3.1 Småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning

Högklassig småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning möjliggör kunnande och välfärd likvärdigt för alla barn och unga. Anordnandet av högklassig fostran och utbildning är förknippat med problem såsom den demografiska förändringen och de mindre årskullarna, den försämrade jämlikheten och likvärdigheten inom utbildningen, tillgången till behöriga lärare och speciallärare särskilt inom småbarnspedagogiken, den låga deltagandegraden inom småbarnspedagogiken, nedgången i inlärningsresultaten inom den grundläggande utbildningen samt de försämrade attityderna gentemot lärande. Dessa förändringar medför en så stor press på lagstiftningen och finansieringen att den nuvarande förvaltningsmodellen och strukturen inte stöder målet att också framöver producera tjänster för fostran och utbildning på enahanda grunder överallt i Finland. Den totalrevidering av lagstiftningen och finansieringen som presenteras i denna redogörelse säkerställs de kulturella rättigheterna och tillgodoses barnens rättigheter på ett jämlikt sätt, liksom även likvärdigheten för samt tillgången och kvaliteten på tjänsterna inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen i hela landet. Genom åtgärderna förbättras inlärningsresultaten, välfärden samt alla barns och ungas helhetsmässiga utveckling.

Grunden för lärande läggs i högklassig småbarnspedagogik samt i förskoleun-dervisning och grundläggande utbildning. Småbarnspedagogiken främjar barnets övergripande lärande, utveckling och välbefinnande på ett målinriktat och planmässigt sätt. Lagen om grundläggande utbildning garanterar för alla rätt att växa, lära och utvecklas i en trygg miljö oavsett bakgrund och förmögenhet. Välbefinnande är en förutsättning för att kunskaperna ska kunna utvecklas. Barnens och ungdomarnas välbefinnande i småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen utgörs av såväl fysiska, psykiska som sociala faktorer samt av trygghet. Då hela befolkningen har en omfattande och högklassig grundläggande kunskapsnivå samt förmåga, vilja och möjligheter att utveckla den egna kompetensen har Finland förutsättningar för framgång.

I Finland har barn som ännu inte nått läropliktsåldern enligt lagen om små-barnspedagogik rätt till småbarnspedagogik medan lagen om grundläggande utbildning garanterar barnet rätt till förskoleundervisning. Deltagande i förskoleundervisning är förpliktande och nästan hela årskullen deltar i den. Deltagandegraden i småbarnspedagogik har under de senaste åren ökat till följd av olika åtgärder, såsom en sänkning av avgifterna för småbarnspedagogik. Del-tagandegraden är ändå fortfarande lägre än till exempel i övriga Norden eller i jämförelse med den genomsnittliga deltagandegraden i EU- och OECD-länderna. Småbarnspedagogiken har enligt undersökningar konstaterats ha en positiv inverkan på alla barns lärande, utveckling och välbefinnande men småbarnspedagogiken har stor inverkan i synnerhet på barn som kommer från svåra förhållanden. Deltagande i småbarnspedagogiken inverkar på barnets lärande av grundläggande färdigheter och därigenom också på senare framgång i skolan. Enligt undersökningar uppgavs hemvårdsstöd och praxisen med kommuntillägg, klientavgifter inom småbarnspedagogik och faktorer relaterade till verksamhetens natur som de främsta orsakerna till att barnen inte deltog i småbarnspedagogik.

Inlärningsresultaten för finländska elever i grundskoleåldern har sjunkit och inställningen till lärande har blivit sämre. Den fallande trenden för inlärningsre-sultaten kommer fram i både internationella och nationella studier om lärande såsom PISA, PIRLS, TIMSS, utvärderingar av Nationella centret för utbildningsutvärdering samt nationella undersökningar av inlärningsfärdigheterna. Enligt undersökningar syns nedgången i synnerhet i läs- och räknekunskaperna som utgör grunden för barnens och ungdomarnas fortsatta lärande. Enligt PISA-undersökningen har kunskapsnivån i läskunnighet, matematik och naturvetenskapliga ämnen på 2010-talet bland de finländska ungdomarna sjunkit mest bland alla länder som deltagit. Kunnandet har försvagats på alla kunskapsnivåer men särskilt har andelen elever med svagt kunnande ökat. I den första PISA-undersökningen år 2000 var endast 7 % av de finländska eleverna på en svag nivå i läskunnighet. Andelen var också 7 % i matematik men i naturvetenskapliga ämnen hade endast 4 % av eleverna en svag nivå. I den senaste PISA 2018 var motsvarande andel i läskunnighet 14 %, i matematik 15 % och i naturvetenskaper 13 %. Andelen elever med en svag nivå har fördubblats i läskunnighet och matematik. I naturvetenskapliga ämnen har andelen elever med dålig framgång blivit till och med tredubbel. Samtidigt har andelen elever med bäst framgång minskat, i synnerhet i matematik och natur-vetenskapliga ämnen.

Skillnaderna mellan eleverna har blivit större och inverkan av elevernas bakgrund på inlärningsresultaten har ökat. I början av millenniet var skillnaderna mellan de finländska eleverna betydligt mindre än i OECD-länderna i genom-snitt, men i de senaste undersökningarna är skillnaderna på den genomsnittliga nivån eller över den. Variationen i elevernas socioekonomiska bakgrund återspeglas i skillnader i kunnande mellan eleverna. Den socioekonomiska bakgrundens inverkan på elevernas kunnande har i Finland varit bland de minsta i OECD-länderna men i den senaste undersökningen är sambandet på samma nivå som i genomsnitt. Det betyder att grundskolan inte längre på samma sätt som tidigare lyckas utjämna elevernas inledande kunskapsskillnader. Jämlikheten inom utbildningen har försvagats särskilt i stora städer i vilka elevurvalet till skolor och klasser är vanligare än på andra håll i Finland.

Skillnaden i läskunnigheten mellan flickor och pojkar är enligt PISA-undersökningen i Finland störst inom OECD. Flickorna har bättre framgång än pojkarna också i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Också i naturvetenskapliga ämnen var skillnaden mellan flickor och pojkar 2018 i Finland störst bland alla OECD-länder, till förmån för flickorna. Kunskapsskillnaderna mellan könen uppstår under den grundläggande utbildningen. Denna observation får stöd av Karvis utvärdering (2020), enligt vilken kunskapsskillnaderna mellan flickor och pojkar var mycket små på första klassen men i slutskedet av den grundläggande utbildningen var flickornas kunskaper kalkylmässigt ett skolvitsord bättre än pojkarnas. Enligt Karvis utvärderingar har elevernas inställning till ämnet och till studierna en stark koppling till kunskaperna. Flickornas inställning till studierna var mer positiv än pojkarnas över hela linjen. Hela 42 % av elevernas helhetskunskaper i finska och litteratur kan förklaras med hur elevens attityder, läsvanor, sätt att göra hemuppgifter och användning av digitala medier inverkar.

Den sämre skolframgången i PISA-proven i matematik hos elever med invandrarbakgrund motsvarar två år jämfört med provresultaten för andra elever. Skillnaden är bland de största i OECD-länderna. Skillnaderna mellan studerande med finländsk bakgrund och med invandrarbakgrund har bestått i alla PISA-undersökningar, och de genomsnittliga resultaten har sjunkit sedan 2009 i både läskunnighet, matematik och naturvetenskapliga ämnen.

Genom samarbete mellan småbarnspedagogiken, hemmet och skolan kan föräldrarna stödjas för att de ska kunna trygga barnens lärande, uppväxt och välfärd. Genom servicehandledning från rådgivningstjänster till småbarnspe-dagogik kan en höjning av deltagandegraden i småbarnspedagogik främjas. Elevvårdsarbetet styrs av att barnets bästa kommer i första hand och av att barnet ska må bra. Genom studerandevården främjas lärande, psykisk och fysisk hälsa och socialt välbefinnande hos barn och unga samt en känsla av samhörighet med den egna uppväxtgemenskapen. Studerandevården genomförs gemensamt i sektorsövergripande, planmässigt samarbete mellan undervisningsväsendet och social- och hälsovårdsväsendet och studerandena och deras vårdnadshavare och vid behov med andra samarbetsparter. Barnens och ungdomarnas välbefinnande främjas av känslan av samhörighet och de egna påverkansmöjligheterna i fråga om gemenskapens verksamhet. Likvärdiga möjligheter till delaktighet stärks för alla barn och ungdomar genom att stödja känslomässiga färdigheter och färdigheter för växelverkan och kamratrelationer i småbarnspedagogik, skolan och läroanstalter samt genom att höra barn och ungdomar vid beslutsfattande. Barnens och ungdomarnas välbefin-nande stärks proaktivt genom mångprofessionella och rättidiga lågtröskel-tjänster. Rätten till högklassig utbildning ska också säkerställas för de barn och unga som är klienter hos barnskyddet. För att ett barn- och ungdomsvänligt samhälle ska bli verklighet krävs det samarbete mellan bildningsväsendet och social- och hälsovårdsväsendet och regionerna inom kommunerna och landskapen.

Barn och unga som kommer från en svår bakgrund löper en allt större risk för marginalisering. Problemen med ökad ojämlikhet återspeglas i praktiken på många olika sätt på barn och ungdomar. Enligt undersökningar händer det redan bland 3–6-åringar att barn till exempel lämnas utanför kamratrelationer. Barn med behov av särskilt stöd blev betydligt oftare mobbade än de barn som inte hade behov av stöd. Ensamhet och upplevelserna om att ha blivit mobbad blir vanligare vid övergången till grundläggande utbildning och enligt WHO-elevundersökningen (2018) blir ensamhet vanligare på högstadiet när de unga blir äldre. Vid utgången av högstadiet upplever 20 % av ungdomarna att de ofta är ensamma. För att barnens och ungdomarnas välbefinnande och trygghet ska garanteras krävs bland annat ett samspel mellan olika social- och hälsovårdstjänster och skolor, småbarnspedagogik och ungdomsarbete. Förebyggande verksamhet spelar en nyckelroll och detta kräver ett tväradministrativt nätverk av sakkunniga som samarbetar för barnens och ungdomarnas bästa genom att dela information och sakkunskap.

På våren 2020 ledde coronaepidemin till en snabb övergång till distansundervisning och användning av digital teknologi i undervisning och lärande. Enligt forskningar och utredningar upplevde eleverna och studerandena distansundervisningen på olika sätt; en del ansåg att det var mer belastande än studier i närundervisning medan en del upplevde att deras välbefinnande ökade. Enligt de första observationerna har undantagssituationen försämrat jämlikheten inom utbildningen.

Mål

De kulturella rättigheterna och barnens rättigheter respekteras och likvärdigheten, tillgängligheten och kvaliteten på tjänsterna inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen garanteras i hela landet.

Åtgärder

  • Lagstiftningen om småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen revideras i sin helhet. Syftet med reformen är att stärka barnens övergripande studievägar och underlätta en smidig övergång från småbarnspedagogiken till förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen genom att bygga upp en administrativ helhet som är enhetlig med avseende på lagstiftningen, finansieringen samt i fråga om begrepp och praxis. Genom reformen blir det möjligt att i större utsträckning än i dag följa upp, styra och samordna att barnens rättigheter och tjänsterna för dem genomförs likvärdigt och högklassigt. Småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen ska också i fortsättningen huvudsakligen produceras offentligt i hela landet. I samband med reformen utnyttjas resultaten av försöken med tvåårig förskoleundervisning och avgiftsfri småbarnspedagogik.
  • Lagstiftningen om finansieringen av småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ska revideras i sin helhet så att den strategiska styrningen, uppföljningen och samordningen stärks. Målet är ett finansieringssystem som effektivare än nu ska beakta de divergerande omständigheterna i kommunerna bland annat i fråga om konsekvenserna av den demografiska utvecklingen, kvaliteten på tjänsterna, likvärdigheten och tillgängligheten, behoven av stöd, behoven av tjänster på svenska och på främmande språk samt tillgången till skoltransporter och behörig personal inom fostran och utbildning. Detta möjliggör bättre än i dag lokalt och regionalt samarbete för att anordna tjänster. Till följd av totalrevideringen av lagstiftningen och finansieringssystemet kan samarbetet och arbetsfördelningen mellan undervisnings- och kulturministeriets och finansministeriets granskas och reformeras. Tyngdpunkten i finansieringen flyttas mot basfinansiering och stöd för långsiktig utveckling i stället för ansökan om bidrag.
  • Finansieringen för positiv särbehandling ska konsolideras så att utbildningssystemet får bättre förutsättningar att jämna ut effekterna av den sociala ojämlikheten, bl.a. segregeringen inom kommunerna.
  • Lagberedning görs för att revidera finansieringen av den positiva särbehandlingen inom ramen för arbetsgruppsarbetet i utvecklingsprogrammet Utbildning för alla, som eftersträvar kvalitet och jämlikhet inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Arbetsgrupperna inom utvecklingsprogrammet Utbildning för alla bereder mer omfattande riktlinjer för revideringen av finansieringslagstiftningen före utgången av 2022.
  • Genomslagskraften för och styrningen av småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt det fria bildningsarbetet stärks genom att ta fram och genomföra ett ramverk för informationshantering som grundar sig på nationella strategier och författningar. Genom verksamheten säkerställs kompatibla informationsresurser, -modeller och -system som beaktar kunskapsbasens enhetlighet, datasäkerhet och dataskydd.
  • Utifrån utvecklingsprogrammet Utbildning för alla utarbetas åtgärder för att säkerställa förutsättningarna för lärandet och utbildningsrelaterade övergångar för barn och unga med invandrarbakgrund särskilt i övergångsskedet från ett ubildningsstadium till nästa. Uppmärksamhet fästs vid att säkerställa inlärningsförutsättningarna för elever med invandrarbakgrund, särskilt ifråga om språkliga färdigheter och andra inlärningsfärdigheter hos nyanlända elever. Åtgärdernas tillräcklighet utvärderas och resursindelningen preciseras vid behov.
  • Ett program för att utveckla undervisningen i finska/svenska som andra-språk (S2) för åren 2021–2023 inleds. Utifrån programmet etableras en högklassig studieväg för finska/svenska som andraspråk för alla utbildningsstadier i utbildningssystemet. Som en del av programmet utvecklas den förberedande undervisningen före den grundläggande utbildningen så att dess målnivå på undervisningsspråket motsvarar den kompetensnivå som krävs inom den grundläggande utbildningen. Barns jämlika rätt att få förberedande undervisning stärks.
  • Tydliga förpliktande kvalitetsmål och indikatorer som beskriver hur de uppnås ska ställas upp och genomföras för anordnande av småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning för att stärka kvaliteten på och likvärdigheten för tjänsterna. Kvalitetsmålen fastställer tjänsternas målsatta nivå på ett likvärdigt sätt överallt i Finland. En kunskapsbas och datasystem som grundar sig på öppna data ska utvecklas i fråga om den demografiska förändringen, behoven och nivån på tjänsterna i förhållande till den nationella kvalitetsnivån så att både kommunerna och staten har tillgång till gemensam, tillförlitlig och uppdaterad information som utnyttjas vid beslutsfattande. Vid bered-ningen av kvalitetskriterierna beaktas kommunernas allt mer olika situationer samt involveras i stor utsträckning forskare, utbildningsanordnare och intressentgrupper.

Mål

Deltagandet i småbarnspedagogiken utökas, välbefinnandet bland barn och unga förbättras, inlärningsresultaten höjs och inlärningsskillnaderna minskas.

Åtgärder

  • Deltagandet i småbarnspedagogik ökas genom att mer än tidigare framhäva småbarnspedagogikens betydelse för barnets lärande och utveckling samt genom att minska orsakerna till att barn inte deltar; klientavgifterna inom småbarnspedagogiken sänks och på lång sikt ska småbarnspedagogiken bli avgiftsfri (minst 4 h/dag), och utifrån forskningsdata bedöms vilken inverkan hemvårdsstöd och praxisen med kommuntillägg har på deltagande i småbarnspedagogik.
  • Målet är att alla barn och unga i Finland ska ha tillgång till världens bästa småbarnspedagogik och utbildning som närtjänst. I samband med totalrevideringen av lagstiftningen gällande småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning ska likvärdiga inlärningsförutsättningar och utbildningsmöjligheter garanteras inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Närtjänsterna ska stödjas för att förebygga en segregering av tjänsterna inom småbarnspedagogiken och skolorna och en tilltagandesegrering.
  • Lågtröskeltjänster och ett tillräckligt rättidigt stöd för utvecklingen, lärandet och välbefinnandet för barn och unga ska tryggas genom lagstiftning på ett likvärdigt sätt överallt i Finland. Behovet av lärardimensionering inom den grundläggande utbildningen utreds. Barns och ungas delaktighet i beredningen av lagstiftningen om småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning och i lösningar på lokal nivå stärks och utvecklas. Det säkerställs att barnets rättigheter tillgodoses både på riksnivå och på lokal nivå i de lösningar som gäller ordnandet av småbarnspedagogik och grundläggande utbildning. En sporrande verksamhetskultur som accepterar mångfald stöds.
  • Välfärden och delaktigheten i gemenskaper inom småbarnspedagogiken och i skolorna ska främjas och mobbning ska förebyggas genom att etablera ett förebyggande tväradministrativt nätverk av sakkunniga som en del av verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken och i skolorna. En ändring av lagen om grundläggande utbildning bereds för att skapa en riksomfattande modell för engagerande arbete i skolgemenskapen i syfte att förebygga skolavhopp och skolfrånvaro och för att stöda en positiv skolkultur som stöder förankring i skolan. I arbetet beaktas särskilt utvecklandet av samarbetet mellan hemmet och skolan.
  • Genomförandet och den tillräckliga dimensioneringen av elev- och studerandevårdstjänsterna följs upp och utvärderas och resurserna ökas vid behov. Kärnan i elev- och studerandevården är att vara en integrerad del av skolgemenskapen. Elev- och studerandevården genomförs i första hand som generellt inriktad förebyggande verksamhet som stöder hela skolgemenskapen. Därtill har barn och unga lagstadgad rätt till individuell elevhälsa. Sektorsövergripande samarbete är centralt inom elev- och studerandevården. Barn och unga ska ha snabb tillgång till tjänster, varvid man i skolans elevvårdsarbete kan koncentrera sig på den grundläggande uppgiften, dvs. att främja lärande, hälsa och välbefinnande som gemensamt arbete. Lagen om elev- och studerandevård är en lag som samordnar olika förvaltningsområdens verksamhet, samarbete och sektorsövergripande verksamhet.
  • Läskunnighet och räkneförmåga är grundläggande förutsättningar för allt lärande. Åtgärderna för främjande av de grundläggande färdigheterna stärks inom småbarnspedagogiken samt förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Tillräckliga grundläggande färdigheter för aktivt deltagande i samhället ska säkerställas för alla elever.
  • Möjligheterna för alla barn och unga att med beaktande av deras ålder utveckla en kritisk läskunnighet där de anlitar olika källor ska säkerställas. Barns och ungas förmåga att med beaktande av deras ålder använda digitala verktyg tryggt och ansvarsfullt när de deltar i sociala och samhälleliga aktiviteter ska främjas. Alla barn och unga ska garanteras tillgång till adekvat apparatur och användarstöd för att möjliggöra digitalt lärande.
  • Ovannämnda åtgärder främjas på båda nationalspråken samt på minoritetsspråken samiska, romani och teckenspråk.

Med ovan beskrivna åtgärder före 2040

  • Småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen anordnas på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt som är ägnat att öka likvärdigheten och jämlikheten inomutbildningen överallt i Finland.
  • Lagstiftningen, finansieringssystemen och utbildningssystemets strukturer och förfaranden motsvarar förändringarna i samhället och tryggar tillräckliga resurser.
  • Finansieringssystemet beaktar bättre än i dag de olika omständigheterna i kommunerna och tryggar kvaliteten på tjänsterna, likvärdigheten och tillgängligheten samt stödet för lärande och välbefinnande.
  • Deltagandet i småbarnspedagogik är på minst samma nivå som i andra nordiska länder.
  • Inlärningsresultaten inom den grundläggande utbildningen är på en hög internationell nivå och kunskapsskillnaderna mellan eleverna är små.
  • Tjänsterna för stöd och välbefinnande för barn och unga fungerar på ett förebyggande sätt och reagerar snabbt på nya behov.
  • Färdigheter för att lära sig nytt, ett aktivt medborgarskap, fortsatta studier och ett arbetsliv i förändring garanteras för alla studeranden.