbetskraftsutbildning  via arbets- och näringsbyrån, och det är byrån som i samråd med utbildningsanordnaren fattar beslut om antagning av en studerande till arbetskraftsutbildning. Som studerande kan antas personer som är lämpade för utbildningen och för det yrke eller den uppgift som utbildningen siktar på, om de har ett av arbets- och näringsbyrån konstaterat utbildningsbehov.

Anordnare av yrkesexamina och yrkesutbildning kan beviljas rätt att ordna yrkesinriktade examina och yrkesinriktad utbildning som arbetskraftspolitisk utbildning. Utbildningsanordnare som i tillståndet att ordna utbildning har i uppgift att ordna arbetskraftsutbildning ska samarbeta med arbets- och näringsbyrån samt med NTM-centralen när utbudet på arbetskraftsutbildning planläggs. Utöver yrkesinriktade examina och examensdelar kan man  i stället välja att genomföra arbetskraftsutbildning i form av handledande utbildning  eller någon annan yrkesutbildning.

En viss andel av studerandeårsverkena för yrkesutbildning som bestämts i statsbudgeten riktas till arbetskraftspolitisk utbildning. På motsvarande sätt reserveras en del av studerandeårsverkena hos en utbildningsanordnare som beviljats rätt att ordna arbetskraftspolitisk utbildning för detta slags utbildning. Både när undervisnings- och kulturministeriet fattar beslut om tillstånd att ordna arbetskraftsutbildning och om antalet studerandeår, hörs arbets- och näringsministeriet.

I regel är det lagen om yrkesutbildning och till vissa delar lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som tillämpas på genomförande av arbetskraftsutbildning  Arbetskraftsutbildningen skiljer sig från annan yrkesutbildning bl.a. ifråga om planeringen av utbildningen, antagning av nya studerande, inledande, avbrytande och fullgörande av studierna samt den personliga anpassningen av studierna och studiernas avgiftsfrihet.

Utbildningsanordnaren har rätt att sälja alla yrkesexamina och examensdelar som ingår i anordnartillståndet samt examensutbildningar som förbereder för dessa till länder utanför EU/EES-området. Därtill kan utbildningsanordnaren sälja examina, examensdelar och examensutbildning som förbereder för dessa som uppdragsutbildning till studerandegrupper och ordna utbildningen var som helst, om de studerande är medborgare i länder utanför EES-området. Utbildning som inte leder till examen , konsultering, läroanstaltskoncept eller lärandemiljöer o.d. har  redan hittills kunnat exporteras, och får även framöver exporteras.

Det finns ett projekt (Parasta palvelua) där man tar fram enhetliga verksamhetsmodeller för läroavtal och utbildningsavtal. De enhetliga avtalsmodeller som skapats i projektets inledningsskede finns på undervisnings- och kulturministeriets webbplats Työelämässä oppiminen (på finska).

eHOKS-arbetsgruppen, som tillsatts av ministeriet, har utarbetat en processmodell och en verksamhetsmodell, en beskrivning av datainnehållet och en ordlista för den personliga tillämpningen. De finns på ministeriets webbplats Personlig tillämpning av studierna.

Utbildningsstyrelsen har byggt upp en digital eHOKS-tjänst som togs i bruk 2019. Inga PUK-blanketter är under beredning.

Avsikten är att inte använda kompetenspoöng ifråga om utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen, utan i det fallet ange utbildningens omfattning på något annat sätt, i första hand i form av utbildningens längd.

Det behövs inget förvaltningsbeslut ifall den studerande själv skriftligen meddelar utbildningsanordnaren om sin avgång.

Om en studerande däremot anses ha avgått på följande grunder, måste det alltid fattas ett förvaltningsbeslut i ärendet:

1. om det är uppenbart att den studerande inte har för avsikt att delta i undervisning eller yrkesprov eller visa sitt kunnande på andra sätt i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och inte har uppgett någon grundad anledning till sin frånvaro
2. om den studerande inte slutfört den handledande utbildningen inom föreskriven tid.

De som inleder studierna efter den 1 januari 2018 avlägger, oavsett ålder, även gemensamma examensdelar, om de vill avlägga en yrkesinriktad grundexamen i sin helhet. Detta har särskilt varit arbetslivsorganisationernas önskemål, eftersom det just precis är bristfälliga grundläggande färdigheter hos många vuxna som hindrar dem från att få arbete eller avancera i arbetslivet, snarare än att de skulle ha bristande yrkeskompetens.

Med personalutbildning avses utbildning som en viss arbetsgivare ordnar för sin personal och som finansieras delvis av arbetsgivaren och delvis enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

Personalutbildning skiljer sig från övrig yrkesutbildning genom att man inte har rätt att fritt söka till den, utan det är arbetsgivaren som beslutar om antagningen av studerande i samarbete med utbildningsanordnaren. Arbetsgivaren kan förutsätta att personalutbildningen innefattar innehåll som motsvarar arbetsgivarens behov.

För studerandeår i examensinriktad personalutbildning beviljas ingen basfinansiering, men i prestations- och genomslagsfinansieringen beaktas prestationerna inom personalutbildning till fullt belopp. Utbildningsanordnaren har rätt att ta ut avgifter av arbetsgivaren för personalutbildning. Den offentliga finansieringsandelen för personalutbildning är 50 procent av den kalkylerade finansieringen.

Enligt lagen om yrkesutbildning har studerande rätt att i olika inlärningsmiljöer få sådan undervisning och handledning som dels gör det möjligt att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna, dels stöder de studerandes utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och samhällsmedlemmar. Därtill har en studerande rätt att få personlig och annan behövlig studiehandledning.

Bestämmelsen innebär att utbildningsanordnaren är skyldig att i tillräcklig omfattning erbjuda undervisning, studiehandledning och annan handledning och stöd som ordnas på ett ändamålsenligt sätt för att den studerande kan anses ha möjlighet att uppfylla de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som anges i examensgrunderna.

Enligt lagen beslutar utbildningsanordnaren om genomförandet av utbildningen. Utbildningsanordnaren har som uppgift att se till att den har tillräcklig kompetens för att fullgöra uppgiften enligt anordnartillståndet samt ekonomiska och verksamhetsmässiga förutsättningar att på ändamålsenligt sätt ordna examina och utbildning enligt anordnartillståndet. En utbildningsanordnare ska med beaktande av anordnartillståndet ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare samt annan personal. Bestämmelser om lärarnas och studiehandledarnas behörighet utfärdas genom förordning av statsrådet (förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet 986/1998).

Lagens syfte har varit att säkerställa kvaliteten på undervisningen, handledningen och studiehandledningen som den studerande får. Även kulturutskottet betonar i sitt betänkande att lärare som är pedagogiskt kompetenta och behöriga har en central roll i planeringen av den studerandes lärandeprocess samt i förvärvandet, påvisandet och bedömningen av kunnandet.

Avsikten är att undervisning, handledning och studiehandledning ges av pedagogiskt kompetenta personer som uppfyller behörighetsvillkoren. Avvikelser kan göras från denna huvudregel när lärarens eller studiehandledarens tjänst eller uppgift sköts på viss tid av någon som inte uppfyller alla behörighetsvillkor. En sådan situation kan uppstå när det inte finns tillgång till en person som uppfyller behörighetskraven när tjänsten eller uppgiften tillsätts. I utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetensen kan den person som är mest lämpad att stöda utvecklingen av den studerandes kunnande därtill av särskilda skäl vara en sakkunnig från arbetslivet som har avlagt specialyrkesexamen inom branschen eller som annars förvärvat en god yrkesskicklighet genom utbildning eller arbetserfarenhet.

Enligt lagen om yrkesutbildning har studerande rätt att få respons på hur deras kunnande har utvecklats under avläggandet av examen eller under utbildningen. Under examensutbildningen och den handledande utbildningen bedömer de lärare som svarar för undervisningen och andra företrädare för utbildningsanordnaren som deltar i undervisningen, handledningen och stödet till den studerande hur den studerandes kunnande har utvecklats samt ger respons på detta. Under utbildning som ordnas på en arbetsplats görs en bedömning och ges respons också av arbetsplatshandledaren.

Det är vanligtvis läraren som ansvarar för undervisningen eller lärarna tillsammans som bedömer hur den studerandes kunnande utvecklas och ger respons om hur kunnandet utvecklats. Vid sidan om läraren som ansvarar för undervisningen kan även andra företrädare för utbildningsanordnaren delta i undervisandet, exempelvis en speciallärare eller arbetshandledare. De kan bedöma hur den studerandes kunnande utvecklas och ge respons till den del som de deltar i undervisandet eller på annat sätt stöder den studerande i förvärvandet av kunnande. I utbildning som ordnas på en arbetsplats är det den lärare som utsetts av utbildningsanordnaren som bedömer hur kunnandet utvecklats och ger respons. Av grundad anledning kan även en annan företrädare för utbildningsanordnaren samt den studerandes ansvariga arbetsplatshandledare göra detta.

Lagens syfte har varit att säkerställa att bedömning och respons i fråga om hur den studerandes kunnande utvecklas huvudsakligen ges av pedagogiskt kompetenta och behöriga lärare och att den studerande får respons om hur han eller hennes kunnande utvecklas även under utbildning som ordnas på en arbetsplats.

Alla yrkesexamina ger allmän behörighet för fortsatta studier vid yrkeshögskolor och universitet. Högskolorna beslutar dock själva om sina antagningsförfaranden och antagning av studerande inom ramen för lagstiftningen.

Beredskapen för fortsatta studier stärks under yrkesutbildningens gång på många olika sätt. I yrkesinriktade grundexamina ingår examensdelar som är obligatoriska för alla studerande. Examensdelarna stärker kunskaperna i bl.a. modersmålet, det andra inhemska språket, främmande språk och matematik. Därtill kan gemensamma examensdelar, gymnasiestudier eller andra studier som ger bättre beredskap för fortsatta studier ingå som valfria examensdelar i en yrkesinriktad grundexamen. Personer som studerar för yrkesexamen eller specialyrkesexamen kan vid behov avlägga gemensamma examensdelar som separata examensdelar. Även yrkesinriktade examensdelar och i synnerhet nyckelkunskaper för livslångt lärande som ingår i dessa ger bättre beredskap för fortsatta studier.

I lagen och förordningen om yrkesutbildning har man tagit in spelregler för alla parter. Till exempel avtalar man om utbildningsavtal alltid separat för varje examensdel och till utbildningsavtalet ska man foga den studerandes individuella kompetensutvecklingsplan. Utbildningsavtalet kan ingås också i anslutning till en helhet som är mindre än en examensdel eller för flera examensdelar. Av planen ska framgå de praktiska arbetsuppgifter genom vilka den studerande kan nå den kompetens som ställts som mål. De studerande får handledning och stöd på arbetsplatsen av både arbetsplatshandledare samt av lärare som utnämnts av utbildningsanordnaren eller en representant från annan utbildningsanordnare, ifall det finns befogade skäl. Befogade skäl för att utse en representant från an annan utbildningsanordnare kan vara t.ex. ifall den studerande kompletterar sitt kunnande i form av läroavtalsutbildning och man på heltid befinner sig på arbetsplatsen och utför praktiska arbetsuppgifter.

Med utbildningsavtal kan man i princip studera så mycket av examen som man vill, men arbetsplatsen kan inte anvisa vilka uppgifter som helst till den studerande. Den studerande är på arbetsplatsen för att lära sig de saker som avtalats om i den individuella planen, och han eller hon måste uttryckligen få syssla med arbetsuppgifter där man kan lära sig dessa saker. Därtill ska den studerande få handledning och stöd samt feedback om hur kompetensen utvecklas så att den utvecklas på överenskommet sätt.

I företagarens eget företag ska det finnas tillräckligt med produktions- och serviceverksamhet och behövliga arbetsredskap med tanke på utbildningen enligt examensgrunderna och ordnandet av yrkesprov. Företagaren ska ha minst 25 h/vecka arbete som företagare i sådana uppgifter som anknyter till det egna företagets verksamhet och utbildningens mål att det behövliga kunnandet enligt utbildningens mål kan förvärvas genom lärande i företaget. Som arbetsplatshandledare (mentor) anlitas antingen en person som arbetar i företagarens eget företag eller på en annan arbetsplats eller en person som annars är lämplig som arbetsplatshandledare och är kompetent med tanke på yrkesskicklighet, utbildning och arbetserfarenhet. Därtill ska det säkerställas bl.a. FO-nummer, företagsform (firma, aktiebolag, andelslagsmedlem som självständig företagare, öppet bolag, kommanditbolag) och FöPL- eller LFöPL-försäkring.

Den studerande har rätt att få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att nå kompetensmålen. Utbildningsanordnaren svarar för att det i den personliga utvecklingsplan för kunnandet (PUK) som utarbetas för den studerande finns en individuell plan för de handlednings- och stödåtgärder som den studerande eventuellt behöver. Därtill har utbildningsanordnaren som uppgift att följa upp hur den studerandes kunnande utvecklas.

PUK fogas alltid till avtal som gäller utbildning som ordnas på en arbetsplats. I läroavtalet eller utbildningsavtalet kan man också avtala om nödvändiga ärenden som kan gälla till exempel utbildningsanordnarens stöd till arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ger arbetsplatshandledaren och bedömaren av kunnandet anvisningar för deras uppgifter.

Läroavtalet grundar sig på ett tidsbundet arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, så en läroavtalsstuderande är samtidigt anställd. Den studerande betalas lön och arbetsgivaren får utbildningsersättning. Med läroavtalet kan man förvärva t.ex. allt kunnande som behövs för att avlägga examen, med andra ord kan läroavtalet göras på en gång för hela examen. Läroavtal kan också göras för en examensdel eller en helhet som är mindre än en examensdel.

En studerande som studerar med utbildningsavtal är inte i arbetsavtalsförhållande, dvs. han eller hon är en studerande och får inte lön. Arbetsplatsen får inte heller utbildningsersättning. Utbildningsavtal görs alltid separat för varje examensdel.  

Det är utbildningsanordnarens uppgift att i PUK utgående från den studerandes mål och tidigare förvärvade kunnande planera innehållet i det kunnande som den studerande behöver och tidpunkten när det ska förvärvas.  Med andra ord grundar sig läro- eller utbildningsavtalets längd på innehållet i och den planerade längden för PUK.

Arbetsgivaren eller någon annan företrädare för arbetsplatsen deltar i utarbetandet och uppdateringen av PUK, om utbildningen ordnas som läroavtalsutbildning eller som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal.

Utbildningsarbetsplatsen ska med tanke på utbildningen enligt examensgrunderna eller med tanke på PUK och ordnandet av yrkesprov ha tillräcklig produktions- och serviceverksamhet, nödvändiga arbetsredskap och en personal som är kompetent i fråga om yrkeskunskap, utbildning och arbetserfarenhet.

På den arbetsplats där utbildningen sker ska det för den studerande utses en ansvarig arbetsplatshandledare med tillräcklig yrkesskicklighet, utbildning eller arbetserfarenhet.

Utbildningsavtalets och läroavtalets olika förfaranden i fråga om utbildningsersättningen grundar sig också på att det ska finnas tillräckliga skillnader mellan dessa två avtalsformer så att utbildningsavtalet inte i någon situation ska tolkas som ett arbetsförhållande. En väsentlig skillnad handlar om ersättningarna som betalas till den studerande och till arbetsgivaren.

Därmed har utgångspunkten för den nya lagen varit att det i utbildningsavtalet inte betalas ersättningar till arbetsplatserna för kostnader som orsakas av utbildning som ordnas på arbetsplatsen.  I läroavtalsutbildning ska utbildningsersättning betalas om utbildningen bedöms orsaka kostnader för arbetsgivaren.

Utbildningsersättningen för läroavtalsutbildningen betalas till arbetsgivaren om läroavtalsutbildningen uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren. I ett avtal mellan arbetsgivaren och utbildningsanordnaren kommer man överens om beloppet och betalningsplanen för utbildningsersättningen.

Vid bedömning av de kostnader som läroavtalsutbildningen orsakar för arbetsgivaren beaktas:

• nödvändigt förvärvande av sådan yrkesskicklighet eller sådant kunnande som förutsätts i examensgrunderna eller förvärvande av övrigt kunnande som förutsätts av yrkesutbildningen
• den studerandes kunnande och arbetserfarenhet samt
• eventuella handlednings- och stödåtgärder som den studerande behöver eller särskilt stöd som den studerande får.

I läroavtalsutbildning för en företagare kan utbildningsersättning betalas till en annan arbetsgivare eller person för kostnader som orsakas av handledning och rådgivning till den företagare som får läroavtalsutbildning.

Nej. Utbildningsersättningen betalas till arbetsgivaren om läroavtalsutbildningen uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren.

Arbetsgivaren eller utbildningsavtalsarbetsplatsen:

• planerar och gör det möjligt för den studerande att förvärva yrkesskicklighet i arbetsuppgifter enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet (PUK)
• planerar ordnandet av handledningen och utnämner en arbetsplatshandledare och andra personer som handleder lärandet och som har beredskap och resurser att sköta handledningsuppgiften samt utnämner en företrädare för arbetsplatsen som bedömare av yrkesprovet
• ser till att arbetsplatshandledaren och arbetsplatsens personal är medvetna om planer och arbetsuppgifter som anknyter till den studerandes läro- eller utbildningsavtal och/eller yrkesprov.

I utbildning som grundar sig på utbildningsavtal ska arbetsplatsen därtill följa upp hur den studerandes kunnande utvecklas, rapportera till utbildningsanordnaren om framskridandet och vidta åtgärder när kunnande enligt planen inte kan uppnås.

Utbildningsanordnaren

• svarar för ledningen av läroavtalsutbildningen och den utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och för övervakningen av avtalen
• utnämner en ansvarsperson för den studerandes läroavtal som säkerställer att arbetsplatsen är lämplig för läroavtalet och yrkesprovet
• ser till att arbetsplatshandledarens handledningskompetens säkerställs och ger de uppgifter som behövs om den studerandes startläge
• stöder läroavtalsarbetsplatsen i genomförandet av läroavtalet och yrkesproven
• övervakar/ansvarar för att läroavtalsutbildningen ordnas enligt lagar och förordningar.

Om ett läroavtal eller utbildningsavtal hävs på de grunder som definieras i lagen, ska utbildningsanordnaren ordna möjlighet för den studerande att på något annat sätt förvärva det kunnande som ställts som mål i PUK.

Om studierätten avbryts tillfälligt så avbryts läroavtalsutbildningen eller utbildningen som grundar sig på utbildningsavtal under samma tid.

Ja. I samband med den personliga tillämpningen kan man på motsvarande sätt som i nuläget avtala om annat lärande på arbetsplatsen i praktiska arbetsuppgifter än läroavtalsutbildning eller utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. I dessa fall uppstår inget särskilt handledningsansvar eller några andra förpliktelser för utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren och därför behöver man inte göra ett separat avtal om lärandet på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ansvarar inte för handledningen, innehållet, ledningen eller tillsynen i fråga om sådant lärande på arbetsplatsen, men ser dock till att om kompetens inte förvärvas på arbetsplatsen enligt de gemensamt uppställda målen så har den studerande möjlighet att förvärva den kompetens som saknas i utbildningsanordnarens övriga inlärningsmiljöer.

Arbetsplatshandledaren ska vara kompetent i fråga om yrkesskicklighet, utbildning eller arbetserfarenhet.

Arbetslivets representant som bedömer yrkesprovet ska ha tillräcklig yrkesskicklighet och tillräckligt kunnande i anknytning till den examen som ska avläggas och i synnerhet till den examensdel, det delområde av en gemensam examensdel eller den handledande utbildning som ska bedömas samt tillräcklig förtrogenhet med bedömning och grunderna för den examen som avläggs.

Utbildningsanordnaren ska introducera bedömare som företräder arbetslivet i bedömningen av kunnandet.

Utbildningsanordnaren svarar för ledningen av läroavtalsutbildningen och den utbildning som grundar sig på utbildningsavtal och för övervakningen av avtalen. Varje studerande har en utsedd ansvarig arbetsplatshandledare på arbetsplatsen. Handledaren styr den studerande i förvärvandet av kunnandet och ger feedback om hur kunnandet utvecklas.

Yrkesskicklighet och kunnande visas genom att praktiska arbetsuppgifter utförs i genuina arbetssituationer och arbetsprocesser (yrkesprov). Yrkesprovet bedöms av två bedömare, varav den ena representerar arbetslivet och den andra är en lärare eller av särskilda skäl någon annan företrädare för utbildningsanordnaren. Genom att ha två bedömare strävar man efter att bedömningen är arbetslivsorienterad och grundar sig på kunnandet och kriterier.

Arbetsgivaren eller någon annan företrädare för arbetsplatsen deltar i utarbetandet och uppdateringen av PUK till de delar som utbildningen ordnas som läroavtalsutbildning eller som utbildning som grundar sig på utbildningsavtal eller till de delar som kunnandet visas på arbetsplatsen.

Arbetsplatshandledaren ansvarar för handledningen av den studerande och deltar i planeringen, genomförandet och bedömningen av läro- eller utbildningsavtalet och påvisandet av kunnandet (yrkesprovet).

Arbetsplatshandledaren handleder den studerande målinriktat i enlighet med innehållet som planerats i PUK och ger respons om hur den studerandes kunnande utvecklas. Därtill samarbetar arbetsplatshandledaren i styrningen med läroanstalten, läraren och övriga anställda på arbetsplatsen.

Nej. I utbildning som grundar sig på utbildningsavtal får den studerande ingen lön eller kompensation. Ett stipendium kunde leda till att villkoren för ett arbetsförhållande uppfylls även om inget skriftligt avtal gjorts om detta.

Vid utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter svarar arbetsgivaren eller den som tillhandahåller utbildningsavtalsarbetsplatsen för arbetarskyddet för den studerande i enlighet med arbetarskyddslagen (738/2002).

Utbildningsersättning betalas till arbetsgivaren om läroavtalsutbildningen uppskattas orsaka kostnader för arbetsgivaren. I ett avtal mellan arbetsgivaren och utbildningsanordnaren kommer man överens om beloppet och betalningsplanen för utbildningsersättningen.

Vid bedömning av de kostnader som läroavtalsutbildningen orsakar för arbetsgivaren beaktas

• förvärvande av sådan yrkesskicklighet eller sådant kunnande som förutsätts i examensgrunderna eller förvärvande av annat kunnande som utbildningen kräver
• den studerandes kunnande och arbetserfarenhet samt
• eventuella handlednings- och stödåtgärder som den studerande behöver eller särskilt stöd som den studerande får.

I läroavtalsutbildning för en företagare kan utbildningsersättning betalas till en annan arbetsgivare eller person för kostnader som orsakas av handledning och rådgivning till den företagare som får läroavtalsutbildning.

Utbildningsavtalet kan hävas ifall den studerande övergår till att  skaffa det kunnande som är målsättningen inom ramen för utvecklingsplanen för det individuella kunnandet i form av läroavtalsutbildning.

Om arbetsplatsen har efterfrågan på arbetskraft och lämpliga arbetsuppgifter rekommenderas det att man gör ett läroavtal för hela den tiden som kunnande inhämtas på arbetsplatsen så att man med ett avtal kan komma överens om allting.

Om den studerande ändå studerar på arbetsplatsen med ett utbildningsavtal kan han eller hon utföra avlönat arbete på utbildningsavtalsarbetsplatsen under sin fritid. För att de olika parternas ansvar och förpliktelser ska vara klara i sådana situationer är det viktigt att tidsmässigt skilja mellan utbildningen som grundar sig på utbildningsavtal och arbetsförhållandet.

I utbildning som grundar sig på utbildningsavtal utför den studerande på arbetsplatsen arbetsuppgifter som planerats i PUK under en arbetstid som fastställts för dessa uppgifter. Arbetsuppgifter som planerats i PUK ska kunna skiljas t.ex. genom en arbetsskiftsförteckning från arbetsuppgifter som den studerande gör på sin fritid i arbetsförhållande.

Arbetsgivaren ansvarar för att den iakttar arbetslagstiftningen och t.ex. arbetstiden enligt arbetstidslagstiftningen.

I arbetskraftsutbildning genomförs lärande på arbetsplatsen genom utbildningsavtal. Läroavtalsutbildning kan inte genomföras som arbetskraftsutbildning.

Ja. I samband med den personliga tillämpningen kan man på motsvarande sätt som i nuläget avtala om annat lärande på arbetsplatsen i praktiska arbetsuppgifter än läroavtalsutbildning eller utbildning som grundar sig på utbildningsavtal. Då kan arbetskraftsutbildningen periodiseras under anställningsförhållandets tid och den studerande kan återgå till arbetskraftsutbildningen efter anställningsförhållandet. I dessa fall uppstår inget särskilt handledningsansvar eller några andra förpliktelser för utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren och därför behöver man inte göra ett separat avtal om lärandet på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren svarar inte för handledningen, innehållet, ledningen eller tillsynen i fråga om sådant lärande på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ska dock se till att kompetensen som förvärvats på arbetsplatsen identifieras och erkänns som en del av utbildningen när den studerande återvänder till utbildningen, eller om kompetens inte förvärvas på arbetsplatsen enligt de gemensamt uppställda målen så ska den studerande ha möjlighet att förvärva den kompetens som saknas i utbildningsanordnarens övriga lärmiljöer.

Utbildningsanordnaren ska avtala med TE-byrån om en periodisering av arbetskraftsutbildningen. Den studerande ska alltså inte avsluta arbetskraftsutbildningen och börja den på nytt, utan den ska periodiseras på samma sätt som t.ex. under semestern. Under periodiseringens tid kan utbildningsanordnaren inte anmäla den studerande som grund för basfinansieringen för arbetskraftsutbildning. Dessutom ska den studerande med hjälp av ärendehanteringssystemet meddela TE-byrån om anställningsförhållandet och meddela sina löneinkomster till den som betalar ut arbetslöshetsförmånen (arbetslöshetskassan eller FPA). Om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmån. Aktuell information om utbetalningen av arbetslöshetsförmån och eventuella väntetider efter avslutat anställningsförhållande fås av FPA eller arbetslöshetskassan.

Den studerande kan även övergå från arbetskraftsutbildning till läroavtal (se den separata frågan om läroavtal).

Ja, det kan man. I så fall är det bäst att ingå läroavtal som gäller för hela tiden för förvärvandet av det målsatta kunnandet, och att den studerande inte längre återgår till arbetskraftsutbildningen. 

Om den studerande dock under den tid han eller hon är i arbetskraftsutbildning för en viss tid övergår till läroavtalsutbildning för att förvärva ett visst kunnande och sedan återgår till arbetskraftsutbildning för att förvärva något annat kunnande där, kan man periodisera arbetskraftsutbildningen för den tid den studerande är i läroavtalsutbildning. Anordnaren av arbetskraftsutbildningen ska avtala med TE-byrån om en periodisering av arbetskraftsutbildningen. Den studerande ska alltså inte avsluta arbetskraftsutbildningen och börja den på nytt, utan den ska periodiseras på samma sätt som t.ex. under semestern.   Därtill ska utbildningsanordnaren observera att den studerande alltid ska antecknas i Koski-systemet som grund för finansieringen enligt det faktiska utfallet, antingen i arbetskraftsutbildning eller i ”normal” yrkesutbildning.

Dessutom ska den studerande med hjälp av ärendehanteringssystemet meddela TE-byrån om anställningsförhållandet och meddela sina löneinkomster till den som betalar ut arbetslöshetsförmånen (arbetslöshetskassan eller FPA). Om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmån. Aktuell information om utbetalningen av arbetslöshetsförmån och eventuella väntetider efter avslutat anställningsförhållande får den studerande av FPA eller arbetslöshetskassan.

Ett läro- eller utbildningsavtal kan inte göras om andelslagets personal endast består av andra studerande. I ett andelslag som ägs av studerande uppfylls inte förutsättningarna för läroavtalsutbildning t.ex. i fråga om den ansvariga arbetsplatshandledarens yrkesskicklighet, utbildning eller arbetserfarenhet.

Läroavtalsutbildningen är ett sätt att förvärva yrkeskunnande, och är därmed inte ett hinder för att avlägga dubbel examen. Några saker är dock bra att tänka på:

På minderåriga tillämpas lagen om unga arbetstagare, och därför lönar det sig alltid att på förhand utreda vilka begränsningar som finns i nämnda lag och därmed möjligheterna att arbeta under gymnasieutbildningen. Om även alla villkor för läroavtalsutbildning uppfylls kan läroavtal göras för en studerande.

Om den studerande har inlett gymnasieutbildningen före yrkesutbildningen kan den studerande räknas som grund för basfinansieringen endast i gymnasieutbildningen. Om den studerande däremot har inlett yrkesutbildningen före gymnasieutbildningen räknas den studerande som grund för basfinansieringen endast i yrkesutbildningen.

Examensdelar och examina som en läroavtalsstuderande har avlagt beaktas som grund för prestationsfinansieringen oavsett om den studerande redan räknas som grund för finansieringen i någon annan utbildning som omfattas av tillämpningsområdet för finansieringslagen (t.ex. gymnasieutbildning). En läroavtalsstuderande beaktas även som grund för genomslagsfinansieringen.

I den individuella kompetensutvecklingsplanen avtalar man om bl.a. identifierandet och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande, vilket kunnande som ska förvärvas och hur det ska ske, yrkesprov och andra sätt att påvisa kunnandet samt vilken handledning och vilket stöd som behövs, inklusive särskilt stöd.

Avsikten är att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas så tidigt som möjligt när en examen eller utbildning börjar avläggas. Någon exakt tidpunkt för när planen uppgörs har man inte föreskrivit.

I fråga om läroavtalsutbildning ska planen dock i tillämpliga delar utarbetas för sökanden redan innan utbildningen börjar, eftersom planen ska kunna fogas till läroavtalet när avtalet ska godkännas.

Om en studerande saknat en viss sorts kunnande och förvärvar detta i enlighet med sin PUK innan han eller hon avlägger yrkesprovet eller visar sitt kunnande på något annat sätt, kan utarbetandet av planen räknas in i studierna och planen utarbetas parallellt med det inledande studieskedet.

Avsikten är att den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas i ett så tidigt skede som möjligt av påbörjandet av en examen eller utbildning. I läroavtalsutbildning eller utbildning som grundar sig på ett utbildningsavtal ska planen vara uppgjort innan avtalet godkänns.

Det avgörande med tanke på beräkningen av studerandeåren och studerandedagarna är begynnelsedagen för studierätten, eftersom den studerande beaktas som grund för basfinansieringen från den dag då studierätten börjar till den dag då studierätten upphör (med undantag för de dagar då den studerandes studierätt tillfälligt har avbrutits eller om det i hans eller hennes PUK har överenskommits  att den studerande inte studerar alla regelbundna studiedagar).

Om en studerande avlägger en examen eller en examensdel utan att delta i examensutbildning, dvs. genom att enbart delta i yrkesprovet, får utbildningsanordnaren för denna studerandes del endast prestations- och genomslagsfinansiering, trots att det måste utarbetas en PUK också för honom eller henne. I detta slags fall genererar den tid som lagts ner på att utarbeta planen inga studerandedagar för basfinansiering.

Lagen innehåller inga bestämmelser om undertecknandet av en PUK. Det föreskrivs inte heller att en PUK ska göras på papper.

Godkännandet av en PUK ska dock kunna verifieras, och därför har undervisnings- och kulturministeriet rekommenderat att man använder underskrift eller stark autentisering när planen godkänns för första gången. Ändringar som görs i PUK senare har kunnat godkännas genom ett lättare förfarande än underskrift eller stark autentisering.

Beslut såsom det första godkännandet och uppdateringen av PUK fattas numera i elektroniska ärendehanteringssystem, där det finns tillräckliga uppgifter för att dokumentets autenticitet och beslutsfattarens identitet ska kunna påvisas och säkerställas, så det finns inget hinder för att också det första godkännandet av PUK görs direkt i det elektroniska systemet.

Hur de delar av en annan yrkesinriktad examen som tidigare avlagts av studerande som byter bransch kan beaktas vid erkännande av kunnande beror i praktiken på vad de gällande examensgrunderna för den yrkesexamen som avläggs möjliggör.

Om de tidigare avlagda examensdelarna inte överensstämmer med de gällande examensgrunderna utan det redan har förflutit en längre tid sedan dessa har avlagts, jämför de bedömare som utbildningsanordnaren utsett innehållet i de tidigare examensdelarna med kraven på yrkesskicklighet i de yrkesinriktade examensdelar som avläggs eller med målen för kunnandet inom respektive delområden för de gemensamma examensdelarna.

På basis av jämförelsen bedömer utvärderarna om kunnandet är aktuellt och till vilka delar det motsvarar det kunnande som förutsätts i examensgrunderna för den examen som avläggs. Till den del det tidigare kunnandet motsvarar examensgrunderna erkänner utvärderarna kunnandet som en del av den examen som avläggs. Vid behov kan den studerande hänvisas att visa sitt kunnande i ett yrkesprov eller på något annat sätt.

Det väsentliga i erkännandet av kunnande är att det tidigare kunnandet kan jämställas med det kunnande som förutsätts i examensgrunderna för den examen som avläggs. Kompetenspoängen är kompletterande information om examens eller examensdelens omfattning, så de har ingen betydelse utan motsvarande kunnande. Det finns ingen plan för omvandling av studieveckor till kompetenspoäng, eftersom studieveckor och kompetenspoäng inte är måttenheter som är direkt jämförbara med varandra med tanke på omfattningen av kunnandet.

Bestämmelserna utgår från att de bedömare som utbildningsanordnaren utsett har den sakkunskap som behövs för att bedöma hur aktuellt kunnandet är. Bedömarna ska ha tillräcklig yrkesskicklighet och tillräckligt kunnande i anknytning till den examen som ska avläggas och i synnerhet till den examensdel, det delområde av en gemensam examensdel eller den handledande utbildning som ska bedömas samt tillräcklig förtrogenhet med bedömningen och grunderna för ifrågavarande examen eller grunderna för ifrågavarande handledande utbildning. Vid bedömningen av hur aktuellt kunnandet är, kan man till exempel beakta hur personen har upprätthållit det kunnande som han eller hon förvärvat genom arbetserfarenhet eller hobbyverksamhet.

I lagen finns inga bestämmelser om hur gamla examensdelar som kan erkännas. Det centrala är att bedöma om det kunnande som den studerande tidigare förvärvat (t.ex. en del av en yrkesinriktad examen som avlagts på 1980-talet) är aktuellt vid tidpunkten för bedömningen.

Bestämmelserna om erkännande av kunnande förutsätter inte att det kunnande som den studerande förvärvat tidigare har påvisats genom ett yrkesprov.

Utbildningsanordnaren har till uppgift att fastställa omfattningen av den examensdel som ska erkännas, om omfattningen inte anges eller om den anges i någon annan enhet än kompetenspoäng.

Omfattningen av det kunnande som ska erkännas bestäms enligt hur den examen som anges i examensgrunderna är strukturerad för den examen som avläggs och enligt omfattningen av de yrkesinriktade examensdelarna eller delområdena av de gemensamma examensdelarna för den yrkesinriktade grundexamen.

Om kunnandet erkänns för högskolestudier som ingår i de yrkesinriktade valbara examensdelarna i grundexamen, fastställer utbildningsanordnaren omfattningen i kompetenspoäng enligt omfattningen, svårighetsgraden och betydelsen av kunnandet i förhållande till det kunnande som förutsätts i grundexamen. Vid behov omvandlas vitsorden för högskolestudier enligt bedömningsskalan för yrkesutbildning.

Vilka högskolestudier eller andra studier eller delar av andra yrkesinriktade examina som kan erkännas som en del av en yrkesexamen beror på vad som är möjligt enligt examensgrunderna.

Om man i examensgrunderna inte har begränsat de högskolestudier som lämpar sig som valbara yrkesinriktade examensdelar till något visst område eller till någon viss examen, utan det talas om ”högskolestudier som stöder yrkeskompetensen”, kan högskolestudierna också vara från något annat område än ovannämnda. De borde dock stödja det yrkeskunnande som grundexamen inom social- och hälsovård ger, dvs. kompetens som närvårdare.

När bedömarna erkänner kompetens som förvärvats genom högskolestudier rekommenderas att de använder sig av sådana kurser eller avsnitt för vilka det finns ett klart angivet mål och innehåll. I den personliga anpassningen avtalas med den studerande om vilken kurs eller vilket avsnitt som väljs och dess omfattning. Ämnesstudierna i pedagogik erkänns inte som en helhet, utan de kurser som ingår i ämnesstudierna erkänns i en sådan omfattning att den sammanlagda omfattningen är tillräcklig.

Omfattningen av examina anges i lagstiftningen om yrkesinriktade examina, och är examens minimiomfattning. En studerande ska samla kompetenspoäng i enlighet med reglerna för examensuppbyggnaden så att han eller hon får minst 180 kompetenspoäng när han eller hon avlägger en yrkesinriktad grundexamen.

Högskolestudierna har dimensionerats i form av studiepoäng, och utgångspunkten för fastställandet av dem motsvarar inte helt kompetenspoängen för yrkesinriktade examina. Därför kan högskolornas studiepoäng inte direkt överföras till examensdelarnas omfattning vid erkännande av kunnande. I den europeiska definitionen av dem finns dock vissa likheter, så studiepoäng kan utnyttjas för att säkerställa att den helhet som erkänns är tillräckligt omfattande som en valfri yrkesinriktad examensdel. Om antalet studiepoäng är litet, behövs flera kurser vid universitetet för i frågavarande valfria examensdel.

Kunnande som förvärvats utomlands kan erkännas som en del av en yrkesexamen t.ex. ifall den studerande är på utbyte utomlands och studerar vid en utländsk samarbetsläroanstalt. I detta fall har det på förhand säkerställts att det kunnande som uppnås är jämförbart, och att det är fråga om en behörig myndighet.

Det är också möjligt att erkänna annat kunnande i fråga om utländska betyg. Då måste det finnas en officiell översättning av betygen. Dessutom vore det bra att även ha/kunna se betygen i original. Det finns ingen skillnad mellan betyg som utfärdats av läroanstalter i EU-länder och betyg som utfärdats av läroanstalter i andra länder ifråga om huruvida kunnandet kan erkännas eller ej.

Svårigheten att erkänna kompetens som en studerande enligt ett utländskt betyg har förvärvat är att den som erkänner kunnandet själv måste försäkra sig om att det är fråga om en behörig myndighet i det landet som utfärdat betyget. Dessutom är det ofta nästan omöjligt eller mycket svårt för den som erkänner kunnandet att på basis av ett utländskt betyg kontrollera vilket kunnande den studerande faktiskt har förvärvat och/eller påvisat. Han eller hon borde utöver betyget också se läroplanerna eller utbildningens innehåll och mål. Även bedömningsskalorna kan avvika från varandra så att det saknas en omvandlingstabell för de utländska vitsorden.

Då blir det bästa alternativet att identifiera och beakta kunnandet i planeringen av förvärvandet av kunnandet samt att den studerande påvisar kunnandet genom ett yrkesprov så att det ska kunna bedömas på ett tillförlitligt sätt.

Utbildningsstyrelsen har ingen heltäckande förteckning över utländska behöriga myndigheter som utvärderar och verifierar yrkeskompetens och gymnasiestudier. Ytterligare information om behöriga utländska högskolor och universitet ges av Utbildningsstyrelsens enhet för erkännande av examina.

Om det är fråga om en behörig myndighet, kan kunnandet identifieras utifrån handlingarna, men alltid i förhållande till kraven på yrkesskicklighet i en del av en yrkesinriktad examen (kan också vara en examensdel som motsvarar de lokala kraven på yrkesskicklighet) eller till kompetensmålen inom delområdet för en gemensam examensdel. Kunnandet ska kunna bedömas enligt den bedömningsskala för kunnandet som anges i examensgrunderna.

Som behöriga myndigheter betraktas sådana utbildningsanordnare/läroanstalter som har tillstånd att ordna yrkesutbildning eller något annat motsvarande tillstånd av ett ministerium, eller i fråga om utländska läroanstalter t.ex. ackreditering i ifrågavarande land.

Om det inte är fråga om en behörig myndighet, kan kunnandet inte direkt erkännas på basis av betyg eller övriga handlingar. Kunnandet kan dock identifieras och beaktas t.ex. så att den studerande kan hänvisas direkt till ett yrkesprov för att påvisa sitt kunnande, om det kunnande som förvärvats inom 4H-verksamheten till innehållet motsvarar en examensdel som är obligatorisk eller valfri för den examen som avläggs.

Bedömningen av kunnandet gällande en examensdel kan endast göras av en utbildningsanordnare som har fått tillstånd att ordna ifrågavarande examen och av de bedömare av kunnandet som har utsetts av utbildningsanordnaren. De bedömare av kunnandet som utbildningsanordnaren utsett beslutar delvis enhälligt om bedömningen av kunnandet. Bedömningen av kunnandet är en offentlig förvaltningsuppgift och bedömarnas bedömningsbeslut är ett förvaltningsbeslut. Till den delen har situationen inte förändrats i och med den nya lagstiftningen.

Bestämmelser om ett förvaltningsbesluts form och innehåll finns i förvaltningslagen. Speciallagstiftningen kan dessutom innehålla särskilda bestämmelser om beslutets innehåll eller form. Ett förvaltningsbeslut fattas skriftligen. I förvaltningslagen förutsätts dock inte att beslutet undertecknas, även om det traditionellt har ansetts höra till kraven på god förvaltning. Kravet på underskrift är i den juridiska litteraturen bundet till exempel till handlingens autenticitet, skyldigheten att ange uppgifter om beslutsfattaren (bl.a. med tanke på tjänsteansvar) samt till att beslutet blir offentligt.

Enligt de senaste ställningstagandena behövs underskrift som sådan inte längre för att påvisa de omständigheter som nämns ovan, eftersom besluten för närvarande fattas i elektroniska ärendehanteringssystem där det finns tillräckliga uppgifter för att dokumentets autenticitet och beslutsfattarens identitet ska kunna påvisas och säkerställas. En underskrift är inte heller nödvändig för att beslutet ska bli offentligt, utan också ett annat verifieringssätt räcker (Offentlighetslagen 6.1 §).

När de examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar som den studerande avlagt enligt de gällande examensgrunderna kan erkännas direkt som en del av den examen som avläggs enligt examensgrunderna, görs ingen sådan egentlig bedömning av kunnandet som avses i lagen. I dessa fall behöver det inte fattas något förvaltningsbeslut, eftersom det är fråga om en överföring som grundar sig på lagstiftning och som inte är förenad med den studeranden rätt att begära kontroll och rättelse av eller att överklaga ett sådant beslut.

I lagstiftningen om yrkesutbildning talas det inte om studietid, utan om studierätt. Den studerandes studierätt upphör, när han eller hon har avlagt den examen eller den del eller de delar av examen eller den utbildning som han eller hon blivit antagen som studerande till. Studierätten upphör också när den studerande har ansetts ha avgått. Den studerande avlägger yrkesproven under studierättens giltighetstid.

Om en studerande förvärvar sådant kunnande som behövs för att avlägga ett yrkesprov t.ex. i läroavtalsutbildning, kan läroavtalet avslutas tidigare. Studierätten kan fortgå efter att läroavtalet har upphört, dock högst till dess att den studerande med godkänt resultat har avlagt den eller de delar av examen eller den utbildning till vilken han eller hon har antagits som studerande.

Avsikten är att det ingen separat avgift ska betalas ut för bedömningen av yrkesprov. Utbildningsanordnaren kan dock, om den så önskar, betala bedömarna som företräder arbetslivet för bedömningen av yrkesprov. Detta är inte förbjudet i lagstiftningen på samma sätt som t.ex. att betala utbildningsersättning för utbildning som grundar sig på utbildningsavtal.

En enskild studerandes yrkesprov planeras som en del av den personliga anpassningen och den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet. Lagstiftningen förpliktar inte till att utarbeta en separat plan för yrkesprovet. Dessutom utarbetar utbildningsanordnaren som en del av sitt kvalitetssäkringssystem en plan för genomförandet av bedömningen av kunnandet för varje examen eller utbildning. I bestämmelserna förutsätts inga andra planer för påvisande och bedömning av kunnandet.

Eftersom det inte längre ingår några fristående examina i den nya lagstiftningen, behöver utbildningsanordnaren inte heller utarbeta planer för ordnande av sådana.

Utbildningsanordnaren ska dock som en del av sitt kvalitetsledningssystem separat för varje examen eller utbildning utarbeta en plan för hur bedömningen av kunnandet ska genomföras (för de examina och utbildningar som anordnaren har i sitt tillstånd att ordna utbildning).

Innehållet i yrkesproven beskriver vilket kunnande som ska påvisas i ifrågavarande yrkesprov och i hurdana arbetssituationer eller arbetsprocesser kompetensen ska visas.

Det egentliga avläggandet av examen dvs. att visa kunnandet, bedömningen och intygandet av kunnandet är avgiftsfria för studeranden. Det får inte tas ut några avgifter (självriskandel) för ordnande av yrkesprov av den studerande. Av den studerande tas inte heller ut någon avgift som motsvarar den tidigare examensavgiften och som var avsedd för finansiering av examenskommissionernas verksamhet och i synnerhet för beviljande av betyg.

Utbildningsanordnaren får prestations- och genomslagsfinansiering för framtida studerande som avlägger yrkesprov utan förgående examensutbildning. Finansieringen är avsedd att täcka kostnaderna för yrkesprov.

Av en studerande inom yrke- och specialyrkesexamensutbildning kan det tas ut en studerandeavgift som får uppgå till högst 25 procent av utbildningsanordnarens uppskattning av de genomsnittliga kostnaderna för ordnandet av utbildningen. Avgift får tas ut endast för den egentliga examensutbildningen, dvs. för ordnande av förvärvande av det kunnande som behövs för avläggandet av examen, inte för anordnandet av yrkesprov.

Avsikten med yrkesutbildningen är att möjliggöra särskilt stöd för studerande såväl i examensutbildning som i handledande utbildningar. Det särskilda stödet är avsett för studerande som på grund av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning, sjukdom eller någon annan orsak behöver långvarigt eller regelbundet särskilt stöd för lärandet och studierna i syfte att uppnå kraven på yrkesskicklighet och kompetensmålen enligt grunderna för examen eller utbildningen.

I grundläggande yrkesutbildning kan man vid behov anpassa bedömningen eller avvika från kraven på yrkesskicklighet eller kompetensmålen om det är nödvändigt med beaktande av den studerandes personliga mål och färdigheter.

Anordnare av yrkesutbildning ska alltid tillhandahålla det särskilda stöd den studerande behöver. Finansieringen som behövs för att ordna särskilt stöd har beaktats i viktkoefficienterna i finansieringen av utbildningen.

Avsikten med yrkesutbildningen är att erbjuda varje person med funktionsnedsättning som gått ut grundskolan möjlighet till yrkesutbildning enligt personliga mål antingen i handledande utbildning eller i examensutbildning.

Om sökandens mål är att avlägga yrkesexamen kan han eller hon vid behov stärka sina färdigheter för att söka till och avlägga yrkesinriktad examensutbildning i utbildning som handleder för yrkesutbildning (VALMA-utbildning).

När målet inte är att avlägga en examen eller en examensdel utan att förbereda sig för ett så självständigt liv och arbetsliv som möjligt kan den studerande förvärva och stärka dessa färdigheter i utbildning som förbereder för arbete och ett självständigt liv (TELMA-utbildning).

Rätt till krävande särskilt stöd har studerande med grava inlärningssvårigheter eller en svår funktionsnedsättning eller sjukdom som gör att den studerande behöver individuellt, omfattande och mångsidigt särskilt stöd.

Krävande särskilt stöd kan ordnas endast av anordnare av yrkesutbildning som har detta som uppgift i sitt tillstånd. Finansieringen som behövs för att ordna krävande särskilt stöd har beaktats i viktkoefficienterna i finansieringen av utbildningen.

Statsrådets förordning om ändring av förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (431/2018) trädde i kraft den 11 juni 2018. I förordningen föreskrivs om behörigheten för dem som ger särskilt stöd och krävande särskilt stöd.

Ändringen innebar ingen ändring av hur man tolkar speciallärarens ställning, och behörighetsvillkoren motsvarar dem som gällde behörigheten för speciallärare innan den nya förordningen trädde i kraft. Behörig att ge särskilt stöd och krävande särskilt stöd är den som har sådan behörighet för lärare i yrkesinriktade eller gemensamma examensdelar som föreskrivs i denna förordning och som har slutfört studier för speciallärare inom yrkesutbildningen i en omfattning av minst 60 studiepoäng eller minst 35 studieveckor eller som har slutfört sådana studier enligt 19 § 1 mom. 3 punkten i statsrådets förordning om examina och specialiseringsutbildningar vid universitet (794/2004) som ger yrkesfärdigheter för uppgifter inom specialundervisning.

Behörig att ge särskilt stöd eller krävande särskilt stöd i samband med undervisning i gemensamma examensdelar är, trots vad som föreskrivs i 14 § 1 mom., även den som har avlagt lämplig högre högskoleexamen och som har slutfört de studier för speciallärare som anges i 1 mom.

Om ändamålsenliga arrangemang inom särskilt stöd eller krävande särskilt stöd kräver det kan särskilt stöd eller krävande särskilt stöd trots vad som föreskrivs i 1 mom. ges även av någon annan lärare som avses i detta kapitel som en del av hans eller hennes övriga undervisning. Studerande som har rätt till särskilt stöd studerar vanligtvis tillsammans med övriga studerande. För undervisningen och för särskilt stöd ansvarar därmed läraren tillsammans med de lärare som uppfyller de behörighetsvillkor som anges i 16 § i förordningen.

Krävande särskilt stöd ordnar endast de utbildningsanordnare som tilldelats denna uppgift tillståndet att ordna utbildning. I så fall har utbildningsanordnaren i anslutning till den uppgiften inga andra studerande än sådana som har rätt till krävande särskilt stöd, vilket innebär att läraren alltid ska uppfylla de villkor som anges i 16 §.