3.12 Inlärning i fråga om personer med funktionsnedsättning

Finland ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funkt-ionsnedsättning år 2015. I konventionen åläggs konventionsstaterna en skyldighet att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte utesluts från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utesluts från avgiftsfri och obligatorisk utbildning på första stadiet eller på andra stadiet på grund av funktionsnedsättning. Dessutom ska personer med funktionsnedsättning få tillgång till omfat-tande, högklassig och avgiftsfri utbildning på första stadiet och på andra stadiet på lika villkor som andra i de gemenskaper där de lever. Även i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns rätten för personer med funktionsnedsättning att få tillgång till åtgärder som främjar de-ras sociala och yrkesmässiga anpassning.

Vid utgången av 2019 uppgick antalet mottagare av FPA:s handikappbidrag till sammanlagt 264 700, 4,8 procent av hela befolkningen. I slutet av 2019 fanns det 36 600 mottagare av handikappbidrag för personer under 16 år. Antalet mottagare har ökat med 10 procent sedan 2010. Antalet personer som får förmåner beskriver dock inte entydigt antalet personer med funktionsnedsättning.8

Det finns inga heltäckande uppgifter om utbildningsnivån hos personer med funktionsnedsättning. Enligt uppskattningar är deras utbildningsnivå betydligt lägre än den övriga befolkningens. Övergången till utbildning efter den grundläggande utbildningen är svårare för unga med funktionsnedsättning än för andra unga och personer med funktionsnedsättning är underrepresenterade i högskoleutbildningen. Alla har dock rätt till utbildning och utbildning har stor betydelse för personer med funktionsnedsättning, både som en faktor som främjar sysselsättningen och självständigheten och som ett värde i sig. Genom kontinuerligt lärande skapas nya möjligheter för dem som blivit arbetsoförmögna och som vill återgå till arbetslivet, för dem som hotas av arbetsoförmåga i det nuvarande arbetet samt för partiellt arbetsföra.

Reformerna av lagen om likabehandling (1325/2014) trädde i kraft vid ingången av 2015. I lagen förbjuds indirekt och direkt diskriminering bl.a. på grund av funktionsnedsättning. I samband med reformen utvidgades skyldigheten att främja likabehandling till att gälla förutom myndigheter även utbildningsanordnare, läroanstalter och arbetsgivare. I lagen föreskrivs också om skyldigheten att göra skäliga anpassningar och det är fråga om diskriminering när dessa förvägras. Anpassningar behövs för att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra ska kunna uträtta ärenden hos myndigheter samt få utbildning, arbete och allmänt tillgängliga varor och tjänster samt klara av arbetsuppgifter och avancera i arbetslivet. Till skäliga anpassningar i ord-nandet av utbildningen hör anpassningar som behövs för att få tillträde till studier, slutföra studier och framskrida i studierna på grund av en funktionsnedsättning.

Tillgänglighet är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och fullt ut delta på alla livets områden. Med tillgänglighet avses traditionellt att alla slags människor beaktas i den fysiska miljön, såsom i planeringen och genomförandet av den byggda miljön. Byggnaders tillgänglighet ska kontinuerligt granskas och utvecklas på alla utbildningsnivåer och inom det fria bildningsarbetet. I vidare bemärkelse avses med tillgänglighet en sådan fysisk, psykisk och social miljö där var och en oberoende av sina egenskaper kan fungera på lika villkor som andra. I enlighet med principen om inkludering ska en elev med funktionsnedsättning inte behöva anpassa sig till studiemiljön, utan tvärtom.9 I utbildningen har man övergått till mer inkluderande lösningar, och barn med funktionsnedsättning ska inte i första hand utan starka grunder hänvisas till specialskolor eller specialklasser. För att inkluderingen ska förverkligas ska tillräckligt stöd för lärande och skolgång samt elevvårdstjänster säkerställas redan i närskolan.

En studerande med funktionsnedsättning kan med stöd av handikappservicelagen (380/1987) enligt behov få färdtjänst för studieresor, rätt att anlita en offentligt finansierad personlig assistent vid studier samt olika tolkningstjänster. Enligt bedömningar förekommer det dock missförhållanden i tillhandahållandet av dessa tjänster och tjänsterna tillhandahålls för närvarande på olika sätt i olika delar av landet. Studerande med funktionsnedsättning kan bli tvungna att i större utsträckning än andra kämpa för att deras studierelaterade rättigheter tillgodoses.10

I redogörelsen föreslås flera åtgärder inom småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen genom vilka också ställningen för barn med funktionsnedsättning ska förbättras jämlikt överallt i Finland. Genom lagstiftning tryggas lågtröskeltjänster och ett tillräckligt stöd vid rätt tidpunkt för barns och ungas utveckling, lärande och välbefinnande. En sporrande verksamhetskultur som accepterar mångfald stöds, välbefinnandet och delaktigheten i småbarnspedagogiken och skolgemenskapen främjas och mobbning motarbetas genom att det förebyggande tväradministrativa nätverket av yrkespersoner etableras som en del av småbarnspedagogikens och skolornas verksamhetskultur. Man följer upp och utvärderar genomförandet av elev- och studerandevårdstjänsterna och att tjänsternas dimensionering är tillräcklig. För anordnandet av småbarnspedagogik samt förskoleundervisning och grundläggande utbildning uppställs tydliga, förpliktande kvalitetsmål. I beredningen av målen engageras i stor utsträckning forskare, utbildningsanordnare och intressentgrupper.

Målet för utvidgningen av läroplikten är att alla unga avlägger en examen på andra stadiet. Målet stärker också möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få bättre utbildning och sysselsättning. Genom att utveckla verksamhetssätten och vid behov också lagstiftningen och finansieringssystemen tryggas för studerande på andra stadiet elevvårdstjänster som motsvarar deras behov samt möjligheter till verksamhet som stöder det psykiska och fysiska välbefinnandet i läroanstaltsgemenskapen på lika villkor i alla delar av landet. De studerandes välbefinnande stärks genom att delaktigheten och demokrativerksamheten vid läroanstalterna utvecklas och genom pilotförsök med så kallade lågtröskelförfaranden. Inom yrkesutbildningen utvecklas den
personliga tillämpningen så att en modell med positiv särbehandling kan tilllämpas i den. Vid beredningen beaktas resultaten från utredningarna av trestegsstödet.

När det gäller högskoleutbildningen är ett viktigt mål att utarbeta riktlinjer för de nationella målen och åtgärderna i tillgänglighetsplanen (tillgänglighet i omfattande betydelse) och att utifrån dessa utarbeta högskolornas egna riktlinjer. Genom dessa stöds underrepresenterade gruppers tillträde till högskoleutbildning och avläggande av studier. Redogörelsen drar också upp riktlinjer för satsningar på åtgärder som främjar studerandenas studieförmåga och på tillräckliga handledningstjänster i syfte att förbättra de studerandes välbefinnande.

Redogörelsens övergripande mål som gäller olika utbildningsstadier är att utnyttja digitaliseringen och den nya undervisningstekniken på ett omfattande och innovativt sätt som stöd för lärandet. När miljöerna för digitalt lärande utvecklas ska man också säkerställa tillgängligheten i den bemärkelse som avses i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019). I lagen avses med tillgänglighet principer och tekniska hänsyn som ska respekteras när digitala tjänster planeras, utvecklas, underhålls och uppdateras, i syfte att göra tjänsterna mer tillgängliga för användarna, särskilt personer med funktionsnedsättning, I utvecklingsarbetet är det viktigt att notera att personer med funktionsnedsättning inte är en enhetlig grupp.

Enligt social- och hälsovårdsministeriets och arbets- och näringsministeriets arbetsgrupp har coronakrisen lett till att barn med funktionsnedsättning och deras familjer har allt svårare att orka, och därför bör särskild uppmärksamhet fästas vid stödet och servicen för familjer med barn med funktionsnedsättning när familjens helhetssituation granskas. I familjer med barn med funktionsnedsättning har en del föräldrar blivit tvungna att lämna arbetet, eftersom de haft ansvar för att sköta barnets distansundervisning och den övriga vardagen.11 Också återhämtningen från coronakrisen och åtgärdandet av dess konsekvenser kommer under de närmaste åren att kräva uppföljning och stödåtgärder, med särskild uppmärksamhet på de mest utsatta.


8 Blogi: Vammaisia on työikaisistä suomalaisista 7 tai 29 prosenttia
9 Pietilä & Laitinen 2011
10 Rautiainen & Korhonen 2019
11 STM & TEM 2020