Hyppää sisältöön

Personalutbildningen inom undervisningsväsendet granskades

opetus- ja kulttuuriministeriö
Utgivningsdatum 21.10.2013 14.44
Nyhet

I en färsk rapport, som är den inledande i en serie om flera rapporter, granskas kompetensutveckling och personalutbildningen inom undervisningsväsendet. Delegationen för undervisningsväsendets personalutbildning har också särskilt fokuserat på undervisningsväsendets personalutbildning på svenska, dess nuläge och utvecklingsbehov.

Delegationen för undervisningsväsendets personalutbildning beslöt i april 2011 att tillsätta en sektion med uppdraget att analysera den statligt finansierade personalutbildningen inom det svenskspråkiga undervisningsväsendet och att komma med rekommendationer för att utveckla personalutbildningen vidare. Målgruppen är personalen inom förskolan, den  grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen, yrkesutbildningen, den fria bildningen samt inom den lagstadgade morgon- och eftermiddagsvården. Sektionen har valt att rapportera sitt arbete i form av utvecklingsförslag. Dessa förslag grundar sig på tillgänglig litteratur och statistik, resultaten av fokusintervjuerna och sektionens uppdrag.

Både utbildningsanordnarna och de anställda uppskattar möjligheten till statligt finansierad kompetensutveckling. Vissa av de intervjuade upplever dock att utbudet är splittrat och att det inte direkt motsvarar deras behov. De efterlyser en bättre koordinering av de olika projekten och möjligheten att skapa sig en helhetsbild av den kompetensutveckling som erbjuds.

De finlandssvenska skolorna är överlag små och har generellt sett en större andel obehöriga lärare jämfört med de finska. Med tanke på anordnandet av kompetensutveckling är detta en utmaning då även lärarnas grundutbildning bör beaktas. Antalet timlärare är relativt stort och ungefär hälften av timlärarna saknar formell behörighet för sin uppgift. Kraven på utbildningsanordnarna att ordna kompetenshöjande kompetensutveckling för den här lärarkategorin utgör en utmaning. Yrkeslärarnas möjligheter till kompetensutveckling inom den egna branschen är däremot relativt goda.

Korta och långa kurser, seminarier, kollegial utvärdering, studiebesök och studiecirklar som deltagarna själv har tagit initiativ till är exempel på de vanligaste sätten på kompetensutveckling bland den svenskspråkiga personalen. Utbildningsarrangörerna (kommuner, samkommuner, privata aktörer eller stiftelser) har uppvisat stora variationer i sin aktivitet vad gäller att utveckla personalens kunnande. Samma gäller utvecklandet av annan verksamhet som gynnar undervisningen. Skillnader finns också mellan stora och små skolor och sådana som fungerar i städer respektive på landsbygden. Variationer mellan personalgrupperna förekommer också.

Rapporten är på finska, men avsnittet om den svenskspråkiga utbildningen är på svenska. Dessutom innehåller rapporten ett svenskspråkigt sammandrag.

  • Systematisk planering. Nuläget, utmaningar och utvecklingsbehoven i personalutbildningen inom undervisningsväsendet