Vetenskap och forskningAtomimalli. KUVA: Gorilla

Forskningspolitiken anknyter till såväl högskolepolitiken som innovationspolitiken.  Forskningspolitiken stöder verksamhetsförutsättningarna för de organisationer som bedriver forskning och som stöder forskning.

Genom forskningen sammanlänkas den forskningskompetens som finns så den når ut till olika sektorer i samhället från näringslivet via den offentliga sektorns tjänster till det offentliga beslutsfattandet. 

 

Till universitetens uppgifter hör den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen samt på forskning grundad högsta undervisning, inklusive forskarutbildning. Doktorsexamina kan endast avläggas vid universiteten.

Yrkeshögskolorna har till uppgift att meddela sådan högskoleundervisning för yrkesinriktade expertuppgifter som baserar sig på arbetslivets och arbetslivsutvecklingens krav samt på forskning och konstnärliga och kulturella utgångspunkter och att bedriva tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete som betjänar yrkeshögskoleundervisningen samt stöder arbetslivet och den regionala utvecklingen och tar hänsyn till näringsstrukturen i regionen samt att bedriva konstnärlig verksamhet.

 

Forskning och forskarutbildning vid universiteten

Cirka en tredjedel av universitetens statsunderstöd anslås enligt deras eget beslut för forskning. Största delen av universitetens offentligt konkurrensutsatta forskningsfinansiering kommer från Finlands Akademi, Tekes och EU-kommissionen.

Antalet doktorsexamina per år har ökat trefaldigt från början av 1990-talet till 2010-talet. Däremot har den tid det tar i anspråk att avlägga examen (7-8 år) förblivit oförändrad, trots de utvecklingsåtgärder som vidtagits för forskarutbildningens del.

Den vetenskapliga och konstnärliga påbyggnadsutbildningen stärktes 1995, då man införde ett system med forskarskolor, dit en del av doktoranderna hörde. Från och med 2012 har universiteten reformerat doktorandutbildningens strukturer, i syfte att höja kvaliteten på den och förtydliga antagningen av studerande till doktorandutbildning.

I det nya systemet hör alla som fortsätter på doktorandnivå till en forskarskola och ett doktorandprogram. Vid de flesta universitet har man dessutom förnyat examensfordringarna för doktorsexamen på olika vetenskapsområden, så att det numera är möjligt att doktorera på kortare tid (fyra år) utan att ge avkall på avhandlingens kvalitet. Reformen har också medfört att doktorer kan inleda en självständig forskarbana och komma ut i arbetslivet tidigare än förr. Samtidigt förbättras det internationella doktorandutbildningssamarbetet och jämförbarheten mellan doktorandutbildningar på internationell nivå.

 

Forsknings, utvecklings- och innovationsverksamheten vid yrkeshögskolorna

Forskningsverksamheten vid yrkeshögskolorna är i första hand tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete med utgångspunkt i arbetslivets behov, ofta med koppling till den regionala näringsstrukturen och dess utveckling.

Yrkeshögskolorna får utöver den egna finansieringen för forsknings-, utvecklings- och innovationsarbete även i liten utsträckning finansiering från Finlands Akademi och Tekes. Av EU-kommissionens finansieringsmekanismer är strukturfonderna viktigast.

 

Öppen vetenskap

Öppen vetenskap har internationellt lyfts fram som ett sätt att främja vetenskap och å andra sidan också öka vetenskapens genomslag i samhället.   Med hjälp av den finns forskningsresultaten fortare tillgängliga för andra forskare, vilket sparar resurser, främjar högklassig forskning och gör det möjligt att lyfta fram nya frågor för forskningen. 

Öppen vetenskap och forskning väcker intresse hos medborgare, bland företag och hos beslutsfattare samt möjliggör nya insikter och bidrar till värdefull förståelse på olika nivåer i samhället. Öppen vetenskap vidgar också möjligheterna att delta i vetenskaplig forskning.   En förutsättning för detta är att man gör de publikationer, data och metoder samt den kompetens och de stödtjänster som behövs för forskningen tillgängliga på bred bas.

 

Forskarbanan

Genom att följa upp forskarbanan som helhet betraktad får ministeriet uppgifter om anställda med forskarutbildning vid högskolorna och forskningsinstituten samt inom andra sektorer i samhället.  Det är viktigt att följa med lägesbilden, bland annat för att skapa prognoser med tanke på doktorandutbildningen och utvecklingen av den. De centrala uppgifterna samlas in via utbildningsförvaltningens statistiktjänst och av statistikcentralen.

Enligt undervisnings- och kulturministeriets rapport som sammanställts av arbetsgruppen om forskarkarriären (2016) kommer de uppgifter personer med forskarutbildning ägnar sig åt allt oftare att handla om andra saker än forsknings- utvecklings- och innovationsverksamhet.  Redan i början av doktorandutbildningen är det viktigt att skaffa sig mångsidiga kunskaper och färdigheter.  I vårt samhälle bör vi upprätthålla samarbetet och den interna arbetsfördelningen mellan olika aktörer också med tanke på utvecklingen av forskarkarriären, så att resultaten av satsningarna på forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet får mer synlighet och sysselsättningen inom den del av arbetskraften som har landets högsta utbildningsnivå hålls kvar på en god nivå. 

 

Samarbetet mellan forskningsinstitut (KOTUMO)

Statsrådet godkände i september 2013 ett principbeslut om en totalrevidering av de statliga forskningsinstituten och statens forskningsfinansiering. Reformen genomförs 2014-2017.

Undervisnings- och kulturministeriet ansvarar bland annat för den fleråriga processen som handlar om ett fördjupat samarbetet mellan högskolorna och forskningsinstituten.  Vägkartans mål är att fördjupa samarbete mellan högskolor och forskningsinstitut och få till stånd starka branschvisa och/eller regionala kompetensbaserade kluster av forsknings- och innovationsstrukturer i syfte att öka genomslagskraften och effektivera den verksamhet som bedrivs på respektive område.  Utgångspunkten är att avlägsna identifierade hinder för samarbeten och att stödja framgångsrika samarbeten.

Vägkartan har utarbetats i samråd med samarbetsorganet för Finlands universitet (UNIFI), rådet för Yrkehögskolornas rektorer (Arene),  Rådet för forskningsinstitutens direktörer (TUNE), samt åtta ministerier (arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet, miljöministeriet,  social- och hälsovårdsministeriet, statsrådets kansli och undervisnings- och kulturministeriet,)

Ytterligare information

Erja Heikkinen, Tiedeasiainneuvos, ryhmän päällikkö 
OKM, Korkeakoulu- ja tiedepolitiikan osasto, Tiedepolitiikan ryhmä (TIR) 0295330101