3.10 Utbildning på svenska: nuläge, mål och åtgärder

Finlands två nationalspråk är finska och svenska. Rätten till det egna modersmålet och användningen av det hänför sig till grundtryggheten samt till att bli förstådd och hörd. Rätten att använda båda nationalspråken och rätten till svenskspråkig utbildning tryggas i den finska lagstiftningen. I praktiken och i vardagen tillgodoses dessa rättigheter inte alltid.

Utbildningen har en central identitets- och kulturbyggande uppgift. Utbildningen i Finland ska vara högklassig och likvärdigt tillgänglig på båda nationalspråken under hela utbildningsvägen från småbarnspedagogik till högskoleutbildning.

En av den svenskspråkiga utbildningsvägens uppgifter är att säkerställa den språkliga utvecklingen både hos barn och unga vars modersmål är svenska och hos barn och unga som är tvåspråkiga och talar både finska och svenska. Starka språkkunskaper är en förutsättning för utvecklingen av kognitiva färdigheter och tänkande och för all inlärning. Goda språkkunskaper garanterar att barn, unga och vuxna har tillräckliga färdigheter för studier och fortsatta studier.

Främjande av digitala kompetenser och utvecklingen av digitala läromedel och flexibla, mångsidiga inlärningsmiljöer ska säkerställas på lika villkor på båda nationalspråken. Utveckling av högklassiga svenskspråkiga läromedel som är förenliga med läroplanen förutsätter tillräckliga resurser på alla utbildningsstadier.

Med hjälp av den svenskspråkiga utbildningen utvecklas språk- och kulturmedveten undervisning till stöd för alla barns och ungdomars inlärning oavsett deras språk- eller kulturbakgrund. I utbildningen ska språkutvecklingen tillgodoses också hos de barn och ungdomar som har två eller flera hemspråk. Flerspråkighet har blivit en norm och antalet flerspråkiga elever och studerande ökar ständigt i Finland. I framtiden ska den svenskspråkiga utbildningen vara ett lockande alternativ för flerspråkiga familjer. Det är ändamålsenligt att barn och ungdomar med invandrarbakgrund i alla tvåspråkiga regioner i Finland har tillgång till en fungerande svenskspråkig utbildningsväg.

Högskolorna ska tillhandahålla högklassig och mångsidig utbildning och möjligheter att forska på båda nationalspråken. Högskoleutbildning och utbildning på andra stadiet garanterar att det finns ett tillräckligt antal svenskspråkiga sakkunniga och yrkespersoner i de mest centrala uppgifterna i samhället. Utbildningen ska vara högklassig och den ska svara mot och påverka förändringsfaktorerna i omvärlden på samma sätt som den finskspråkiga utbildningen.

Modersmål och litteratur som läroämne samt undervisningsspråket i olika läroämnen har en viktig roll i den svenskspråkiga utbildningen. För minoriteten är kraven på språkkunskaper i studierna, arbetet och vardagen större än för den finskspråkiga befolkningen.

I lagen om småbarnspedagogik (540/2018) betonas främjande av utbildningsmässig jämlikhet och förutsättningarna för utveckling och lärande för alla barn. Utveckling av språket har en central uppgift i detta. Högklassig svenskspråkig småbarnspedagogik har en central roll som en del av den svenskspråkiga utbildningsvägen och en lyckad början på den. Det är en utmaning att stödja anordnarna av småbarnspedagogik så att skyldigheten att tillhandahålla tjänster inom småbarnspedagogik i egna daghem eller grupper kan fullgöras i praktiken i fråga om de barn vars föräldrar har valt en svenskspråkig utbildningsväg för barnen.

Jämlikt anordnande av språkundervisning realiseras inte i tillräcklig mån i den svensk-språkiga utbildningen. Timfördelningen och undervisningens struktur i finska enligt förordningen om grundläggande utbildning (1998/852) beaktar inte i tillräcklig mån de språkliga utgångspunkterna och behoven för språkinlärning hos de svenskspråkiga eleverna. I praktiken har svenskspråkiga elever till exempel inte möjlighet att välja fler än ett långt språk eftersom finska ofta väljs som det första långa språket. I högskoleutbildningen är tillgodoseendet av studerandenas språkliga rättigheter förknippat med praktiska problem till exempel i fråga om möjligheten att avlägga tentamina och skriva lärdomsprov på det egna modersmålet.

Mål

Genom gemensamma mål och åtgärder som olika aktörer vidtar i samarbete blir den svenskspråkiga utbildningen på alla utbildningsstadier högklassigare, mer jämlik och mer inkluderande.

Åtgärder

De mål och åtgärder som presenteras i redogörelsen gäller utbildning och forskning på båda nationalspråken. Den svenskspråkiga utbildningen utvecklas parallellt med den finskspråkiga för att främja lika studiemöjligheter och en jämlik och högklassig utbild-ning på följande sätt:

  • Högklassiga och flexibla svenskspråkiga studievägar från småbarnspedagogik till högskoleutbildning utvecklas. Utbildningsvägarna på svenska stärks och utvecklas också för barn, ungdomar och vuxna som anländer till Finland som invandrare. De regionala skillnaderna och särdragen beaktas.
  • Den nationella övergripande samordningen av den svenskspråkiga utbildningen stärks. För att stärka samordningen av den svenskspråkiga utbildningen utser undervisnings- och kulturministeriet en tjänsteman med uppgift att säkerställa att särdragen hos den svenskspråkiga utbildningen beaktas när utbildningen utvecklas. Den kunskapsbas som krävs vid beslutsfattande säkerställs genom att man vid nationell och internationell insamling av information beaktar möjligheten att granska den svenskspråkiga småbarnspedagogiken och utbildningen separat.
  • Samarbetsmodeller och nätverksliknande strukturer skapas för genomförandet av utbildning i syfte att säkerställa tillgången till yrkesutbildade personer och flexibla studievägar. Utbildningen och forskningen utvecklas i samarbete mellan olika utbildningsstadier. Det nordiska samarbetet stärks.
  • Kunskaperna i modersmålet och det andra inhemska språket stärks och utvecklas, inklusive undervisningen i modersmålsliknande finska och svenska. Lärarnas kompetens stärks.
  • Tillgången till svenskspråkiga yrkesutbildade personer säkerställs i samarbete mellan olika aktörer, så att det finns tillräckligt med nybörjarplatser i synnerhet inom branscher med brist på arbetskraft.