Utredning: Allmänna idrottsföreningar hålls med i utvecklingen av föreningsverksamheten

Finländska motions- och idrottsföreningar har i första hand undersökts inom ramen för en riksomfattande föreningsundersökning som genomförs vart tionde år. Allmänna föreningar har undersökts i mindre utsträckning men har nu fått uppmärksamhet i en färsk utredning som undervisnings- och kulturministeriet publicerat.

Utredningen ”Nuläget och framtiden för de allmänna föreningarna i Finland” samlade information från befintliga informationskällor, genomförde en enkät till de allmänna föreningarna och intervjuade föreningsledare och experter på föreningsverksamhet.  I utredningen presenteras närmare fyra starka allmänna föreningar. Utredningen genomfördes av andelslaget Smart Sport under ledning av Pasi Mäenpää.

- De allmänna föreningarna har lyckats följa med i utvecklingen av föreningsverksamheten. Många allmänna föreningar bidrar till samhörigheten i sina kommuner, är flexibla och samarbetsvilliga aktörer som vid sidan av sina egna behov också i större utsträckning beaktar omgivningens behov, konstaterar överinspektör Sari Virta om slutsatserna i utredningen.

- Inom idrottskulturen behövs det fortfarande aktörer som de allmänna föreningarna. De allmänna föreningarna behöver också lämpligt stöd för sin verksamhet av riksomfattande idrottsfrämjande organisationer. På förbundsnivå är det nu viktigt att beakta detta, fortsätter Virta.

De allmänna föreningarna är en viktig del av föreningsverksamheten i Finland

Det finns cirka 1 000 allmänna föreningar i Finland, dvs. ca 13 procent av alla föreningar. De allmänna föreningarna är större än de genomsnittliga föreningarna. Antalet medlemmar och årsinkomsterna täcker cirka en femtedel av den totala föreningsverksamheten i Finland. Under de senaste decennierna har det blivit vanligare att man bildar specialföreningar för en gren och de allmänna föreningarnas relativa andel av det totala antalet föreningar har minskat.

Största delen av de allmänna föreningarna har en lång historia och i nästan alla allmänna föreningar har det skett förändringar i föreningens verksamhetsprogram. Gamla grenar har försvunnit och nya har införts. Verksamheten i många traditionella individuella grenar sker i en allmän förening, såsom skidskytte (95 % av grenföreningarna är grensektioner i en allmän förening), friidrott (81 %) och skidåkning (79 %). I lagbollgrenar är specialföreningar vanligare.

Bollgrenarnas andel av det totala antalet sektioner i de allmänna föreningarna är endast 25 procent, men inom de allmänna föreningarna är bollsektionens storlek i allmänhet större än genomsnittet. I volleyboll är majoriteten av föreningarna en grensektion i en allmän förening (54 %). 

Också några nya grenar har inlett sin verksamhet som en sektion i en allmän förening: till exempel fungerar drygt hälften (52 %) av cheerleadingföreningarna som sektioner. Cirka hälften av de allmänna föreningarna ordnar förutom tävlingsidrott även hobby- och motionsaktiviteter. Cirka 13 procent av de allmänna föreningarnas sektioner är ”icke-grenbundna” hobby- eller motionssektioner.

En del av de allmänna föreningarna växer och utvecklas, medan en del förtvinar. Två av tre allmänna föreningar anser att föreningens nuläge är bra eller mycket bra, men det finns stora skillnader mellan de allmänna föreningarna. De stora allmänna föreningarna leds allt mera professionellt och antalet medlemmar i föreningarna och föreningarnas årsinkomster har ökat. De föreningar som förtvinar har svårigheter i små och landsortsliknande kommuner i och med att verksamhetsförutsättningarna blivit sämre och i tillväxtorterna i och med att kvalitetskonkurrensen mellan föreningarna hårdnat.

En generell utmaning för de allmänna föreningarna är mångfalden av olika grenar och målsättningar, vilket gör det svårt att skapa enhetlighet och samhörighet på hela föreningens nivå. I de allmänna föreningarna är stark autonomi för sektionerna i huvudsak rådande praxis. Sektionerna tillåts vara olika och sektionerna har tillstånd att skapa en egen strategi.

Trots att grenarna och sektionerna är olika har grenarna många administrativa ärenden som inte är grenbundna och kan skötas tillsammans med huvudföreningen. Enligt utredningen sköter huvudföreningen i synnerhet gemensamma uppgifter i anslutning till kommunikation, upprätthållande och förvaltning av förhållandena samt medelsanskaffning.

Var tredje allmänna förening har anställda i huvudsyssla. Verksamhetsledaren för hela föreningen kan vara administrativ chef för alla anställda i huvudsyssla och den innehållsmässiga arbetsledningen sker i sektionerna. I allmänna föreningar med flera arbetstagare finns det möjlighet att differentiera arbetsuppgifterna.

Allmänna föreningar behöver stöd för att leda och utveckla föreningen

Trots det ökade antalet specialföreningar för en gren bedömer största delen av de allmänna föreningarna att deras framtid är minst oförändrad. Av föreningsledarna bedömde 40 procent att den allmänna föreningens livskraft förblir oförändrad och 38 procent att föreningens livskraft rentav förbättras. Synergierna med storleken och de olika möjligheterna till samarbete ger också de allmänna föreningarna möjligheter att växa och förnya sig. En del specialföreningar för en gren som är välorganiserade och har ett attraktivt föreningsvarumärke kan också utvidga sin verksamhet genom introducera nya grenar eller verksamheter. 

I intervjuerna i utredningen identifierade många experter på föreningsverksamhet och föreningsledare de allmänna föreningarnas många goda sidor och möjligheter till samarbete, men på motsvarande sätt upplevdes verksamhetens omfattning, grenarnas olikhet och svårigheterna att samarbeta som ett problem. Det upplevs som svårt att leda en allmän förening och att hitta en bra ordförande var en särskild utmaning för fyra av fem föreningar. Den finländska idrotts- och föreningskulturen upplevdes vara mycket grencentrerad och utvecklingen av de allmänna föreningarnas verksamhetsmodell beror på enskilda föreningars egen aktivitet. Det är nästan ingen som ägnar sig åt allmänt utvecklingsarbete för allmänna föreningar i Finland.

Nuläget och framtiden för de allmänna föreningarna i Finland

Mer information:

överinspektör Sari Virta, tfn 0295 330 377, undervisnings- och kulturministeriet                    

forskare Pasi Mäenpää, tfn 040 778 8993