1 Syftet med redogörelsen, utgångspunkterna och arbetsprocessen

Betydelsen av utbildning och forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet för främjande av ekonomisk och social välfärd är internationellt erkänd. Höga förväntningar ställs på möjligheterna att genom utbildning lösa samhälleliga problem, främja hållbar utveckling och förbättra människors liv. På samma sätt förväntas vetenskapen och forskningen lösa såväl problem relaterade till människornas vardag och välfärd som stora globala problem.

Också i Finland råder det bred konsensus om att utbildning, vetenskap samt forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (FUI) av hög kvalitet har på ett avgörade sätt bidragit till Finlands och finländarnas välfärd samt våra framgångar i interationella jämförelser i detta hänseende. Finland är bland annat världens mest stabila, det friaste, tryggaste och lyckligaste landet i världen och Finland har mest humankapital i världen. Genom utbildning och forskning har det skapats och kommer det att skapas en bildningsgrund som stärker och förnyar samhället. Bildning omfattar såväl kunskapsmässiga, etiska som demokratiska aspekter. Bildning skapar förutsättningar för välfärd, civilsamhället, delaktighet och förtroende. Lärande och forskning är ett väsentlig inslag i den mänskliga tillvaron och utgör i sig värdefulla komponenter i ett meningsfullt liv. Utbildning och vetenskap skapar också ekonomisk välfärd och tillväxt.

Den gynnsamma utvecklingen kan emellertid inte fortsätta om man inte arbetar för den, tillför betydande ekonomiska satsningar och förnyar verksamhetssätt och strukturer. För att kunna trygga våra barns, ungas och hela vår befolknings rätt till bildning och deras välfärd måste prestationsförmågan och konkurrenskraften inom vårt utbildnings- och FUI-system i en internationell verksamhetsmiljö säkerställas. För att vi även framöver ska kunna upprätthålla en hög kvalitet och genomslagskraft krävs det vilja, tillräckliga resurser och kompetens i all verksamhet, från utbildningspolitiskt beslutsfattande till praktiskt fostrings-, undervisnings- och FUI-arbete.

Inom ramen för denna redogörelse utfärdar statsrådet riktlinjerna för utvecklingen av utbildningen och forskningen så att de tjänar Finland, finländarna och mänskligheten på ett högklassigt och verkningsfullt sätt. I redogörelsen presenteras en vision för utbildning och forskning fram till 2040-talet och fastställs de ändringar ifråga om resurser, strukturer och styrning som krävs för att svara mot och påverka förändringsfaktorerna i den nationella och internationella verksamhetsmiljön och för att skapa förutsättningarna för ett meningsfullt liv för alla.

Beredningen av redogörelsen har letts av ministerarbetsgruppen för kunnande, bildning och innovationer samt undervisningsministern och forsknings- och kulturministern med stöd av tjänstemannaledningen vid undervisnings- och kulturministeriet. Till stöd för beredningen tillsattes en parlamentarisk uppföljningsgrupp 19.3.2020. Till permanenta sakkunniga inom arbetsgruppen utsågs kanslicheferna för undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och nä-ringsministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet, generaldirektören för Finlands Akademi, generaldirektören för Utbildningsstyrelsen och direktören för Nationella centret för utbildningsutvärdering. Gruppen har sammanträtt fem gånger. I januari 2020 ordnades ett seminarium med omkring etthundra deltagare, där man via inledande anföranden och workshoppar försökte hitta, lösningar som svarar på förändringarna i verksamhetsmiljön och till stöd för beredningen av föreliggande redogörelse. I början av 2020 genomfördes en idéstormning online för att få synpunkter på hur vi med hjälp av utbildning och kompetens ska kunna bygga upp en bra framtid. Idéstormningen resulterade i drygt 4000 svar. Under en forskarträff i februari behandlades forskning kring jämlikheten inom utbildningen. Därtill har representanter för drygt 30 organisationer hörts på olika sätt under beredningen. Diskussioner har förts med enskilda organisationer, online-diskussioner har ordnats för aktörer och ämnet har diskuterats i seminarier med olika parter. Begäran om utlåtande om utkastet till redogörelse sändes den 10 december 2020 till kommuner, utbildningsanordnare på andra stadiet, universitet och yrkeshögskolor samt i stor utsträckning till andra aktörer inom utbildning och forskning och till centrala intressentgrupper. Utkastet publicerades också i utlåtandetjänsten, där vem som helst hade möjlighet att framföra sina synpunkter på det. Remisstiden gick ut 22.1.2021 och det kom in ca 330 utlåtanden.

Samtidigt som arbetet med den utbildningspolitiska redogörelsen pågått har regeringen berett betydande utbildnings- och FUI-politiska reformer vars innehåll, mål och konsekvenser beaktas i redogörelsen. En färdplan för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet färdigställdes i april 2020, och verkställandet av den har inletts. Den 30 december 2020 stadfäste republikens president läropliktslagen, genom vilken läroplikten förlängs till 18 års ålder. Lagen tillämpas för första gången på de läropliktiga vars läroplikt enligt den nuvarande lagen upphör 2021. En parlamentarisk reform av det kontinuerliga lärandet genomförs för att svara på behovet att utveckla och förnya det egna kunnandet under hela livet. Riktlinjerna för reformen färdigställdes i slutet av 2020. Även statsrådets redogörelse om behovet av att se över integreringsåtgärderna har beröringspunkter med den utbildningspolitiska redogörelsen. Redogörelsen lämnas till riksdagen på våren 2021.

Det målsatta läget enligt denna redogörelse och de åtgärder som krävs för att uppnå det grundar sig på lägesbilden för utbildning och forskning och på de centrala faktorerna i omvärlden: befolkningsförändringen, den tilltagande ojämlikheten, den tekniska utvecklingen, omvälvningarna i arbetet och näringslivet, miljöns tillstånd och klimatförändringen, demokratin och de mänskliga rättigheterna samt internationaliseringen och globala problem. Dessa granskas i kapitel 4.

Betydande strukturella processer som ändrar verksamhetsmiljön är åtminstone vårdreformen, reformen av tjänster till barnfamiljer och en omvärdering av förhållandet mellan kommunerna och staten vid främjande av sysselsättningen. Ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen har inletts och målet är lösa hur ägarskapet gällande servicestrukturen för sysselsättning samt arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna i detta avseende ska ordnas före utgången av regeringsperioden.

Statsminister Marins regering har inlett flera beredningar som kommer att inverka på regionernas administrativa strukturer och ekonomiska bärkraft. Syftet med den parlamentariska utredningen av regionförvaltningen och de sektorsövergripande landskapen är att reda ut landskapets roll och ställning inom ramen för den offentliga förvaltningen samt vilka uppgifter som kan överföras från kommunerna, samkommunerna och staten till de självstyrande områdena. Utgångspunkten för utredningen är dels på att säkerställa tillgängligheten för samhällets centrala funktioner och ekonomiska bärkraft och dels att hitta ändamålsenliga administrativa lösningar både regionalt och per sektor. Vårdreformen kommer att förändra kommunernas uppgiftsområde på ett betydande sätt. Efter reformen kommer småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen att betonas i kommunernas uppgifter. Småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen omfattas av statsandelssystemet för basservice och dessa funktioner kommer framöver att utgöra den största delen av statsandelssystemet. I och med vårdreformen kommer utöver uppgifterna i undervisningsväsendet även andra uppgifter inom bildning – kultur, idrott och ungdomstjänster – och samarbetet mellan dessa att accentueras.

Utbildningssystemet och styrning av det, lagstiftning och finansiering

Den offentliga förvaltningen har till uppgift att trygga medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter samt tjänster för dem öppet och likvärdigt. Undervisnings- och kulturministeriets centrala styrningsverktyg är lagstiftningen och finansieringen samt informationsstyrningen. I Finland har man traditionellt litat på aktörernas autonomiska ställning. Hur anordnandet av undervisning och utbildning samt högskolornas förankring i sina bakgrundsorganisationer går till varierar och beror på den historiska utvecklingen. Småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen är kommunernas lagstadgade uppgifter och anordnaren är oftast kommunen. På andra stadiet anordnas gymnasieutbildningen ofta i samma lokaler som den grundläggande utbildningen. Undervisningen och stödåtgärderna för studierna har många gemensamma strukturer. Yrkesutbildningen anordnas på betydligt mångsidigare sätt. Även i detta hänseende har kommunerna en viktig roll, men det är endast i de största kommunerna som primärkommunen ordnar yrkesutbildning; den vanligaste huvudmannamodellen är samkommun. En stor del av yrkesutbildningen organiseras emellertid av privaträttsliga aktörer. Av högskolorna är numera alla yrkeshögskolor aktiebolag i enlighet med yrkeshögskolelagen och två av universiteten är stiftelser i enlighet med stiftelselagen medan resten är offentligrättsliga inrättningar. Läroanstalter för fritt bildningsarbete och grundläggande konstundervisning drivs av kommuner och privata aktörer.

Utbildningssystemet i Finland

Finlands utbildningssystem består av småbarnspedagogiken, förskoleundervisning, allmänbildande utbildningen (grundskolan), andra stadiets utbildning inleds efter grundskolan och består av yrkesutbildning och gymnasieutbildning och högre utbildning ges i yrkeshögskolor och universitet. Vuxenutbildning erbjuds på alla utbildningsstadier.

Anslagen för undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde i statsbudgeten för 2020 uppgår till cirka 7 md euro, varav andelen för utbildningen och forskningen är cirka 6,3 md euro. Vid granskning av anslagen bör det beaktas att den av ministeriet förvaltade finansieringen av grundläggande yrkesutbildning och gymnasieutbildning utöver det som presenteras i statsbudgeten också inbegriper kommunernas invånarspecifika finansieringsandelar, vilkas andel är sammanlagt cirka 1,4 md euro.

Ekonomin kring utbildningen inom undervisnings- och kulturverksamhet omfattar också finansieringen av småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning som ingår i det av finansministeriet förvaltade statsandelssystemet för basservice. Dess andel vid anordnandet av kommunernas tjänsteproduktion är sammanlagt cirka 8 md euro. Således är det totala belop-pet av offentlig finansiering för utbildning och forskning cirka 16 md euro.

År 2017 var utbildningsutgifternas andel av BNP i Finland 5,2 procent. Andelen var större än genomsnittet i såväl OECD- som EU-länderna men lägre än i övriga Norden. Utbildningsutgifternas andel av bruttonationalprodukten i Finland har från 2012 minskat något mer än i OECD-länderna och i Norden.

Också de med köpkraftsdifferenser justerade elevspecifika kostnaderna i utbildningen på grundskolestadiet och på andra stadiet i Finland motsvarade år 2017 genomsnittsnivån i både OECD- och EU-länderna men de var betydligt lägre än i övriga Norden. De elevspecifika kostnaderna minskade i Finland mätt med fasta priser årligen från 2012 till 2017 med cirka en procent medan de i OECD-länderna ökade med cirka 1,4 procent i genomsnitt. (OECD 2020a.)

Med tanke på framtidsutsikterna för bildningstjänster är det väsentligt att man hittar sådana strukturer som möjliggör tillgången till högklassig utbildning på alla håll i Finland. Lösningarna ska därtill på ett lämpligt sätt anknyta till det grundläggande målet för respektive utbildningsstadium och -sektor, vetenskap och forskning samt till studerandenas behov.