3.3 Högskolor

Hälften av årskullen avlägger högskoleexamen 2030. Övergången från andra stadiet till högskoleutbildning sker mer flexibelt än i dag. Jämlikheten inom utbildningen har blivit bättre. Högskolorna rekryterar sakkunniga till Finland. Antalet nya utländska examensstuderande vid högskolorna trefaldigas före 2030. Majoriteten av de utländska studerandena får arbete och stannar i Finland efter att de utexaminerats. Finland är främst i världen på att utnyttja digitaliseringen inom högskoleutbildning och kontinuerligt lärande som baserar sig på högskoleutbilding. Innehållet i utbildningarna öppnas upp så det kan användas så brett som möjligt. De nya verksamhetssätten och nätverkssamarbeten möjliggör högklassig och tillgänglig högskoleutbildning och forskning. Samarbetet mellan högskoleutbildningen och forskningen blir tätare.

Finlands utbildnings- och kompetensnivå höjs genom ytterligare högskoleutbildning.

För att det finländska samhället och välfärden ska kunna utvecklas måste kompetensnivån och särskilt toppkompetensen öka. Den ekonomiska globaliseringen, den vetenskapliga utvecklingen och ny teknik samt omvälvningarna i arbetet snabbar upp den internationella konkurrensen, där kompetensens beyder allt mer.. I utarbetandet en Vision för högre utbildning och forskning 2030 fastställdes det att Finland behöver fler sakkunniga jämfört med i dag, högklassig högskoleutbildning och forsknings- och innovationsverksamhet och även en stark koppling till ny kunskap som tagits fram någon annanstans.

Målet är att minst hälften av unga vuxna avlägger en högskoleexamen 2030. För att nå målet behövs det fram till 2030 sammanlagt 100 000 fler högskoleexamina än vad som uppnås med nuvarande utbildningsmängder. På längre sikt kan man förvänta sig att behovet av högskoleutbildade fortsätter att öka trots att åldersklasserna blir mindre. Regeringen har redan beslutat att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna med drygt 10 000 under åren 2020–2022. För att målet ska nås krävs det nya beslut om att utvidga utbildningen. Det förutsätter därtill mycket snabbare övergång från andra stadiet till högskolor samt att allt fler av dem som inlett högskoleutbildningen också avlägger en examen. Detta stöds av att högskolorna i den nya finansieringsmodellen i större utsträckning än tidigare drar nytta av examina som avlagts inom den målsatta tiden.

Till högskoleutbildning söker årligen ett flerfaldigt antal personer jämfört med antalet utbildningsplatser, vilket leder till att inledandet av högskolestudierna fördröjs. Tillträdet till högskoleutbildning kan påskyndas genom att öka antalet studieplatser. Enligt undersökningar är en ökning av antalet studieplatser också sannolikt det effektivaste sättet att minska ojämlikheten över generationer.

Högskolornas antagning av studerande förnyades i början av 2020. Refor-mens konsekvenser följs upp regelbundet. Även efter reformen ska högskolorna vidareutveckla antagningen på basis av betyg, urvalsproven och de andra antagningssätten på basis av forskningsdata och i dialog med aktörer på andra stadiet. Högskolorna ska också oberoende av antagningssättet i sina antagningsgrunder beskriva vilket kunnande som förutsätts av dem som inleder högskolestudier.

Beslut om grunderna för studerandeantagningen, dvs. om vilka kunskaper som krävs av studerande på olika områden, hör till högskolornas autonomi. I universitetens urvalskriterier betonas de kunskaper som gymnasiestudier genererar. Det betyder att ungdomarnas val mellan gymnasium och yrkesutbildning inverkar på deras möjligheter att söka till och antas till utbildning i olika områden. För ett smidigare övergångsskede och för att främja möjligheterna till fortsatta studier hos dem som avlagt en yrkesexamen på andra stadiet är det viktigt att öka studerandenas möjligheter att avlägga gymnasiestudier speciellt för att stärka de språkliga och matematiska färdigheterna. Högskolorna borde också mer öppet än i dag beskriva vilket kunnande som förutsätts av dem som inleder högskoleutbildning och varför detta kunnande är nödvändigt.

Omkring 4 procent av examensstuderandena antas till högskolorna via den öppna högskoleutbildningen. Denna antagningskanal har en liten betydelse i synnerhet på de områden där antalet sökande är stort. Den öppna högskoleutbildningen kunde emellertid utvecklas så att den blir ett mer jämlikt och betydelsefullt sätt att visa det kunnande som behövs i högskoleutbildning.

Kvaliteten på högskoleutbildningen och lärandet inverkar väsentligt på kunskapsnivån. Enligt en undersökning som bedömde högskolestuderandenas generiska färdigheter ligger de generiska färdigheterna på högst en tillfredsställande nivå hos nästan 60 procent av högskolestuderandena. De generiska färdigheternas betydelse framhävs ytterligare på grund av de snabba föränd-ringarna i tekniken och arbetslivet. Som stöd för utvecklingen av undervisningens och lärandets kvalitet bör man allt mer utnyttja evidensbaserad kunskap.

När antalet personer i arbetsför ålder minskar och försörjningskvoten i Finland blir sämre blir betydelsen av invandring och, som en del av den, förmågan att locka internationella experter allt viktigare med tanke på välfärden och den ekonomiska tillväxten i Finland. Regeringen har startat ett omfattande program för rekrytering av begåvningar, Talent Boost, vars mål högskolorna kom-mer att stödja genom sina egna åtgärder och servicelöften. Målet är att rekryteringen av de sakkunniga som samhället och arbetslivet i Finland behöver ska ske på ett mer systematiskt sätt än i dag och oftare speciellt via högskoleutbildning och forskning. Högklassig och internationell högskoleutbildning lockar nya utländska studerande till finländska högskolor. Framgång i konkurrensen om kompetenta personer förutsätter också att det görs lättare för stu-derande och forskare att komma in i landet och att stanna kvar i landet. Riktlinjer för uppnåendet av detta mål kommer att finnas i färdplanen för utbildnings- och arbetskraftsinvandring fram till 2035.

Fördelarna med utbildningsrelaterad invandring uteblir dock om integrationen i det finländska samhället inte lyckas. Målet är att högskolorna i samarbete med näringslivet och den offentliga sektorn ska integrera de studerande med främmande modersmål i det finländska samhället och arbetslivet redan under studierna.

Export av kunnande är affärsverksamhet som baserar sig på utbildning, utbildningssystemet eller kompetensöverföring. Vid läroanstalter, högskolor och forskningsinstitut anknyter exporten av kunnande också till annan internationell verksamhet och annat internationellt samarbete. Genom högskolornas och forskningsinstitutens export av kunnande och övriga internationella verksam-het kan man också främja Finlands roll som skapare av lösningar för den hållbara utvecklingen och den globala inlärningskrisen. Ett hinder för ökad export av kunnande är fortfarande att verksamheten är splittrad och att samarbetet är obetydligt. Genom gemensam utveckling och samarbete eftersträvas tillförlitliga verksamhetssätt och ökad genomslagskraft för verksamheten. Färdplanen för utbildningsexport uppdateras för att öka omfattningen och genomslaget för exporten av kunnande samt för att öka det tväradministrativa samarbetet och organisera samarbetet på ett effektivt sätt.

Mål

Utbildnings- och kunskapsnivån höjs.

Åtgärder

  • År 2030 avlägger minst 50 % av unga vuxna en högskoleexamen. För att målet ska nås ökas antalet nybörjare inom högskoleutbildningen fram till 2030. Ytterligare nybörjarplatser skapas i synnerhet i de branscher och på de områden där det finns efterfrågan på utbildning och där sysselsättningsmöjligheterna är goda, dock med beaktande av flexibiliteten i förhållande till förändringar i efterfrågan och på arbetsmarknaden.
  • För att påskynda övergången till högskoleutbildning och förbättra högskoleutbildningens tillgänglighet utvecklas högskolornas antagning som en helhet. Högskolorna utvecklar antagningen på basis av betyg, den antagning som baserar sig på urvalsprov och andra kanaler utifrån evidensbaserad kunskap.
  • Den öppna högskoleutbildningens roll och uppgift inom den förnyade högskoleutbildningen förtydligas genom att det utarbetas en omfattande långsiktig utvecklingsvision för den.
  • Högskolorna satsar på kontinuerlig utveckling av inlärningens kvalitet och alla studerandes lärande av generiska färdigheter stöds målmedvetet. Utvecklingen av utbildningens och lärandets kvalitet stöds genom utvärdering och utveckling av informationsproduktionen. Undervisnings- och kulturministeriet sammanställer med jämna intervaller en översikt över läget inom högskoleutbildningen.
  • Högskolorna ökar rekryteringen av utländska studerande och forskare till finländska högskolor genom samarbete på bred front. För att svara mot behovet av kompetenta personer ska det årliga antalet nya utländska examensstuderande trefaldigas från nuläget, till femton tusen fram till 2030.
  • Högskolorna integrerar de internationella sakkunniga i högskolorna, det finländska samhället och arbetslivet i samarbete med näringslivet och arbetsgivarna i den offentliga sektorn. Av de utländska studerande som avlagt en examen sysselsätts 75 % på arbetsmarknaden i Finland.
  • För att göra det smidigare för studerande att komma till landet införs ett nationellt D-visum för studerande och vidare utreds en reform av utlänningslagstiftningen så att den stöder en permanent vistelse i Finland för dem som avlagt examen.

Jämlikheten ifråga om högre utbildning blir bättre

Studerandens kön, föräldrarnas utbildningsbakgrund, yrke och inkomstnivå inverkar fortfarande på ungdomarnas utbildningsvägar och slutligen också på det vem som söker sig och antas till högskoleutbildning. Urvalet accentueras i synnerhet i vissa områden inom universitetsutbildning, till exempel medicin och juridik.

Invandrare och personer med invandrarbakgrund samt personer med funkt-ionsnedsättningar är underrepresenterade i högskoleutbildningen. Personer med ett främmande språk som modersmål som avlagt högskoleexamen sysselsätts i Finland sämre än studerande med finska eller svenska som modersmål. Med tanke på integrationen i arbetslivet och samhället är de studier i finska och svenska som högskolorna erbjuder otillräckliga. Den starka könssegregationen i utbildningen och arbetslivet syns också i högskoleutbildningen.

I dag saknas gemensamma mål och särskilda åtgärder för att stödja deltagandet av underrepresenterade grupper i högskoleutbildning. De problem som konstaterats har inte kunnat åtgärdas genom de åtgärder som riktats till alla. Genom högskolornas verksamhetssätt och praxis kan man påverka möjligheterna för underrepresenterade grupper att få tillträde till högskoleutbildning och deras framgång i studierna.

Undervisnings- och kulturministeriet har inlett en beredning av en plan för tillgång till högskoleutbildning i enlighet med regeringsprogrammet. I arbetet kring planen för tillgång till högskoleutbildning ska man se på tillgångsfrågan för högskoleutbildningen med tanke på socioekonomisk ställning, regioner, kön, invandrarbakgrund, etniska grupper, språkgrupper och personer med funktionsnedsättning. Skillnaderna mellan utbildningsområdena beaktas i planen.

De studerandes välbefinnande stärks vid högskolorna genom att de studerandes studieförmåga stöds. Studieförmågan påverkar studiernas framskridande, lärandet samt studerandenas och gemenskapens välbefinnande. Stärkandet av studieförmågan är i väsentlig grad förenat med förbättrande av stödet och handledningen för de studerande, stödande av studiefärdigheterna samt förbättrande av samhörigheten i högskolegemenskapen.

Mål

Tillgången till och jämlikheten ifråga om högre utbildning förbättras.

Åtgärder

  • Regeringen bestämmer mål och riktlinjer för åtgärderna för att förbättra jämlikheten i planen för tillgång till högskoleutbildning före utgången av 2021. I planen granskas tillgången till högskoleutbildning i allmänhet och å andra sidan särskilt inom de områden där de studerande som antas i nuläget i stor utsträckning har hög socioekonomisk bakgrund.
  • Under 2022 utarbetar högskolorna utifrån de gemensamma riktlinjerna sina egna planer i detta avseende som har som mål att främja tillträde till högre utbildning och avläggande av högskolestudier för underrepresenterade grupper. Genomförandet av planerna följs upp och utvärderas som en del av styrningsprocessen mellan högskolorna och undervisnings- och kulturministeriet.
  • Som ett led i åtgärdshelheten definieras hur tjänsterna för handledning och identifiering av invandrarnas kunnande ska integreras i högskolesystemet.
  • Regeringen bereder bestämmelser om handledande utbildning för invandrare i universitetslagen.
  • Högskolorna satsar på åtgärder som främjar studerandenas studieförmåga och på tillräckliga handledningstjänster för att förbättra de studerandes välbefinnande.

Bättre genomslagskraft och kvalitet i högskoleutbildningen genom nya verksamhetsmodeller

Ändringarna i omvärlden kommer under de kommande åren att kräva en omvärdering och utveckling av högskolornas verksamhetsmodeller och strukturer. I en internationell jämförelse satsar Finland ansenliga offentliga medel på högre utbildning och forskning. Målet är att garantera effektiva, ekonomiska och jämlikhetsfrämjande verksamhetsstrukturer och -modeller för högskolorna i en situation där digitaliseringen, internationaliseringen, den demografiska utvecklingen, omvälvningar i arbetet och utvecklingen inom vetenskap och forskning kraftigt förändrar högskolornas verksamhetsmiljö och samhällets förväntningar. Detta kräver en systemförändring i högskolornas verksamhetssätt samt att lagstiftningen och annan statlig styrning möjliggör effektiva, ekonomiska och för varje region optimala sätt att anordna verksamheten.

Digitaliseringen kommer att göra det möjligt för högskolorna att fungera som ett nationellt och internationellt öppet nätverk, där enskilda högskolor samarbetar med varandra och var och en profilerar sig inom sina styrkeområden. Detta öppnar för nya möjligheter för att förbättra kvaliteten. Effektivt samarbete och arbetsfördelning kan avsevärt bidra till flexibla studiemöjligheter. I och med ett nytt verksamhetssätt av plattformskaraktär är utbildning tillgänglig på omfattande sätt för examensstuderande men också för studerande på andra stadiet och alla som kompletterar sitt kunnande. Vid utvecklingen av nya lösningar ska också tillgängligheten av utbud på svenska tillgodoses. Regeringen stöder högskolornas gemensamma digitala vision som skapar grunden för denna verksamhetsmodell.

Utbildning som leder till högskoleexamen erbjuds i stor utsträckning på olika håll i Finland. Genom universitetens och yrkeshögskolornas koncernstrukturer har man på många orter eftersträvat synergifördelar i fråga om stödtjänster, utbildning och FUI-arbete. På grund av de ökande behoven av kompetensförnyelse betonas kontinuerligt lärande allt mer i högskolornas utbildningsuppgift. Det nuvarande högskolesystemet bör granskas särskilt med tanke på det för-ändringstryck som befolkningsutvecklingen, digitaliseringen, studerandecentreringen och internationaliseringen orsakar för strukturerna och verksamhetssätten. Högskolestrukturerna ska stödja uppkomsten av mångsidigt kunnande med olika profiler för samhällets och arbetslivets behov. Samtidigt bör de finländska högskolornas internationella verksamhetsförutsättningar främjas.

Genom ansvarsfördelningen inom utbildningen reglerar undervisnings- och kulturministeriet vilka examina och vilka examensnivåer som kan avläggas i respektive högskola och vilken utbildning som leder till en examen som de är skyldiga att anordna. enom regleringen har man eftersträvat att säkerställa ett utbildningsutbud som motsvarar samhällets och arbetslivets behov och bidra till en riksomfattande arbetsfördelning mellan högskolorna. Systemet är dock stelt när det gäller att reagera på de snabba förändringarna i arbetslivet eller på tvärvetenskapliga krav. Systemet har inte heller främjat högskolornas profilering inom sina styrkeområden i tillräcklig utsträckning. Målet är att utveckla regleringen så att den bättre än nu stöder högskolornas möjlighet att tjäna samhällets behov av kompetens och arbetskraft och hjälper dem att svara mot de krav som den alltmer mångskiftande vetenskapen ställer. En övergripande granskning av regleringen av utbildningsansvaret är nödvändig också i en situation där högskolestrukturerna förnyas.

Utbildningsvägarna är mycket långa i vissa branscher, till exempel inom kultur och social- och hälsovården. Detta beror bland annat på examensstrukturen och de svaga sysselsättningsmöjligheterna eller möjligheterna att inhämta kompetens på annat sätt än genom att på nytt söka till utbildning som leder till en examen. I en situation där det råder brist på personer med högskoleutbildning ska sådana strukturer som leder till oändamålsenligt långa och överlap-pande utbildningar avvecklas, samtidigt som ett flexibelt utbud för kontinuerligt lärande utvecklas.

Mål

Högskolornas verksamhetsmodeller och -strukturer förnyas.

Åtgärder

  • Högskolorna genomför före 2030 en enhetlig digital servicemiljö som är förenlig med den gemensamma visionen. Högskolorna tillhandahåller på båda nationalspråken ett gemensamt tillgängligt utbud av digitala studier som studeranden kan utnyttja oavsett utbildningsbakgrund, ställning på arbetsmarknaden eller utbildningsstadium. Helheten grundar sig på delad kunskap och öppnar nationella informationsresurser för lärande för människorna och samhället. Genom kunskapsledning utvecklas pedagogiska lösningar på fortlöpande basis och förnyas högskolornas verksamhetssätt och -modeller.
  • Undervisnings- och kulturministeriet förnyar styrningen och finansieringen så att de sporrar yrkeshögskolorna, universiteten och Finlands Akademi att utveckla sina verksamhetssätt och strukturer så att de bättre än tidigare stöder nätverksbaserat samarbete, mångsidig och högklassig produktion av kunnande samt överföring av ny kunskap till samhället och arbetslivet.
  • Regleringen av högskolornas utbildningsansvar reformeras och funktionen för högskolornas examensstruktur förbättras samt överlappningar och onödigt långa utbildningsvägar undanröjs.

Med ovan beskrivna åtgärder före 2040

  • Kunskaps- och utbildningsnivån har förbättrats. Personer med en examen på andra stadiet som är intresserade av högskoleutbildning kan inleda högskoleutbildning utan onödiga mellanår. Internationella studerande och forskare bidrar till en ansenlig stärkning av kompetensen i det finländska samhället och arbetslivet.
  • Finland har ett öppet ekosystem för lärande som gagnar studerandena, forsknings- och innovationsverksamheten och arbetslivet. Studeranden kan utnyttja högskolornas öppna digitala utbud flexibelt efter behov och får tillgång till all information för eget bruk.
  • Högskolornas nya strukturer och verksamhetssätt möjliggör nätverkssamarbete som tryggar högklassig, mångsidig och tillgänglig högskole-utbildning och forskning på båda nationalspråken. Högskolornas profiler och de examina de erbjuder varierar enligt högskolornas styrkor.